Märkligare var den liberala kampanjen med DN:s ledaravdelning som forum. En kampanj som sammanföll med att den svenska skolan i internationella mätningar fortlöpande låg i täten.
I valrörelsen görs nu den falska bilden av skolan till en huvudfråga, av ett parti som i strid med sina liberala föregångare förkastar den allmänna medborgarskolans princip. Folkpartiet har fått noja på att betygsätta, sortera, baestraffa och klassificera barn och unga. Partiledningens tänkande strider på alla punkter mot svensk och internationell forskning. Från sitt sammanhang utbrutna uppgifter i ett prov riskerar till och med att ge en falsk bild av en elevs faktiska kapacitet. Ständiga prov bryter sönder läroprocessens sammanhang och uppmuntrar dessutom till ett taktiskt förhållande till lärandet.
En aktuell undersökning (se Lärarnas Tidning nr 13 2006) visar att föräldrar som har barn i skolan har en hög grad av förtroende för skola och förskola – 81 procent anser att skolan fungerar bra och 89 procent att förskolan fungerar bra. Föräldrarna är också nöjda med informationen om hur det går för deras barn i skolan (86 procent) och förskolan (91 procent).
Inte oväntat har dagens skola problem. Folkpartisten Ann Wibble, finansminister 1991-94, satte rekord i budgetunderskott. Besparingarna som följde gick ut över skolan. Att Sverige fått några hundratusen människor från helt andra språkområden har givetvis varit en svårighet i deras barns lärandeprocess. Men sådant kan vi inte hantera via betygssortering.
Och så det senaste påhittet – vi ska ha elitklasser. Som om betyg kan grunda en intellektuell aristokrati! Tänk vad ambitiösa folkpartister lyckas gräva fram ur
1930-talets svunna tankevärld!