I helgen höll föreningen Feministiskt initiativ sitt första årsmöte i Örebro och förvandlades efter ett enhälligt beslut till parti. De ideologiska riktlinjerna och en rad konkreta krav slogs fast – och allt detta utan att begreppet klass dryftades mer än några gånger och utan att skatter och ägandeformer berördes mer än i någon enstaka motion. Gudrun Schyman la mycket krut på att inför media förklara vänster-höger-skalan som ovidkommande. Det underlättades både av att årsmötet inte hade någon punkt som behandlade ekonomisk politik, och av att de vänsterorienterade Fi-medlemmarna vägrade kalla sig vänster. Med undantag för styrelseledamoten Tiina Rosenberg som fick före detta folkpartisten och Fi-styrelseledamoten Susanne Linde att i måndags hota med avhopp.

Vänster-höger inte viktigt
I lördags valde Fi tre talespersoner: före detta vänsterpartiledaren Gudrun Schyman, studentpolitikern Sofia Karlsson och Kommunalarbetaren-reportern Devrim Mavi. Före årsmötet skrev Schyman på DN Debatt att hon föredrog en borgerlig regering med feministiskt perspektiv framför en socialdemokratisk utan. Mavi, tidigare skribent för Internationalen, körde även hon med devisen ”vänster-höger är inte viktigt”.
Är du vänster?
– (Lång paus). Jag är feminist, det är det som är det viktiga, säger hon, medan hennes kompis knuffar henne i sidan och skrattar åt den eventuella möjligheten att hon skulle vara höger.
Inför valet av talespersoner pratade du om vikten av att komma ihåg att alla kvinnor inte är lika – att man även måste se till etnicitet och sexualitet. Arbetarklasskvinnorna då?
– Det är självklart viktigt med ett klassperspektiv. Det var inte medvetet att utesluta det, men jag var tvungen att komprimera mitt tal strax innan jag höll det så det kom inte med.

Vill ha statlig reglering
Valexperten och statsvetaren Sören Holmberg pekar på att Feministiskt initiativs strävan att inte placera in sig på en höger-vänster-skala så klart är valtaktik.
– På det sättet har de ju större möjligheter att plocka röster från hela väljarkåren, säger Holmberg till SVT:s Agenda.
Men de konkreta kraven på reformer i socialförsäkringarna talade ett tydligt vänsterspråk. De bygger på en analys av arbetsmarknaden inte som en arena där alla har samma möjligheter à la liberalism, utan som en spelplan ordnad av maktstrukturer som överordnar vissa och underordnar andra. För att motverka dessa marknadens inbyggda orättvisor vill Fi ta hjälp av statlig reglering på sätt som många gånger är svåra att skilja från vänsterpartiets. Däremot tar Fi-programmet ett visst avstånd från fackliga principer, till exempel genom förslaget om arbetsvärdering som bot mot orättvisa löner.
Men framför allt: Årsmötet ”hann” inte så långt som att bestämma eller ens diskutera hur reformerna ska finansieras. Frågor om ekonomisk politik ska tas upp senare, meddelade Schyman. Hur Fi förhåller sig till EU var en annan fråga som till fullo undveks.
Inte heller i den ideologiska plattformen, eller i årsmötets långa och infekterade diskussion om den, fick klassrelationer något utrymme. Det var extra markant, med tanke på att könsperspektivet, liksom i Mavis tal, i stycke efter stycke kompletterades med hbt- och ”ras”-perspektiv. Ulla Hensvold från Umeå undrade var klassperspektivet tagit vägen, men fick inget svar från styrelsen, som dock gick med på att låta en arbetsgrupp arbeta fram vilka diverse olika maktaxlar man skulle ta hänsyn till. Jag frågar Lotten Sunna som satt i den styrelse som arbetade fram förslaget:

Akademisk debatt
Varför har ni inte med klass som maktdimension, när ni framhåller hbt och etnicitet?
– I de förslag vi fått in från medlemsgrupperna har inte det efterfrågats, säger Sunna.
Och diskussionerna under årsmötet visade också på att arbetarklassen inte har särskilt många företrädare i det nya partiet – debatten fördes på hög akademisk nivå.
Så gott som samtliga av dem som valdes in i partistyrelsen har akademisk utbildning, och många av dem arbetar på högre befattningar.

Den ”antipatriarkala” strukturen blev det ingenting av

Många av Fi-medlemmarna hade hoppats på en ny form av organisation, som skulle bryta mot den klassiska hierarkiska modellen. Men styrelsens prat om ”antipatriarkal” struktur var som bortblåst vid årsmötet vilket fick en rad medlemmar att hoppa av.
Feministiskt initiativs årsmöte var en ganska kaotisk tilldragelse, som vittnade om att många av de omkring 300 mötesdeltagarna aldrig deltagit i något liknande förut. Tiina Rosenberg från Fi:s styrelse bekräftar det.
– Det är väldigt många i Feministiskt initiativ som aldrig förr jobbat politiskt.
Och av de som jobbat politiskt är det få som arbetat under de traditionella mötesformer som Fi:s årsmöte använde sig av. Det resulterade inte bara i förvirring – en stor del av mötesdeltagarna motsatte sig direkt själva mötesformerna och pratade om ”maktspel” och ”manipulation” när någon av talarna snoppades av av mötesordföranden.

Ny arbetsform bortblåst
En av Feministiskt initiativs utfästelser har varit just att man ska finna nya ”antipatriarkala” icke-hierarkiska organisationsformer, och många blev därför besvikna inte bara på den redan fastlagda mötesformen, utan framför allt på bifallet av styrelsens förslag till partiorganisation. Styrelsens förslag avvek inte ett dugg från övriga partiers organisation, och talet om nya arbetsformer var som bortblåst.
– Vi tror inte att man ska lägga så stor vikt vid hur organisationen ser ut – det är människorna i den som avgör om det blir hierarkiskt eller inte, säger talespersonen Sofia Karlsson.
Fyra personer från Fi i Skåne la fram ett udda förslag om alternativ organisation för det feministiska partiet – och fick med sig omkring en fjärdedel av mötesdeltagarna. Men det var icke desto mindre ett nederlag, som fick dem att lämna mötet i besvikelse.

Tydlig klyvning
– Mitt engagemang är som bortblåst. Jag kommer inte att betala in min nästa medlemsavgift, säger före detta syndikalisten Gunnel Andersson, som var med och la fram motionen om en alternativ partistruktur.
– Man blir så klart besviken när en organisation som säger att den ska bygga underifrån gör ett så medvetet vägval som slår in på maktkoncentration.
Det fanns en tydlig klyvning av årsmötet: En anarkistiskt inspirerad grupp bland mötesdeltagarna framförde med jämna mellanrum att de kände sig överkörda och att styrelsen bestämde allt. När Gudrun Schyman inför valet av talespersoner struntade i att presentera sig gick en av medlemmarna fram och krävde att även hon skulle motivera varför hon borde bli vald. Bland annat från hbt-falangens håll kom inlägg om manipulation och maktspel, och många dryftade farhågor om att folk röstade på styrelsens förslag bara för att det var styrelsens och inte för att de var bra.

Styrelsen självvald
– Man ska komma ihåg att den styrelse som arbetat fram de här förslagen faktiskt valt sig själv, påpekar en av mötesdeltagarna, som tycker att medlemsgrupperna inte hade tillräckligt med inflytande.
Men den övervägande delen av församlingen visade prov på en mycket stark uppslutning kring styrelsen, och framför allt kring Gudrun Schyman och gav henne till och med stående ovationer vid några tillfällen.