Vad är regeringsbildning utan röda linjer värd?
I många frågor står Vänsterpartiet och Centerpartiet lika långt ifrån varandra som V och SD. Det handlar om fundamentala ideologiska skillnader i allt från relationen mellan anställda och arbetsgivare, privatisering kontra mer statlig styrning, till rent sakpolitiska frågor där förslag som slopad karensdag och miljardärsskatt kan ses som motsatsen till Centerns förslag om sänkta arbetsgivaravgifter och uppluckring av LAS, för att bara nämna några exempel. Ändå undrar vissa varför regeringsbildningen tar tid.
Jag ser det som en brist på kunskap om politik eller en desperat socialdemokrats undran.
Tvärtom är det bra att regeringsbildningen tar tid. Det visar att partierna på sina olika håll arbetar för att hålla vad de lovat sina väljare.
För hur skulle det se ut om partier helt lättvindigt sade en sak före valet och gjorde något helt annat efter valet? I en tid av sviktande demokratiskt förtroende skulle sådana svek knappast hjälpa till att vända en sådan utveckling. Tvärtom är det bra att regeringsbildningen tar tid. Det visar att partierna på sina olika håll arbetar för att hålla vad de lovat sina väljare.
Självklart vill alla socialdemokrater att C och V slopar sina röda linjer så att Magdalena Andersson blir statsminister. ”Vi kommer få ihop det. Det kommer vara lite svårt men det råder inga tvivel om att vi löser det”, hörde man otaliga gånger från sossarna under valrörelsen. De vill förstås att en regering ska komma på plats så snart som möjligt för att visa upp för sina väljare att man hållit sitt löfte om att ”lösa det”. Men när C och V gör samma sak, håller sina löften till väljarna så är de, för att citera Alex Schulman i Dagens nyheter, ”barnsliga”. Och medan alla socialdemokratiska väljare längtar efter att de röda linjerna ska försvinna, frågar jag mig själv om det verkligen vore nyttigt med en valrörelse utan röda linjer.
Är det vad väljarna vill eller skulle det inte snarare vara en förlust om värderingar, principfasthet och tydlighet som nu avfärdas som överkomliga hinder? Skillnader inom ett block och tydliga konflikter gör att fler röster i samhället blir representerade. Samtidigt är väljarna inte dumma och politik går också ut på kompromisser. Därför är det bra att de röda linjerna finns. Då vet man vad som inte är förhandlingsbart och vad som kan kompromissas bort.
Till sist är det med hjälp av de röda linjerna vi avgör vilken lapp vi lägger i kuvertet på valdagen. Min uppmaning till alla de rödgröna partierna rörande regeringsbildningen är: ta er tid! Vänd på varenda sten för att undersöka om ni kan vara era väljare trogna in i det sista, och skulle det bli nyval så är det bara ett av fyra partier som brutit sitt löfte till väljarna. Resterande kommer ut som fortsatt trovärdiga.
