Efter den värsta stormen i mannaminne, med 75 miljoner kubikmeter nedblåst skog – motsvarande en hel årsavverkning, har spelet börjat för dem som vill sko sig på de utsatta skogsägarnas bekostnad.
LRF-företaget Södra skogsägarna, som ska vara böndernas egen rörelse, går i spetsen och sänker massavedspriset med 100 kronor kubiken – från 260 till 160 kronor.

Aldrig tidigare har väl det monopol, som direktörerna inom lantbrukskooperationen byggt upp för sitt eget bästa, avslöjat sig så uppenbart som när de försöker utnyttja skogsägarnas förtvivlade situation efter den förödande stormfällningen.
Samtidigt kräver hycklarna inom Södra skogsägarna att staten ska gå in och hjälpa till men väljer själva att stjälpa i stället för att hjälpa.
Nu kommer det också fram att böndernas ”egna” massafabriker inom Södra importerar massaved och betalar då 360 kronor kubiken. Vilket man tydligen gjort under flera år, samtidigt som man betalat 100 kr mindre till sina egna medlemmar för inhemsk skogsråvara. Även efter stormkatastrofen pågår Södras import från Ryssland.
Nu ska staten skjuta till 1,3 miljarder. Men pengarna ska gå till transportörerna och avverkarna som nu skär guld med täljknivar. Samtidigt som skogsentreprenörerna får en skattesänkning på diesel på 3,50 kronor har priset på en stor skördare stigit från 1 000 kr till 1 600 kr i timmen. Den sänkta dieselskatten innebär dessutom för samma maskin en återbäring på dieselskatten per år med drygt 200 000 kronor. Transporterna har ökat med mellan 25 och 100 procent.
Lobbyisterna inom Södra skogsägarföreningen och sågverken får 500 miljoner i lagringsstöd, fast de redan gynnas av skamligt låga inköpspriser.
Fullt medvetna om att det inte blir något netto med de sänkta virkespriserna har Göran Persson och näringsminister Ulrica Messing flott meddelat att bonden/skogsägaren slutligen ska slippa skatta för tio kr per kubikmetern. Redan före prissänkningen var skogsnettot ytterst litet.
Persson och Messing har än en gång visat att regeringen ingenting begriper om jord och skog utan bara lyssnar till de främsta lobbyisterna. De har än en gång visat att de inte har något intresse för en levande landsbygd. Bara att behålla den toppstyrda bondekooperationen intakt i spetsen för storskalig inköps-, massa- och sågverksindustri. Detta framgår tydligare än någonsin när man ser hur ”katastrofhjälpen” kanaliseras. Att LRF centralt varit med och gjort upp om fördelningen framgick med önskvärd tydlighet i de första kommentarerna på ledarplats i de båda LRF-ägda aviserna Land och ATL. Felet var bara att det var för lite pengar. I takt med att bönderna inser att de blivit svikna av sin organisation och protesterar kommer nu en försiktig kritik från samma ledarskribenter även mot fördelningen.
Någon statlig hjälp till de enskilda som förlorat både inkomst och kapital och i många fall får gå från sina gårdar, är det inte fråga om. Ett stöd med 100 kronor per kubikmeter vid bilväg, till de drabbade skogsägarna/bönderna är rimligt.

Så som stödet nu är utformats påskyndas den sedan ett halvsekel bedrivna jord- och skogspolitiken. Den blir ett stöd för regeringens politik som vill påskynda sammanslagningen till större enheter. Det småskaliga bondeskogsbruket är en nagel i ögat på makthavarna. Det framgår tydligt av den förlegade skogsvårdslagens utformning och nu hur “stormpaketet” är utformat.
Statlig hjälp kommer med största sannolikhet inte att nå den enskilde skogsägaren förrän stormen drabbar gods och herresäten i Sörmland.