Det sägs att svenskarna tänjer på gränserna för sjukskrivning. Rapporterna om hur försäkringskassorna driver sjukskrivna ur systemen blir också vanligare. Arbetsskadade, hel- och deltidssjukskrivna, till och med cancerpatienter nekas sjukersättning.
Den ökade repressionen kan ses som en del av en politik som den svenska regeringen inte talar högt om hemma, men ändå driver ute i EU. Där är försämringarna av sjukförsäkringar, a-kassa och socialbidrag det marknadsliberala sättet att lösa arbetslösheten. Istället för full sysselsättning, drivs en politik, där ”incitamenten att söka jobb måste öka” genom försämringar av de gemensamma systemen. Folk skall tvingas ta jobb för att överleva. Detta var också grunden i utredningsdirektivet om socialförsäkringarna från regeringen förra året.

Två myndigheter har gjort varsin stor utredning om verkligheten bakom sjukskrivningarna.
Den ena är Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, som är den statliga myndigheten för granskning av medicinsk forskning. Där har man de senaste tre åren gjort den hittills enda vetenskapliga utvärderingen av svensk och internationell forskning på området sjukskrivningar. Man har gått igenom samtliga befintliga studier och givit ut en diger rapport. Anders Norlund på SBU är en av dem som arbetat med utvärderingen.
– Vi har granskat den forskning som gjorts på området och värderat studierna enligt strikta vetenskapliga krav.
Det visar sig i SBU:s rapport att teorierna om ändrade attityder är så dåligt undersökta att det saknas belägg för ett ökat fusk.
– När vi gick igenom litteraturen hittade vi inga studier av förändringar i folks attityder till sjukskrivningar, konstaterar Anders Norlund.
Kristina Alexandersson är professor i socialförsäkringar vid Karolinska institutet och huvudansvarig för SBU-rapporten.
– Under den senaste femårsperioden har det funnits hypoteser i media. En sådan handlar om attitydförändringar hos både medborgare och läkare. Men det finns inget som helst underlag för det.
Förra året presenterade Statistiska centralbyrån, SCB, en stor studie av sjukskrivningsstatistiken under de senaste decennierna. Utredare på SCB jämförde på årsbasis 1990-talets sjuktal med dagens siffror. Bland annat motsäger resultaten tydligt påståendet om att allt fler sjukskriver sig allt lättare. Det visar sig att antalet sjukskrivna svenskar inte ökat särskilt dramatiskt sedan 1990-talet. Gun Alm Stenflo ledde SCB:s arbete.
– Vi har samlat in register över hela Sveriges befolkning och tittat på hur många som varit sjukskrivna årsvis. Och då ser man faktiskt att det inte är många fler under 2001 än det var 1994.
SCB:s undersökning visar att sjukskrivningarna blivit längre. Den informationen har RFV och försäkringskassorna missat, eftersom de bara mäter statistik under enskilda dagar, inte hela år.
– RFV tittar på enskilda dagar, säger Gun Alm Stenflo, som på årsbasis jämförde 1990-talets sjuktal med dagens siffror i SCB:s undersökning.
– Tänk dig att 365 personer är sjukskrivna en dag jämt fördelat över året. Går man in på en enskild dag hittar man en person. Men om det ändras, så att samma antal personer är sjukskrivna 365 dagar var, då kommer man, om man går in på den enskilda dagen, att hitta 365 sjukskrivna den dagen.
Då ser det ut som om antalet sjukskrivningar ökat dramatiskt.
– Om man inte tänker efter så tror man att antalet sjukskrivna personer ökar, och det späder på fuskteorin, menar Gun Alm Stenflo.
Men varför blir de långtidssjukskrivna allt fler? Att svara på den frågan är som att lägga ett pussel där de flesta bitar saknas. För trots att sjukskrivningarna är ett stort problem, finns det väldigt litet god forskning i ämnet, menar Anders Norlund på SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering.
– En av de saker vi kunnat konstatera i vår undersökning är att forskningen är mycket begränsad. Det finns väldigt få bra studier.
Men en del pusselbitar finns. För det första kan man titta på statistiken över diagnoser. På första plats ligger en ”klassiker”, problem med rygg, nacke, ben och armar. De diagnoserna har ökat under de senaste åren, men inte i närheten lika mycket som den näst största gruppen, nämligen sjukskrivning för psykiska besvär. De psykiska diagnoserna har ökat närmast lavinartat, enligt RFV:s diagnosundersökningar, med nästan 200 procent mellan 1992–94 och 2001.

– De psykiska diagnoserna har ökat i Sverige och i västvärlden som helhet, säger Kristina Alexandersson på Karolinska institutet.
Ökningen har troligen att göra med ett hårdare arbetsliv, ökade krav och minskat inflytande över det egna arbetet. SBU:s forskningsgranskning verkar bekräfta det. Den mest trovärdiga forskningen SBU hittat handlar om inflytande över det egna arbetet. Anders Norlander:
– Det finns några tydliga resultat. Det är helt klart så att personer som upplever att de har inflytande över sin egen arbetssituation löper lägre risk för sjukfrånvaro. Det här finns det ganska starka bevis för.
Och tvärtom. Mindre inflytande över arbetet ger en ökad risk för sjukskrivning. När kraven i arbetslivet ökar blir effekten dubbel.
– Man skall komma ihåg att sjukskrivning inte bara handlar om sjukdom, utan också om nedsatt arbetsförmåga, säger Kristina Alexandersson. Den bedömer man inte enbart med en medicinsk diagnos, utan också i förhållande till de krav som ställs i jobbet. Om kraven hela tiden ökar, kanske arbetsförmågan till slut inte räcker till. Då skall man vara sjukskriven.

De ökade och längre sjukskrivningarna för psykiska besvär handlar alltså till stor del om stress i arbetslivet. Och de arbeten som under de senaste åren präglats av ökade krav och minskat inflytande är kvinnoyrken i privat och offentlig sektor. Kvinnorna svarar för 64 procent av de långvariga sjukskrivningarna. Kristina Alexandersson:
– Man kan se att där kraven har ökat har också sjukfrånvaron gjort det. Det är kvinnoyrken inom offentlig sektor, som vård, skola, och så vidare.
Det här bekräftas av SCB. Den studie som Gun Alm Stenflo och hennes kollegor gjorde förra året visar var långtidssjukskrivningarna ökar.
– Det är i de sektorer som utsatts för stora neddragningar som långtidssjukskrivningarna ökar. Det handlar i stor utsträckning om den offentliga sektorn, men också livsmedelsindustrin.
Sambanden mellan nedskärningar, ökad stress och långa sjukskrivningar bekräftas av Hugo Westerlund på socialmedicinska enheten på Karolinska institutet. Han har i flera studier tittat på offentliga och privata arbetsplatser under förändringen av det svenska arbetslivet på 1990-talet. Från full sysselsättning och tryggt arbetsliv gick vi till hög arbetslöshet, nedskärningar och stor instabilitet i arbetet, skapad av ständiga omorganiseringar.
– Jag har tittat på effekterna av den situation vi har idag, där man tror att man kan lösa lönsamhetsproblem och andra ekonomiska problem genom att ständigt förändra organisationen och arbetssituationen.
Westerlund hittade starka samband mellan detta nya arbetsliv och en ökad ohälsa.
– Alla former av organisatorisk instabilitet, både vid nedskärningar och expansioner, visade sig ha samband med ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.
De arbetsplatser som präglades av instabilitet var inte bara fysiskt farliga, utan skapade också psykisk anspänning och stress.
– När man hela tiden utsätts för förändring ökar den psykiska påfrestningen. Otryggheten ökar, och kontrollen över det egna arbetet minskar.
Mest utsatta var arbetsplatser som utsattes för nedskärningar.
– Företagen försöker höja lönsamheten eller klara sig kvar på marknaden genom att ha mindre personal i förhållande till produktionsvolymen. Det tillsammans med den ständiga förändringen skapar obalans mellan kontrollen över arbetet och de ökade kraven.
Den fysiska och psykiska ansträngningen får konsekvenser.
– Resultatet är fler långtidssjukskrivningar, det visar studierna. Vi kan inte hela tiden utsättas för förändring, vi måste ha fasta ramar att arbeta inom. Annars blir det ohållbart. Men jag vill poängtera att det inte alltid är dåligt med förändringar i arbetslivet, till och med enstaka stora förändringar. Det är den ständiga instabiliteten som är farlig.

Dessutom visar Westerlunds studier en offentlig sektor som inte bara rustats ned, utan också köpt idén om ständig arbetsinstabilitet.
– Det här tänkandet som från början importerades av näringslivet i utlandet, har i väldigt hög grad påverkat den offentliga sektorn. Man omorganiserar ständigt, ofta beroende på ständigt olika politiska beslut.
Så ser alltså en delbild ut av problemet med sjukskrivningarna. En bild som visar på ett hårdare arbetsliv med ökade psykiska besvär, neddragningar, instabilitet och större utslitning av arbetskraften. Det är inte hela sanningen. Men en del av den. Och den visar en annan verklighet än den fuskande svensken.