Inte sedan 1950 och kommunisten Willy Gallagher har det suttit en parlamentsledamot i London från ett parti till vänster om Labour. Inte sedan 1945 har en ny sådan parlamentsledamot valts in. Då var det Phil Piratin från östra London, jude och kommunistsik hjälte i kampen mot Hitler.

Utesluten blev invald
Också denna gång rörde det en fråga som kan sägas härröra till utrikespolitiken och också denna gång rörde det sig om östra London. George Galloway vann med sitt nystartade parti Respect valkretsen Bethnal Green. Utesluten från Labour på grund av sin hårda kritik mot Irakkriget, blev han framröstad av en valkrets som till stora delar består av muslimer med stora invändningar mot kriget.
– Jag visste att han skulle vinna. George är en bra man, han borde bli premiärminister, säger torghandlaren Rudolph Alphia till BBC.
Alphia röstade för första gången i sitt liv detta val. Galloways engagemang mot Irakkriget var orsaken till att han gick och röstade.
– Jag har mycket respekt för honom eftersom han var den ende personen som stod upp mot Tony Blair om Irak. Han var den ende kandidaten som kom ner hit för att prata med människor på gatan. Han sade att han skulle göra sitt bästa för oss och jag tror honom, fortsätter Alphia.
Motgångarna har förvisso skakat Blair men många menar att han ändå är på väg att träda tillbaka till förmån för nuvarande finansminister Gordon Brown. Ett steg till vänster, har de flesta svenska medier menat i sin rapportering.
– Gordon Brown och Tony Blair är kompanjoner i New Labours nyliberala projekt, säger Richard Bagley, redaktör på kommunistiska dagstidningen Morning Star.
Richard har blandade känslor inför valet av Galloway. Samtidigt som han tycker det ger ”en varningssignal” till Labour att det inte kan behandla väljarkåren hur som helst, driver hans tidning ett kritiskt stöd till Labour, åtminstone i parlamentsvalet som är majoritetsval. Om valet i allmänhet säger han att Labours dåliga resultat kan ge ett ökat inflytande för uttalade vänsterledamöter som Jeremy Corbin, John McDonald och Tony Benn men att det återstår att se.
På Nordirland gav Sinn Feín svar på tal, till dem som på grund av den senaste tidens anklagelser om mord och bankrån räknat ut partiet.
I västra Belfast tog Gerry Adams en jordskredsseger och vann mandatet med hela 70 procent av rösterna.
Av 18 distrikt på Nordirland vann Sinn Feín fem, att jämföra med socialdemokratiska SDLP som bara tog tre av de traditionella katolska valkretsarna. Förutom Adams blev Pat Doherty, Michelle Gildernew, Martin McGuiness och Conor Murphy valde till parlamentet i London. Deras stolar kommer dock som alltid lämnas tomma, Sinn Feín vägrar arbeta i det brittiska parlamentet som de betraktar som en ockupationsmakt.
I det röda Skottland ställde det skotska socialistpartiet SSP upp till val, med rätt magert resultat. Dess främsta politiska scen är det lokala skotska parlamentet och dess väljare tenderar att rösta mer taktiskt (det vill säga på Labour) i de majoritetsval som bara utser en vinnare till parlamentsledamot och där resten av rösterna går till spillo.
Partiet kommenterar det dåliga resultatet med att det, på grund av valsystemet, inte förväntat sig bättre och förnekar bestämt att det skulle ha något att göra med att partiets populäre ledare Tommy Sheridan nyligen bytts ut som ledare.

Oberoende seger i Wales
I Wales ställde en oberoende kandidat upp mot den från ovan tillsatta New Labour-kandidaten och sopade mattan med den. Peter Law, lokal fackföreningsman, vann med 20 000 röster över den av Blair-falangen tillsatta listan med bara kvinnor på. Law står till vänster. Han blev utesluten ur Labour när han ställde upp mot den långt till höger stående New Labour-kandidaten längst upp på kvinnolistan.