Förra veckan skickade regeringen sitt förslag om en så kallad stopplag för privatisering av sjukvården till Lagrådet, efter förhandlingar med v och mp. Förslaget reglerar driftsformerna för offentligt finansierade sjukhus och förbjuder att regionsjukhus drivs i annan än offentlig regi.
Annars är det fritt fram för privata aktörer, såvida dessa inte har som ”syfte att skapa vinst åt ägare eller motsvarande intressent”.
Flamman frågade vänsterpartiets huvudförhandlare, Ingrid Burman, om lagen är något att ha.
Är det här en bra lag?
– Det är en väldigt bra lag. Den kommer att förhindra privatiseringar av stora delar av sjukvården.
Ylva Johansson har sagt att hon inte vill kalla det för en stopplag. Miljöpartiets Jan Lindholm säger att lagen ger förutsättningar för fler entrepenörer inom vården och att borgarna inte har något emot lagen. Vad har du att säga om det?
– Det är Ylva Johanssons ordval och vad gäller Lindholm så har han fel, för både de borgerliga partierna och Timbro är kritiska mot lagen.
Men det blir ju inget totalstopp för icke-offentliga driftsformer. Är inte det ett problem?
– Nej. Vi vill inte ha ett totalstopp. Vi vill att till exempel Reumatikerförbundets sjukhus i Spenshult ska få vara kvar.
– Men det är säkert så att om vänsterpartiet haft egen majoritet så skulle lagen ha blivit mer helreglerande.
Vad menar du? Du säger ju att lagen är väldigt bra.
– De skulle ha varit bra om vi kunde titta lite närmare på vilka typer av avtal som landstingen kan sluta med icke-vinstdrivande organisationer.
Är regleringen, så som den ser ut i lagförslaget, alltså inte vattentät?
– Jag vet inte. Det vet man aldrig förrän en lag provats i verkligheten.
– Sedan – om v fått bestämma – hade vi också reglerat primärvården.
Vad har ni gjort för att få igenom detta krav? Det är ju i primärvården som det så kallade gräddfilsproblemet är störst.
– Vi har sett till att det införs en kontrollstation 2009. Men vi såg det som högsta prioritet att säkra regionsjukhusen.
I förslaget står att det är viktigt att landstingen utövar kontroll så att entrepenörerna verkligen driver vårdverksamhet ”utan syfte att skapa vinst åt ägare eller motsvarande intressent”. Finns det inte risk för kryphål för vinstdrivande företag som Capio?
– Det vet jag inte. Det är möjligt att det finns kryphål, men i så fall får lagstiftarna återkomma.
Du sa på en presskonferens att ”om Capios primära syfte inte är att gå med vinst så kommer denna lagstiftning inte att vara något problem”. Vad menar du? Capio är ett multinationellt företag vars grundprincip är att gå med vinst.
– Jag sa det i polemik med Capio. De får väldigt gärna driva vård men då får de ändra bolagsform. Men det finns ju inget intresse för dem att bedriva vård om de inte kan plocka ut vinst.