Det var 1976/77, och Perrys magiska ljudmattor tog rootsreggaen till helt nya platser.
I fredags stod The Congos på Uppsala Reggae Festivals stora scen, inför tusentals entusiastiska festivalbesökare och spelade igenom mer eller mindre hela materialet från den snart 30 år gamla plattan.
Uppsala Reggae Festival (URF) är på många sätt en musikalisk tidsmaskin, företrädelsevis inställd på perioden 1975-83.
Nära hälften av dragplåstren i årets program genomlevde nämligen sin storhetsperiod under dessa år. Traditionell rootsreggae har en svåröverträffad trogen publik ute i landet, och en stor del av dessa (som knappt var födda under Congos bästa år), sjunger med i klassikerna.
Nu ska det tillstås att det inte är något som helst fel på varken Cedric Mytons karakteristiska falsett eller Roy Johnsons mer traditionella sopran.
Men trots nostalgi, så består festivalens höjdpunkter av betydligt mer kontemporära alster.
Störst på festivalen är utan tvekan Sizzla, som avslutar festivalens första dag med en mäktig konsert. Sizzla som tillhör bobodread, en militant förgrening inom rastafarireligionen, hyllar sin mamma och den afrikanska kontinenten. Kvinnan i allmänhet och Modern i synnerhet, utgör viktiga ikoner för rastafaris, som i den patriarkala diasporan söker upprätta föreställningen om den av slaveriet splittrade afrikanska familjegemenskapen. I låtar som ”Black Woman and Child” och ”Thank You Mama” bevittnas de umbäranden kvinnan tvingas utstå i det jamaikanska samhället.
I likhet med Sizzla är flera av de mer moderna akterna på URF, bobodreads och rastafaris.
Heta stjärnskotten Fantan Mojah och Perfect står för festivalens absoluta energikick.
Med en scenstil som skulle få vilken Friskis och Svettis-instruktör som helst att lämna in sin avskedsansökan, eldar man Uppsalaslätten med budskap om fred och frihet åt alla förtryckta.
Kriget mot Libanon är ett återkommande tema i en diskurs om Babylons fall.
Kanske borde Rasmus Fleischer också ha underrättats om den Hizbollah-flagga, som frenetiskt vajade under flera av festivalens konserter.
URF lyckades återigen visa, att man genom eldsjälar och aktivister kan genomföra årets viktigaste kulturhändelse trots de etablerade mediernas ensidiga fokus på marijuanarökning och Uppsala företagareförenings nedlåtande uttalanden om ett köpsvagt klientel.
