I början av 70-talet sympatiserade
många i Stockholm med
Flammans ”hårda linje”i den politiska
diskussionen. Men få läste
tidningen.VPK-ledningen hade i
ett dekret inskärpt att partiets
huvudorgan var Ny Dag och att
arbete för Flamman var förbjudet
utanför Norrbotten.
Pär Granlund ändrade det.
–Vi samlades kring Flamman
som var en levande tidning med en
klar politisk linje till skillnad mot
Ny Dag som var mördande tråkig,
säger Pär som 1973 grundat KU
Tensta/Rinkeby, en ständig oppositionshärd
mot dem som de unga
VPK:arna ansåg ville driva partiet
åt höger.
Jobbet för Flamman i Stockholm
sammanföll med kuppen i Chile
1973 och revolutionen i Portugal
1974. Men också med ”vänsteruppsvinget”
i VPK. Oppositionen samlades
runt tidningen. Upplagan
mångfaldigades.
”Stålhårda kommunister”
När Pär Granlund återvände till
Luleå 1976, hade Flamman en fast
anhängarskara i Stockholm. Pär
själv hade uteslutits ur partiet tillsammans
med andra aktiva och ledande
Flammanvänner: hamnarbetarledaren
Gunnar Norberg, partiledarna
i Ådalen Veikko Keteli och
PO Moström, Järfällas KU-ledare
Janne Bengtsson samt flera andra –
folk som Dagens Nyheter i en upphetsad
artikel betecknade som
”stålhårda kommunister”.
Pär bytte Stockholm mot fast
jobb på Flamman.

–En bättre skola fanns inte.Tidningen
hade nästan obefintliga resurser
och få medarbetare. Man
fick göra allt själv: skriva, fotografera,
framkalla och kopiera.
Personalen jobbade från sju på
morgonen till elva på kvällen. Drivne
redaktionschefen Sven Bjelf basade
över en redaktion med bland
annat förre kommunistledaren Hilding
Hagberg, chefredaktören Alf
Lövenborg, Kirunakorrespondenten
Olle Hultin, före detta gruvarbetare
som fick sin journalistiska
skolning som sekreterare i strejkkommittén,
samt också Bengtsson,
Keteli och ytterligare några senare
uteslutna. Inga arbetsuppgifter var
för små – eller för stora. När flera
var sjuka jobbade den som hade
lägst feber.
En värdefull skola
–Det var väl snudd på att vi fick
trycka och bära ut tidningen också,
berättar Pär Granlund.Tja (skratt),
det hände faktiskt att vi fick hjälpa
till i tryckeriet… Flamman var en
värdefull skola. Jag vet inte var man i dag kan få en lika god utbildning
i tidningsmakeri.
Pärs jobb på Flamman gav, som
han säger själv, ”många intressanta
möten”han haft nytta av i sin fortsatta
gärning. 1979 började Pär
Granlund arbeta för länsstyrelsen i
Norrbotten, 1986 blev han informationschef
hos landshövding Curt
Boström. Det var Pär som kom på
idén och tog initiativet till det
världsberömda ishotellet i Jukkasjärvi.
Han marknadsför fortfarande
Norrbotten, bland annat som ordförande
i Svenska Bastuakademin,
som värnar bastukulturen i landet.
– Jag slutade på Flamman, men
fortsatte att jobba för Norrbotten.
Flamman har betytt enormt mycket
för länet. Många av de krav som
kommunisterna och Flamman förde
fram tidigt, har blivit verklighet.
Flamman har bidragit enormt mycket
till att stärka tron på Norrbottens
bärighet och möjligheter, slutar Pär
Granlund.