NEW YORK Det fem sidor långa förslaget, som lämnades in förra måndagen, talar om bildandet av en ”suverän övergångsregering”, och en USA–ledd multinationell styrka som ska upprätthålla säkerheten för den FN–personal som ska arrangera val i landet.
Men resolutionen undviker den avgörande frågan – hur stor suveränitet kommer det irakiska folket, vars land kommer att ockuperas av USA, Storbritannien och andra länder minst fram till 2005, att ha?
Den brittiske premiärministern Tony Blair säger att USA och Storbritannien är överens om att det irakiska folket ska få full suveränitet, samtidigt som de amerikanska styrkorna som ansvarar för säkerheten i Irak ska stå under amerikanskt befäl. Kritikerna menar att det är en omöjlighet.
– Det finns ingen ”light-version” av suveränitet, säger Kenneth Roth, ordförande för människorättsorganisationen Human Rights Watch, HRW.
– Att vara suverän är som att vara gravid – antingen är du det, eller så är du inte det. Om den nya irakiska regeringen inte har den yttersta beslutanderätten och ansvaret för det irakiska folkets säkerhet, så är den inte suverän, sa Roth i ett uttalande på måndagen.
Roth menar att det finns två stora problem med resolutionsförslaget. För det första kommer Washington att även i fortsättningen ha sista ordet när det gäller säkerheten i Irak.
Och för det andra kommer övergångsregeringen inte att kunna anta ny lagstiftning eller upphäva lagar som har stiftats under den USA-ledda ockupationen.
– Det är en bluff alltihop, säger Joan Russow vid kanadensiska Global Compliance Research Project. Hon menar att USA och Storbritannien vill få säkerhetsrådet att fria länderna från ansvar för deras angrepp på Irak.
Jim Paul vid Global Policy Forum, en organisation som bevakar FN:s beslutsfattande, är inne på samma linje, och menar att den föreslagna resolutionen bara är en ursäkt för att legitimera ockupationen av Irak.
– Säkerhetsrådet borde ifrågasätta ockupationen, inte legitimera den, säger Paul, som även han ser två allvarliga brister i USA:s och Storbritanniens förslag. Den ena är att resolutionen ”välkomnar” ett ”partnerskap” mellan den föreslagna USA–ledda styrkan och den ”suveräna” irakiska övergångsregeringen.
Tanken om ett ”partnerskap”, menar Jim Paul, visar tydligt på att man tänker sig att dela suveräniteten mellan den USA-ledda internationella styrkan och det irakiska folket.
Dessutom är Paul kritisk mot att förslagets författare vill att det internationella samfundet ska ”fördöma alla terroristaktioner i Irak”.
– Det innebär att det irakiska motståndet mot den militära ockupationen identifieras som terrorism. Det finns olika typer av motstånd som kan vara acceptabla för en del. Men resolutionen vill stämpla hela motståndsrörelsen som en terroriströrelse, och det är oacceptabelt.
Jim Paul menar också att det är oacceptabelt att resolutionen inte sätter någon tidsgräns för när den USA–ledda styrkan ska dra sig tillbaka från Irak. Det innebär att om säkerhetsrådet skulle föreslå ett tillbakadragande, så kan USA och Storbritannien lägga in sina veton mot det.
