Om hon ska vara riktigt ärligt, anser hon att opinionsundersökningar alltför ofta används som bekvämlighetsinrättning.
Medier skapar sina egna nyheter.
Som man frågar får man svar. Det vet de som beställer opinionsundersökningar, så väl som de som utför dem.
– Problemet är att beställarna sitter på pengarna. Både medier och andra organisationer utnyttjar detta. Om opinionsinstituten själva fick bestämma skulle uppdragsgivaren presentera vad de vill veta, och därefter skulle opinionsföretagen formulera frågorna. Men det vill inte beställarna.

Detta tvingar opinionsinstituten att bestämma sig för att antingen tacka nej till pengarna och riskera att kunderna inte kommer tillbaka, eller anta uppdraget, trots att frågorna är tydligt formulerade för att tjäna ett syfte.
Lotta Sima jobbar som researcher på SVT:s Uppdrag granskning och Rapport. Framför allt granskar Sima statistik och tidigare arbetade hon för Statistiska centralbyrån, SCB. Hon menar att även om du inte kan statistik, är det lätt att själv granska siffrorna. Det första du ska fråga sig är vem som har gjort undersökningen, på vems uppdrag och i vilket syfte.
Det gäller att skilja på så kallad officiell respektive icke officiell statistik. En stor del av SCB:s undersökningar är officiell, vilket innebär att den är reglerad och berör frågor som till exempel inkomst eller boende.
– Det brukar sällan vara fel i den typen i opinionsundersökningar, säger Sima. Men även SCB gör beställningsjobb, tillägger hon.

En annan viktig punkt att titta på är om det är en riktig urvalsundersökning. Dels måste tillräckligt många ha svarat på frågorna för att generella slutsatser ska kunna dras, och dels måste man titta på vilka som tillfrågats.
Det sista du bör tänka på är hur frågorna är formulerade och vilka svarsalternativ finns. Det är just när du kollar på detta, som de riktigt dåliga exemplen kommer fram, menar Sima.
Alltså, om du vet vem som har gjort undersökningen, vem det är som beställt och i vilket syfte, går det att analysera en undersökning. Därefter är det upp till dig att ta ställning till materialet.
– Det betyder inte att undersökningen inte är värd att publicera. Det kan vara en relevant fråga som tas upp.
– Men man ska akta sig för att gå någon annans ärende. Om inte frågorna skulle vara så lätt att styra, skulle det inte finnas någon marknad för opinionsinstitut.