På ett fyndigt och poetiskt språk är den skriven, Roque Falcóns första roman på femton år: Jonny blir kriminell. Det är märkligt hur han lyckas fylla de drygt hundra välskrivna sidorna med så många metaforer och originella ordsammansättningar (”blodsolnedgång”, ”studiecirkelälskare”, med mera), utan att det någon gång känns pretentiöst. Men det är inte enbart språklig uttrycksglädje som fått Roque att skriva igen. Romanen är enligt honom själv en larmrapport. Larmet gäller ”åsnerektorernas” vanstyre av förorternas högstadieskolor.

Roque har arbetat som obehörig lärare i bland annat Botkyrka. Där har han sett hur ett fåtal stökiga så kallade värstingelever omöjliggjort lugn och ro i klassrummen, spelat ut rektor och lärare mot varandra och inte minst själva gått mot ett allt mer kriminellt liv. Roque är besviken på rektorer och lärare som inte vågar sätta gränser för den typen av elever:
– Man gör inte en sådan människa en tjänst genom att dalta – en sådan människa vill att någon säger stopp, med hjärtat, menar han.
I ett allt tuffare samhällsklimat är det särskilt viktigt att den typen av ungdomar har konstruktiva förebilder att ty sig till. Att vara cool blir för dem ofta synonymt med att vara gangster. För Roque är cool något annat.
– Cool för mig är att vara sann i sitt hjärta, stå för den man är.
Roque kritiserar skolan från vänster, och det är viktigt. Borgerliga kritiker är främst ute efter att skapa ”ordning och reda” för redan duktiga elever, menar han. Roques engagemang är för de svaga eleverna, för de som inte fått studiemotivationen med bröstmjölken eller har ett annat modersmål än svenska.

Jonny i romanen är en sådan elev. Hans pappa är från Latinamerika. Hans uppväxt är präglad av faderns alkoholism och moderns maktlöshet inför denna. När ingen finns i skolan som kan sätta bestämda gränser för hans uppförande fortsätter han att provocera på ett ytterst självdestruktivt sätt. Ramberättelsen är alltså förhållandevis enkel: genom Jonny får vi följa en ung människas färd till samhällets botten, från en stökig högstadieelev till en hemlös och utslagen ung man. Korsbefruktningen mellan samtidsskildring, samtidskritik och prosapoesi gör romanen originell och mycket lyckad. Dessutom finns det i Jonny blir kriminell en energi som påminner om den man återfinner i Roques tonårshjältar Ebba Gröns texter och musik. Det är kort sagt adrenalin, hjärta och hjärna.
Jonny blir kriminell ges ut på nystartade Predi Förlag, ett förlag som säger sig vilja ge ut ”skönlitteratur som vågar ta avstamp i vår samtid”. När de kontaktade Roque och bad honom skriva för dem föll han direkt.
– De fyller verkligen ett tomrum. Det behövs ett förlag som går mot strömmen, som vill ha litteratur som speglar det som faktiskt händer.
Roque tycker att många samtida författare verkar ointresserade av att lyfta blicken och se vad som händer utanför den egna kretsen, deras verk är instängda och består mest av bekännelselitteratur eller barndomsskildringar.
– Det har hänt jättestora förändringar i samhället som författare inte skildrar. Hur folkhemmet avvecklas, hur det leder till hemlöshet. Det är konstigt att inte fler intellektuella sysslar med de frågorna, tycker han.

Men det viktigaste och mest meningsfulla måste vara att åstadkomma en faktisk förändring, menar Roque. Han är inte beredd att rea ut sina värderingar.
– Det finns inget som säger att jag till varje pris måste skriva böcker. Jag kan använda min kreativitet till något annat – till att vara lärare.
Roque kan låta besviken på mycket och verka drömsk när han talar om sin egen tonårstid på sjuttiotalet. Men han längtar inte tillbaka, det är inte ett nytt 1977 han vill ha.
Boken är ett sätt att försöka väcka människor ur sömnen, ur såpavärlden. Den är absolut inte nostalgisk, snarare revolutionär, säger han.
På frågan vem han hoppas kommer att läsa boken svarar han ”Alla!”
– Den här boken är större än mig själv, än mitt författarskap – jag vill verkligen att något ska förändras.