När Uppsala Reggae Festival firade femårsjubileum för någon helg sedan blev det ett stort medieståhej. Man intresserade sig för två händelser som enligt dagens massmedielogik säljer betydligt fler lösnummer än vanliga kulturbetraktelser. Jag tänker naturligtvis på Knarket, samt på RFSL:s bojkottsuppmaning.
Politikerna reagerar som de måste, ropar på förbud och rasar sedan över arrangörerna. Det visar sig sedan att polisen omhändertagit drygt 100 personer, misstänkta för ringa narkotikabrott (dock ingen misstänkt för försäljning av narkotika). Det vill säga: det har rökts cannabis. Det är naturligtvis lika trist som att ungdomar super sig fulla på smuggelsprit, men i relation till hur det ser ut på andra stora musikfestivaler så är det inte anmärkningsvärt. Vad som dock är anmärkningsvärt är att det inte förekommer andra tyngre droger och att det inte förekommer våld. Vilken politiker eller tjänsteman med självbevarelsedrift skulle kräva ett förbud av Hultsfredsfestivalen? En festival som årligen drabbas av våldtäkter, misshandel, narkotikabrott och vid ett tragiskt tillfälle även dödsfall.
Mer intressant då var att följa diskussionen kring bojkottsuppmaningen. RFSL har i likhet med den brittiska gayorganisationen Outrage! protesterat mot att artister som uppmanar till våld mot homosexuella får uppträda i Europa. Outrage! har gjort sig ett namn genom att ha stoppat världsartister som Sizzla och Beenie Man.
Homofobin i modern reggaemusik är tragisk, men samtidigt ett symptom på problem i samhället. Homosexualitet är förbjudet på Jamaica och helt otänkbart i en miljö där normerna är djupt rotade i bokstavstroende kristendom. Den kontemporära musiken är snarare ett uttryck för den desperation och fattigdom som präglar de jamaicanska kåkstäderna. Capleton, den artist RFSL menade inte skulle få uppträda, blandar i sina låtar homofobi, antiimperialism och revolutionära budskap. Den moderna reggaemusiken är en manifestering av paradoxerna i ett samhälle där revolutionär glöd går hand i hand med gammeltestamentlig bokstavstro.
Nu löser visserligen RFSL det hela genom att ställa upp ett tält på festivalen, där man sprider sin information. För oss som varken rökte marijuana eller kände för att bojkotta festivalen blev det en helg fylld av konserter i världsklass. Bäst så att hålla tummarna för att Uppsala kommun inte tar beslutet att stoppa nästa års festival – det skulle bara innebära att vi blir en kulturgärning fattigare.