Så står han där – med sitt ”nya arbetarparti”, sin ”sociala profil” och sina ”nya, moderna moderater”. Och så visar det sig att hans nya regering dräller av asociala överklassdrumlar. Inte nog med att de undandrar sig de lagar med vilka den generella välfärden betalas – de lurar sina hembiträden på inbetalningarna till socialförsäkringen och har inte ens vett att försäkra dem för olycksfall i arbetet. Och för att dessa förmögna skatteflyktingar ska fås att anställa hembiträden på lagligt sätt, har statsministern lovat belöna dem med ett extra avdrag på skatten.
Den anda som här så massivt avslöjas, är väl känd. Det är Timbro-högerns asociala hållning med dess hat och förakt mot allt som är gemensamt och samhälleligt och dess filosofi att alla värden kan säljas och köpas på börsen.
Där är den verkliga nya högern, ett slags anarko-fascism, en i grunden antidemokratisk banditism som vill sälja ut den offentliga sfärens tillgångar och göra de demokratiska institutionerna till fasader utan makt.
Frågan är varför Reinfeldt placerat just dessa extremister som handelsminister och kulturminister – idealiska platser för finanskapitalets frihet respektive ideologisk kontroll över kultursektorn och public service inom media. Reinfeldt ger ju bilden av att vara samma andas barn. Och så söker han skapa dimridåer genom en presskonferens om tsunamin! Är han så dålig politiker att han inte sparkar ut dem som belastar honom? Lojalitet med fifflare lönar sig aldrig.
Och så står de andra små borgerliga partierna bredvid scenen – överraskade, överkörda och försagda. Stackars små får – har de inte förstått att de bara är slavar bakom moderaternas triumfvagn?
