… är det ju roligare när andra ungdomsförbund granskas, än den ständiga jakten på Ung vänster. Plötsligt rullas SSU i tjära och fjädrar för fiffel med medlemssiffror. Och SSU-ordföranden låter sig rullas och meddelar att det ska bli ordning och reda.
Avslöjandet i SVT:s nyheter hade troligtvis ingenting att göra med att vissa SSU-distrikt alltmer högljutt börjat kräva kapitalismens avskaffande. Än mindre har det väl att göra med den kampanj som, händelsevis, avslöjat fiffel och svågerpolitik hos regeringspartiet. Samt hos dess stiftelser och Folksam och Coop.
Nej, det är troligare att hela Sveriges journalistkår äntligen tagit ett rejält och kritiskt grepp runt maktens institutioner. Efter den välriktade och rättmätiga kritiken mot regeringen efter tsunamikatastrofen har den fortsatt att gräva upp mygel som, händelsevis, utan undantag påträffats inom arbetarrörelsens olika delar.
Att det finns mygel att gräva upp, beror tyvärr på den genomruttna öststatsliknande korruption som satts i system av en förhärdad maktapparat. Där har socialdemokratin mångdubbelt fler lik i garderoben än vänsterpartiet.

Ungdomsminister Lena Hallengrens trovärdighet var inte vatten värd, eftersom hon själv nyss var en höjdare inom SSU. Däremot före detta Lufaren Birgitta Ohlssons kritik, mot bidragssystemet till ungdomsorganisationer, är förstås berättigad. I det fallet fanns ingen anledning att i reportaget nämna att Luf, enligt sitt eget förslag om bidrag efter riksdagsmandat, skulle få lika oproportionerligt mycket pengar som liberalerna har mediautrymme. Luf torde vara det politiska ungdomsförbund som har absolut minst antal frivilliga medlemmar i förhållande till moderpartiets riksdagsmandat. Ung vänster skulle få suga på ramarna oavsett hur många helhjärtade revolutionärer man lyckades organisera. Det är liberalernas syn på rättvis fördelning.