Tanken är att partiet på längre sikt ska kunna ställa upp i val till EU-parlamentet och ha namn från olika europeiska partier på sina listor. Bakgrunden till partibildningen är EU:s politiska beslut om att europeiska partier ska bildas och att det ska finnas nya ”fräscha” pengar till sådana partier, närmare bestämt 70–80 miljoner kronor. Drivande bakom projektet har framför allt tyska PDS och det grekiska vänsterpartiet Synaspismos varit, båda är anhängare av ett federalt Europa.

Tillsammans med Izquierda Unida (Enad Vänster) från Spanien och Rifondazione Comunista (PRC) från Italien utgör de kärnan av de partier som idag finns i Europaparlamentet som vill bilda partiet och framöver ställa upp med en gemensam lista.
Även franska kommunistpartiet PCF är positivt till partibildningen men såg på det bildande mötet till att stadgarna kommer att antas på det formella konstituerandet som är planerat till maj 2004.
PCF anser att de är allt för långt-gående och ger det nya europeiska partiet alltför mycket makt gentemot de nationella partierna.
Utan att egentligen ha varit drivande i processen gjorde italienska partiet en stor sak av mötet och nyheten att partiet bildades blev en stor nationell nyhet i Italien.
Partiets karismatiske ledare Fausto Bertinotti uttalade stora förhoppningar om att det nya partiet skulle kunna ”förändra hela Europa”.
Bland motståndarna till ett sådant här parti märks framför den nordiska vänstern med danska Socialistisk Folkeparti (SF), svenska vänsterpartiet och finska Vänsterförbundet men även till exempel Socialistiska Partiet från Nederländerna, de portugisiska kommunisterna PCP och det stora cypriotiska vänsterpartiet Akel.
Kriterierna för hur ett europeiskt parti bör se ut för att få pengar klubbades på EU-toppmötet i Thessaloniki i juni 2003 och har utvecklats under de senaste fyra åren.
Flamman frågade Stellan Hermansson, vänsterpartist och vice generalsekretare för vänstergruppen i parlamentet, GU/NGL, om det kan vara en bra idé med detta parti.
– Nej, jag tror inte på det här. Det här blir ett federalistiskt parti och jag tror att nationella demokratier och partier fortsatt spelar en mycket viktig roll i Europa, säger han och fortsätter med att lägga fram två kriterier som gör det omöjligt för vänsterpartiet att delta i partibildningen.
– Dels får inte det nya partiet inkräkta på de nationella partiernas suveränitet med majoritetsbeslut och dylikt, dels får det inte vara ett parti där vem som helst kan vara med.
– Det är viktigt för oss att inte bli medlem i samma parti som sådana som inte delar våra uppfattningar om demokrati och socialism, säger han och syftar bland annat på det tjeckiska kommunistpartiet som till exempel fortfarande inte tagit avstånd från den sovjetiska ockupationen 1968 och som skrivit under deklarationen om att bilda partiet, säger Stellan Hermansson som också understryker att även om de finska och danska partierna är mer EU-vänliga än det svenska anser de sina partiers suveränitet så viktig att de inte vill delta i partibygget.

Tyska PDS’ ordförande Lothar Bisky tror på motsatsen.
– Tiden är mogen för ett parti för den europeiska vänstern. Ett fredens, rättvisans, öppenhetens och demokratins Europa är omöjligt utan en stark, synlig och självsäker vänster, sade han efter partiets bildande och underströk att partiet kommer att bli långt mer än ett ”politiskt paraply”.