Dom där jävla negrerna. Nu får man inte ens äta glass längre…

Upprördheten i fikarum och på busshållplatser lät inte vänta på sig efter kampanjen mot GB-glassen Nogger. Det är möjligt att (de ytterst vita) tjänstemännen på Centrum mot rasism trodde att glasskampen var ett bra sätt att bedriva antirasim på. I så fall är de idioter. Mycket nyttiga sådana.

För snart är det val. Suspekta partier på yttersta högerkanten (läs: folkpartiet) kommer att övertrumfa varandra i främlingsfientlig hets.
Då behövs rasismdebatter kring glassfrågor för att dra uppmärksamheten från de verkliga farorna. Men herregud, kommer folkpartisterna säga. Får man inte kritisera invandrarna utan att bli kallad rasist? Jaha det är precis som med den där glassen…
Jag hade hoppats att hovrättens friande av Åke Green skulle avsluta fallet. Saken borde inte ens ha gått till åtal. Den bästa kampmetoden mot rättshaverister är att strunta i dem. I stället lät man Green få som han ville. Åtalad, dömd och hyllad som martyr av religösa tomtar över hela världen. För heteronormsamhället var han en alltför tacksam rikshomofob för att ignoreras.

Genom att utdefiniera små grupper av onda människor, det må vara rasister, böghatare eller kvinnoförtryckare, kan majoritetssamhället frikänna sig självt. Vi ägnar oss inte åt diskriminering eller fördomar. Det är de där andra som gör det. Pingstpastorerna. Och glasstillverkarna.
Personligen upprörs jag mer av tv-program som Fab 5, som utmålar homosexuella som fåntrattar som inte kan något annat än design och mode.

Kampanjen mot pingstpastorers yttrandefrihet och glassfabrikanters näringsfrihet har förts med minoritetsgrupper som slagträ. Därför blir det minoriteterna, inte lagstiftarna och kampanjmakarna, som tidningarna hetsar mot när de kritiserar inskränkningarna. Tidigare i år gick DN:s ledarsida till storms mot ”tvånget att tolerera”, apropå att en brittisk teaterföreställning, som ansågs kränka sikher, stoppats. DN larmar att ”över hela Europa rapporteras nu om olika former av självcensur inom konsten på grund av att religiösa minoriteter känner sig kränkta”. Det är ”både dumt och farligt att vara eftergiven” (6/2). Det är synd om majoritetsmänniskorna. För de svartas skull måste de sluta äta glass, för sikhernas skull får de inte gå på teater och deras ädla omsorg om homofilerna tvingar dem att åtala pingstpastorer.