BRYSSEL I veckan samlas jämställdhetsexperter vid en internationell konferens för att diskutera hur förändringar i biståndspolitiken påverkar arbetet för ökad jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Konferensen arrangeras av FN:s kvinnofond Unifem och EU-kommissionen.
– Unifem ska försöka se till att EU- och OECD-länderna banar vägen när det gäller kvinnors rättigheter, och att nya biståndsflöden når kvinnor genom utvecklingsstrategier som utvecklingsländerna själva styr, säger Unifem-chefen Noeleen Heyzer till IPS.
”För långsamt”
På senare år har strukturen och finansieringen av biståndet omformats i hög grad. Biståndet handlar allt mer om samarbete mellan givar- och mottagarländer, och man betonar att mottagarna ska ”äga” biståndet.
Unifem menar att dessa förändringar har lett till viktiga frågor om hur biståndet bedrivs, samtidigt som det innebär nya möjligheter för jämställdhet och fattigdomsbekämpning.
Men Unifem varnar för att man inte explicit har tagit in jämställdheten i ekvationen, och att de nya möjligheterna kan gå om intet om man inte gör allvarliga åtaganden för att jämställdheten blir en central del av den nya biståndsarkitekturen.
Heyzer säger att hon vid konferensen kommer att tala om de framsteg som man har gjort när det gäller kvinnors rättigheter sedan mötet i Peking 1995. Och hon kommer att understryka att det har gått för långsamt.
– Hiv och aids har allt mer drabbat de unga, och fattigdomen har allt mer blivit ett problem för kvinnor. Inkomstklyftan mellan män och kvinnor har ökat. Vi har bra strategier, men de omsätts inte i praktiken.