KARACHI. – Jag tror att de torterar min son. Jag vet att de gör det för tidningarna har skrivit om människor som släppts ur fängelserna, säger Nasima Bibi som genomför en hungerstrejk utanför pressklubben i Karachi för att försöka få reda på vad som hänt med hennes son Sharif.
Hon och många andra släktingar till försvunna kommer att genomföra en sittstrejk vid World Social Forum.
I.A. Rehman, ordförande för Pakistans människorättskommission HRPC, säger att antalet människor som har försvunnit har ökat. Kommissionen vet inte hur många människor det gäller men uppskattar att det handlar om minst flera hundra – kanske flera tusen. Rehman menar att försvinnandena beror på att myndigeter och soldater som är engagerade i kriget mot terrorism inte respekterar och följer vanliga regler och processer.
Fruktlösa försök
Kommissionen har hört om fall från hela landet, men menar att de flesta försvinnanden har skett i Punjab, Nordvästra gränsprovinsen och Balochistan. Enligt HRCP:s undersökningar sitter vissa av de försvunna i fängelser i Punjab och Balochistan men man har ingen aning om var majoriteten finns.
Nasima Bibis son var precis klar med sin utbildning till läkare och hade fått jobb på en vårdcentral på landsbygden i Kech-distriktet. Han plockades en kväll upp av okända män som presenterade sig som tillhörande den militära underrättelsetjänsten på ett tehus där han satt med sina vänner. Det var den 17 november 2005 och alla försök att ta reda på var han finns har varit fruktlösa.
Vägrade utreda
– De brukade sitta där varje kväll och prata om poesi och litteratur, min bror är en ivrig novellförfattare, säger Ghani Sharif, den yngste brodern i familjen. En tredje bror som studerar juridik i Karachi har tagit ledigt den här treminen för att delta i protesten utanför pressklubben.
Den lokala polisen vägrade utreda gripandet när familjen anmälde det med motivationen att de inte kunde driva ett mål mot en annan statligt organ.
– Då försökte vi göra en anmälan om en kidnappning, utförd av okända människor, men de vägrade igen. Den gången sa de att det inte gick eftersom vi visste att han hade plockats upp av den militära underrättelsetjänsten, säger Ghani.
HRCP:s generalsekreterare, den före detta senatorn Syed Iqbal Haider, säger att det är illegalt och inhumant att inte berätta var en gripen person hålls. Däremot måste myndigheterna inte alltid säga vad personen är misstänkt för enligt Pakistans anti-terroristlag.
Inget skydd
Detta kallar den pensionerade domaren Rashid Rizvi för ”mycket skrämmande”. 2003 gjordes ett tillägg till anti-terroristlagen som ger myndigheterna rätt att gripa en person utan att säga vad den är anklagad för och hålla den inlåst i tolv månader.
Syed Iqbal Haider tror att påtryckningar från USA om att Pakistan inte gör tillräckligt i kampen mot terrorism har föranlett många av gripandena, särskilt i gränsområdena.
Borgmästaren och människorättsförkämpen Nafisa Shah anser också att kriget mot terrorism ligger bakom försvinnandena.
Hon menar att detta krig har tagit ifrån de pakistanska medborgarna det lilla juridiska skydd de hade.
– Vårt folk, särskilt de fattiga, har alltid haft svaga medborgerliga rättigheter, säger hon. Den tredje och avslutade delen av årets World social forum pågår i Karachi mellan den 24 och den 29 mars.
