Man frågar sig varför tre kidnappade soldater kan starta ett fullskaligt krig. Ett skäl kan vara, att kriget är en generalrepetition för ett större krig mot andra länder i regionen. Men djupare sett är det också en följd av långsiktiga förändringar i det israeliska samhället.
Staten Israel grundades, och leddes under mer än tre årtionden, av politiska etablissemang med europeisk bakgrund. Arbetarpartierna dominerade politik och armé och deras modell var en civil stat. Det nationella religiösa blocket samarbetade på den grunden, och tog avstånd från de små fascistiska och terroristiska grupperna från Stern-ligan, Brit Harionim och Irgun Zvai Leumi. En stor del av borgerligheten var liberal.
Denna struktur förändrades i grunden. Immigranter från icke-europeiska länder gav en ny befolkningssammansättning. Högern mobiliserade genom att det aggressiva Heruth sammanslogs med det tidigare relativt liberala Allmänna sionistpartiet, till Likud. Krigspolitiken, särskilt efter 1967, bidrog till en svängning inom det religiösa blocket. En ny ortodoxi växte fram, byggd på kravet om en religiös stat. En flora av löst samarbetande fascistiska och rasistiska partier växte fram. En extremhöger på ortodox-religiös grund formerade sig. Den har kommit att bilda ett slags stat i staten, som förvägrar den officiella civila staten sin lojalitet. Den har makten över olika utbildningsanstalter och besitter egna media. Högern behöver dess stöd och har orienterat sig i extrem riktning. Högerns religiösa ledare proklamerar en ideologi om judarna som ett utvalt folk med rättigheter överordnade andra. Försök från civila regeringar till överenskommelse med palestinierna betecknas som förräderi. Mordet på premiärminister Rabin 1995 illustrerade denna svängning i det israeliska samhället.
Högerns samlade hetskampanj, rabbinernas utpekande av Rabin som ”icke-jude”, ”nazist”, bilderna av premiärministern i SS-uniform, legitimeringen av mordet från högerledare som Sharon och Netanyahu – allt visar hur fanatismen tagit sitt grepp om Israel. Särskilt intressant är, att de mest aggressiva bland den religiösa yttersta högern är rabbiner och immigranter från USA. Där var jublet över Rabins död som intensivast – både bland vissa bosättningar på ockuperat område och massmötena i New York, där amerikanska rabbiner utmålade honom som ”mördare” och ”nazist”. Fredsprocessen dog i praktiken med Rabin. Det israeliska samhället är i kris. Och ett sådant samhälle föder rasism och fascism. Och i en slags tvingande process utlöses denna sociala ångest – som vanligt – i krig.
