Det finns en journalistisk regel som säger att ingenting slår att vara på plats, om något skall återberättas korrekt. Denna regel har inte, trots att de flesta nyheter sprids med ljusets hastighet via internet, blivit mindre, utan allt mer viktig. I allmänhet vet vi att de flesta nyheter, förfiltrerade av nyhetsbyråer, tenderar att förstärka varandra enligt en bild som redan är färdig. Jag säger det, eftersom jag just själv upplevt en av de största diskrepanserna mellan vad mina egna ögon sett och medias allmänna rapportering på den socialdemokratiska kongressen.
Påtagliga tendenser på denna kongress var att det var en kongress som drog åt vänster: full sysselsättning återinfördes som mål, välfärdens luckor skall täppas till, det offentliga ägandet skall värnas, friskolornas verksamhet skall kontrolleras bättre och oseriösa entreprenörer skall mönstras ut. EU-kritiken kom upp till ytan. Många av besluten pressades igenom av ombud som ville gå längre än partiledningen, men oftast vek sig partiledningen. Som det skall vara på en demokratisk kongress.
Ibland var det konflikt. I frågan om föräldraförsäkringen var det dramatik. Göran Persson gjorde ett buffligt uttalande där han på förhand sa att det inte blir någon förändring av föräldraförsäkringen, vilket upprepades dag och natt av medierna – men alla missade det andra Persson gjorde. Detta hände: Debatten som började försiktigt visade allt mer att motståndarna till ytterligare individualisering skulle vinna. Argumenten blev allt mer antifeministiska, och föredraganden, Berit Andnor, var självsäker och kompromisslös. Men Göran Persson viskade framför öppen ridå i hennes öra att det borde skickas till redaktionsutskottet i stället. Andnor blev då plötsligt osäker, men följde order och snart kunde kompromissen presenteras. Buffligt? Javisst, mot Andnor. Lyhört? Ja, för att inte helt köra över dem som stod på andra sidan, mestadels unga storstadstjejer.
Hur beskrevs detta i svenska medier? Inte alls. Istället målades en prefabricerad bild fram, av en trött socialdemokrati där ledning och ordförande körde över ombuden. Och så har också de flesta jag talat med efter kongressen uppfattat den. De tittar misstroget på mig när jag säger annorlunda. Har du blivit sosse? undrar de. Eftersom de inte var där. Människor litar på medierna för att förmedla vad som hänt, och det är inte förvånande. Hade jag inte själv varit i Malmö hade jag inte ens funderat på saken. Bilden av Göran Persson som buffel och socialdemokraterna som makthungrigt och stillastående är nämligen mycket väl etablerad.
Men vänstermedierna? tänker ni. Jo, de följde med på tåget. Fast från ”vänster”. Arbetaren, ETC, Internationalen, Proletären, Stockholms Fria och Offensiv: alla har de anammat den bild som passar så bra, oavsett om den presenteras från vänster eller höger: Person buffel, sossar makthungriga. Det finns mycket att kritisera socialdemokratin för: en gräslig utrikespolitik, en barnatro på frihandelns välsignelser, kryperi inför EU, inhuman flyktingpolitik. Men borde inte det faktum att s efter lång och hård debatt nu strävar efter full sysselsättning och vänder bort från 15 år av nyliberal ekonomisk politik vara en nyhet? Icke. Vänstertidningarna tycks ha lyssnat lite väl länge på vår tids Goebbels. Vill ni det totala nederlaget? Javisst, ropar de.
Hur skall då folk till vänster veta vad som händer i Sverige? Jo, det gör man genom en slags dekryptering av borgerlig massmedia. När Dagens Industri attackerar Persson, då vet man att det är bra grejer på väg. När DN:s ledarsida till exempel skriver att det är tröttsamt att det är så många motioner som skall behandlas, då förstår man att ombuden och gräsrötterna har spelat en roll på denna kongress. Att de gör så är inte alls en fråga om snöd taktik. O nej. Det är en fråga om borgerlighetens väsen. De avskyr riktig demokrati. När en kvinnlig kommunpolitiker, som stått vid svarven i större delen av livet, kan vinna mot regeringens armada av kanslihusgossar, då är det farligt. Bäst att utmåla hela tillställningen som ”händelselös”.
Denna artikel handlar inte om en kongress för några veckor sedan. Den handlar om morgondagen. Så här kommer det att se ut, fram till den 17 september 2006.
/Aron Etzler
