Solen var på väg upp över Jerusalem när dödsbudet kom. Yassir Arafat, symbolen för det palestinska folket sedan 40 år, är död. Landssorg är utlyst i 40 dagar i Palestina. Yassir Arafat vigde hela sitt liv för den palestinska kampen.
Från israeliskt håll uttalades glädje över den palestinske presidentens bortgång.
Sveriges statsminister Göran Persson uttalade sig på morgonen.
– Han var en stor ledare, kontroversiell för många, men man kan inte ta ifrån honom att han enade det palestinska folket som ingen annan.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Yassir Arafat önskade bli begravd i Jerusalem, vilket Israel motsätter sig. Det som planeras är en begravningshögtid i Kairo, och jordfästning i Ramallah på Västbanken.
Palestinierna slutar inte hoppas på att Arafat någon gång kan begravas i Jerusalem.
Mohammed Abdel-Raouf Arafat föddes 24 augusti 1929. Hans far var palestinsk textilförsäljare med egyptiskt påbrå. Hans mor var av gammal palestinsk släkt i Jerusalem. Modern dog när han var fem år och han växte upp hos sin moster i Jerusalem, som då var under brittiskt styre.
Yassir Arafat har inte berättat mycket om sin barndom, men ett av hans tidigaste minnen är att brittiska soldater bröt sig in i huset nattetid, slog familjemedlemmar och förstörde möblemang.
Arafat nämner aldrig sin far, som var frånvarande under hans uppväxt. Vid nio års ålder togs han om hand i Kairo av en äldre syster.
Före 17 års ålder smugglade Arafat vapen till Palestina från Kairo. Under kriget när han var 19 lämnade han sina studier vid universitet i Kairo för att strida i Gaza. Grundandet av staten Israel gjorde honom så förkrossad att han ansökte om visum för att studera i Texas, USA. Han återvände dock till universitetet i Kairo för att bli civilingenjör men ägnade det mest av sin tid som ledare för de palestinska studenterna.
Han tog sin examen 1956, arbetade ett tag i Egypten men slog sig sedan ner i Kuwait. Han ägnade hela sin fritid åt den palestinska kampen och gav det mesta av sin inkomst dit. År 1958 var han med och grundade Fatah, ett underjordiskt nätverk som året därpå började ge ut en tidning med agitation för väpnad kamp mot Israel. Fem år senare lämnade han Kuwait för att organisera räder från Jordanien in i Israel. Detta var 1964, samma år som PLO grundades, Palestine Liberation Organisation, som samlade olika frihetsrörelser för Palestina.
Efter sexdagarskriget 1967, blev Fatah den mäktigaste och bäst organiserade av PLO:s organisationer och 1969 blev Arafat PLO:s ordförande. Då var PLO en stark oberoende organisation med bas i Jordanien.
Yassir Arafat utvecklade PLO till något av en stat i Jordanien med en egen militär. Så småningom tröttnade kung Hussein av Jordanien och bannlyste PLO från landet. Arafat började bygga en liknande militär i Libanon men tvingades ut av israelisk militär. Arafat visade sig vara en överlevare, hans högkvarter flyttade till Tunis och han överlevde en flygkrasch och flera mordförsök från Israels säkerhetstjänst.
Han reste från land till land och agiterade för den palestinska saken och höll alltid hemligt sina planer och sitt privatliv. Till och med hans äktenskap med Suha Tawil hölls hemligt under halvannat år.
Den palestinska intifadan stärkte Arafat genom att fästa världens uppmärksamhet på den palestinska befrielsekampen. Men år 1988 höll Arafat tal i Genève och tog avstånd från terroristhandlingar. Han meddelade att PLO stöttade alla parters rätt att leva i fred och säkerhet, inkluderat staten Palestina, Israel och grannar.
Efter fredsförhandlingar och Osloavtalet 1993, hölls palestinska val och Yassir Arafat valdes till president 1996. Han tilldelades 1994 Nobels fredspris tillsammans med israeliska ledarna Shimon Peres och Yitzhak Rabin.
Att Benjamin Netanyahu kom till makten i Israel 1996 blev ett bakslag för fredsprocessen och under Ariel Sharon har repressionen mot Palestina hårdnat. Sharons besök vid al-Aqsamoskén på Tempelberget var en provokativ symbolhandling och den andra intifadan utbröt år 2000.
Yassir Arafat har som president fått kritik för auktoritärt styre och den palestinska myndigheten har anklagats för korruption. Han styrde Palestina med total kontroll eftersom området befann sig i en krigssituation under i stort sett hela hans presidenttid. Han använde också sitt envälde till att till exempel medge ekonomisk ersättning till palsetinska familjer, vars egendomar förstörts eller familjemedlemmar dödats av Israel. Den kritik mot Arafats styre som kom från palestinskt håll, har blåsts upp stort i övriga världen i syfte att misskreditera den valde presidenten och rättmätige ledaren. Palestiniernas lojalitet med sin president framställs i västvärden som blind hängivenhet av en massa utan egen vilja – utan försök till förklaring i det förtryck och den förnedring från den israeliska ockupationsmakten, som varje palestinier dagligen lever under.
Uppgifter om enorma rikedomar blir i västerländska media ett bevis på en auktoritär och korrumperad ledare, men är det något man inte kan beskylla Yassir Arafat för så var det att berika sig på Palestinas bekostnad. Tvärtom gav han hela sitt liv för palestiniernas kamp. Han avstod från hela sitt privatliv, alla nöjen och sin familj. Han levde under jorden från 20 års ålder, han utstod otaliga mordförsök och bodde en tid i flyktingläger.
Under de två sista åren av Arafats liv låg hans presidentpalats i Ramallah i ruiner. Han levde som i en bunker, ockuperad i sitt eget land av de israeliska styrkorna. På hans bord låg meterhöga pappersstaplar – ansökningar från palestinier som befann sig i nöd på grund av Israels ockupation och som med hjälp av Arafats signatur fick ett ekonomiskt bistånd av den palestinska myndigheten. Han var en gerillaledare som hamnade på presidentposten men som fortsatte beskjutas och bekrigas. Han dog som en gerillaledare och som symbol för den fred, frihet och säkerhet som han drömde om.