– Det är synd att man, precis som med uppropslistan, väljer att inte föra politiska diskussioner inom partiet, utan istället stämpla folk, säger Anders Neergaard.
Han är en av dem som anklagas för olämplighet av Grip och står med i förslaget till vänsterpartiets partistyrelse.
– Det är inte konstruktivt.
I ett internt cirkulär förklarar Björn Grip varför han känt sig tvungen att reservera sig i valet till partistyrelse.
Grip anser inte att majoritetsförslaget speglar partiets bredd och menar att det inte kommer att gå att ”fullfölja den politiska linje som skett under Gudrun Schymans partiledarskap”.

Grip vill plocka bort distriktsordföranden i Skåne, Paula Mulinari, och Anders Neergaard som också är från Skåne.
Anledningen är att ”/…/ de så påtagligt bortser från att sovjetkommunismens historia är ett problem för vänsterpartiet /…/”
– Jag har svårt att känna igen mig i den beskrivningen. Jag har heller aldrig haft någon närmare kontakt med Björn Grip och tycker att hans kapacitet att recensera mig är begränsad, säger Neergaard till Flamman.
– Det rimliga är att han frågar mig vad jag står för, innan han stämplar ut mig.

Anders Neergaard anser det är sorgligt att en så tung företrädare för partiet anser att minskade klyftor är en orealistisk politik.
Med en sådan analys reduceras partiet till ett socialdemokratiskt annex, menar han.
– Vår politik skall inte definieras av att det skulle kunna vara sämre utan oss. Vi har ett mål, minskade klyftor – är det för radikalt för Björn Grip?
– Jag för min del är böjd att säga att vi misslyckats med att vrida politiken åt vänster. När vi gick till val 2002 hade vi ett tydligt budskap: att minska klyftorna.
– Innan Grip kastar sig ut i en dålig beskrivning av vår politik tycker jag att han ska visa på hur vi lyckats med detta, säger Anders Neergaard.