USA har i Irak använt — och fortsätter obekymrat att använda — just sådana vapen som man anklagade Saddam Hussein för att ha gömt undan, alltså förbjudna vapen, kemiska vapen, massförstörelsevapen. Men svenska mainstreammedier rapporterar sällan om detta, eftersom de valt att fungera som en del av den amerikansk-brittiska krigspropagandan. Detta blev smärtsamt tydligt inte minst i samband med attacken mot Falluja, Phantom Fury kallad.
Många svenskar känner därför troligen inte till att de amerikanska ockupationsstyrkorna använt både napalm, utarmat uran och olika former av giftgas mot civilbefolkningen i Falluja, allt enligt uppgifter från människorättsorganisationer, oberoende journalister, läkare och hjälparbetare, vilka antingen lyckats ta sig in i den hermetiskt tillslutna staden eller intervjuat ögonvittnen som flytt därifrån.
Jag har heller inte hört den svenska regeringen fördöma ockupationsarméns brott mot civilbefolkningen i Falluja, attackerna mot sjukhus och sjukhuspersonal, förstörelsen av livsnödvändig infrastruktur som vattenförsörjning och elektricitet, den systematiska klusterbombningen av hela stadsbebyggelsen, sprängningen av bostadshus, mord och övergrepp på civila.
Ändå fortsätter vittnesmålen att strömma in. Senast i samband med de stora antikrigs-demonstrationerna i USA i slutet av september. Där deltog nämligen organisationen ”Iraq veterans against the war”, och en av dessa Irakveteraner heter Jimmy Massey, före detta marinsoldat.
I en intervju med den italienska tidningen Il Manifestos utsända medarbetare Patricia Lombroso berättar Massey att han i Irak — med egna ögon — sett vapen innehållande vit fosfor, det vill säga napalm, och utarmat uran sättas in mot civila:
”Napalmbomber användes dag och natt, oupphörligen, och jag har sett många oskyldiga civila dö — även kvinnor och barn — som alla brändes levande: det är scener omöjliga att beskriva.”
Jimmy Massey säger sig aldrig någonsin kunna glömma dessa fasansfulla scener av outhärdlig dödskamp.
Napalm användes exempelvis mot bussar och bilar där civila färdades. Och inte minst under massakern i Falluja våren 2004.
Att USA idag fortsätter att använda napalmbomber är naturligtvis högst upprörande men ändå inte helt förvånande. USA undertecknade nämligen aldrig den FN-konvention som 1980, med Vietnamkriget i färskt minne, förbjöd dessa sällsynt grymma vapen.
När marinsoldaten Jimmi Massey började ställa frågor till sina överordnade i Irak, om användningen av napalm och andra illegala vapen, avskedades han. Och återbördad till USA deltar han nu i fredsrörelsens protester mot kriget. Han kan nämligen inte acceptera att ”vi amerikaner” är de som nu använder massförstörelsevapen mot den irakiska civilbefolkningen, när det just var Saddam Husseins påstådda innehav av sådana mass-för-störelse-vapen som var president Bushs förevändning att gå i krig.
Massey bekräftar även i intervjun med Il Manifesto att USA använder ammunition med utarmat uran i Irak, trots de numera välkända och långsiktiga skadeverkningarna på människors hälsa och på miljön. Dessutom i dubbelt så stora laddningar som under det första Gulfkriget.
På frågan om de amerikanska soldaterna kände till att användande av dylika vapen mot civila är förbjudet enligt Genèvekonventionen svarar Massey att han för sin del visste det. Men hans överordnade opererade på order av president Bush, och de sade att efter-som USA slogs mot ”terrorister” var Genèvekonventionen i detta fall inte tillämpbar.
Tyvärr tycks tongivande svenska medier — och den svenska regeringen — dela denna uppfattning. På annat sätt kan jag inte tolka deras monumentala tystnad.
