Tankarna bakom den så kallade partiskatten är enkel, och kan tyckas självklara för ett socialistiskt parti: Företrädarnas ekonomiska villkor ska inte skilja kraftigt från väljarnas, och partiet är alltid i behov av pengar för sin verksamhet.

I vänsterpartiets stadgar sägs att partiets olika instanser ”kan besluta om regler” om att rekommendera förtroendevalda att betala viss andel av arvodena till partiet.
Det handlar alltså inte om något bindande eller ens enhetligt – vilket i sin tur engagerar en hel del medlemmar. Inför partikongressen i slutet av februari finns ett tiotal motioner i ämnet.
Recepten kan skilja – några menar att partiskatten skall användas till att justera nettoarvodena till genomsnittliga LO-löner. Andra anser att det skall handla om procentsatser på arvoden. Men motionerna har gemensamt, en frustration över otydligheter. Det generella temat är behovet av hårdare riktlinjer, gärna i stadgan.

Motionerna kanske inte skulle behövas. Ty i allmänna termer är redan idag de allra flesta överens om två principer: Alla med arvode från politiska uppdrag – från en lokal byggnadsnämnd upp till heltidsarvoderad riksdagsledamot med sidouppdrag – skall betala tio procent av arvodena till partiet, företrädesvis på respektive organisatorisk nivå.
Den andra principen, tydliggjord av de senaste fem årens ökning av vänsterpartistiska tungviktare i kommuner och landsting, är att ingen ska tjäna mer än riksdagsledamöterna. Överskjutande summa bör betalas till partiet.
På förra kongressens uppdrag har partistyrelsen utarbetat rekommendationer kring tillämpningen och beräkningen.
Men Flammans rundringning bland riksdagsledamöter och deras distrikt – granskningen omfattar inte företrädare på kommunal- och landstingsnivå – visar att stadgans rekommendation tolkas mycket olika.
En del distrikt har tagit stadgan som utgångspunkt för att avkräva ”skatt” från sina företrädare, vilket dessa accepterat. Andra har menat att detta inte går, med hänvisning till just stadgan.

Flera riksdagsledamöter menar att de tio procenten inte ska beräknas på hela lönen, utan på mellanskillnaden mot en genomsnittslön, efter skatt. Med den principen hamnar summan på 1 000 – 1 500 kronor i månaden. Också synen på begreppet partiskatt är olika.
– Den innebär en tydligare koppling till att jag sitter som representant för vänsterpartiet med ett förtroendeuppdrag, säger exempelvis Siv Holma.
Hennes riksdagskollega Lars Bäckström varnar i stället för att ”blanda ihop begreppen”.
– Vi ska inte blanda ihop parti och stat. Kallar vi det skatt tycker jag att själva frivillig- och solidaritetstanken försvinner. Vi bör kalla det för kollekt.

SÅ FUNKAR PARTISKATTEN BLAND RIKSDAGSLEDAMÖTER

Flamman har frågat riksdagsledamöter om vad de anser kring ”partiskatten” och hur mycket de betalar. I vissa fall har vi hämtat uppgifter från distrikten. Stockholmsdistriktet håller på och omarbetar sina rutiner kring partiskatten, vilket flera av deras ledamöter hänvisat till.

Lennart Beijer, Kalmar
Betalar 1 000 vardera till distrikt, lokalförening och fackförening, summa 3 000 i månaden. Anser att fler bör betala någon form av partiskatt, men det bör inte stadgeregleras hårdare än i dag.

Ingrid Burman, Uppsala
Betalar inte regelbundet inom partiet, men ”när det känns angeläget”. På ett år ”försöker jag komma upp i de tio procenten”, säger Burman som efterlyser ett rättvist system som motiverar till betalning.

Lars Bäckström, Bohuslän
Betalar ”då och då till konkreta ändamål” och olika typer av verksamhet; vilka specificerar han dock inte närmare.
– Jag är mer oroad över Skandiachefernas arvode än Göran Perssons. I mitt socialistiska Sverige är det politikerna som tjänar mest.

Britt-Marie Danestig, Östergötland
4–5 000/år till socialistiska stödfonden, ämnar börja betala regelbundet till distriktet från och med nu.

Rossana Dinamarca, Västra Götaland
Anser frågan tydligt reglerad – det är en rekommendation – och är tveksam till skärpta regler.
– Jag betalar en universitetsutbildning till en släkting i Chile, och även till min familj där. De tillhör den lägsta arbetarklassen och det är så jag bidrar.

Mats Einarsson, Stockholm
Utreder, på verkställande utskottets uppdrag, hur en central partiskatt skulle utformas. Har inte betalat partiskatt för 2003, med hänvisning till Stockholmsdistriktet. Ska sätta in 12 000 hos socialistiska stödfonden.

Marie Engström, Värmland
1 500/månad till Ung vänster och partidistrikt.

Lennart Gustavsson, Västerbotten
Cirka 2 000 /månad varav en del går till organisationer utanför partiet.

Owe Hellberg, Gävleborg
1 500/månad till distriktet. Anser det otydligt vad som gäller, och att det borde vara obligatoriskt.

Ulla Hoffmann, Stockholm
Anser partiskatten riktig som princip men efterlyser mer enhetliga regler. Har under 2003 inte betalat, i avvaktan på riktlinjer från Stockholmsdistriktet.

Siv Holma, Norrbotten
1 500/månad till distriktet och 2 500 /månad till lokalorganisationen i Kiruna. Anser det rimligt att behålla som rekommendation. Gruppavgiften i riksdagen borde gå till lokalorganisationerna.

Berit Jóhannesson, Göteborg
Cirka 2 500/ månad till distriktet. Tycker det är självklart med partiskatt, men är tveksam till att göra reglerna tvingande.

Kjell-Erik Karlsson, Halland
8 000 om året till distriktet, under viss protest.
– Distriktet har budgeterat att jag skall betala mer, men jag har sagt nej i väntan på kongressens beslut.

Kalle Larsson, Stockholm
Cirka 3 800 /månad till distriktet samt 6 900 i månaden till Ung vänster. Känd för sin åsikt att en genomsnittlig arbetarlön borde vara principen. Efterlyser bindande riktlinjer.
Elina Linna, Sörmland 2 000/månad till distriktet, men är samtidigt tveksam till att distrikten ska kunna sätta upp egna regler. Betalar även då och då till Ung vänster och Fristadsfonden.
– Att betala är en lojalitetshandling.

Sten Lundström, Skåne
1 500/månad till distriktet samt oregelbundna summor till partiets fristadsfond. Hellre högre partistöd och lägre riksdagsarvoden, än fokusering på parti skatten.

Lars Ohly, Stockholm
Betalar cirka 2–2 500 /månad till företrädesvis solidaritetsorganisationer. Anser att stadgan kräver följdregler kring tillämpning, men att rekommendation är mest lämpligt.

Rolf Olsson, Göteborg
2 500/ månad. Efterlyser mer likvärdighet över landet, men vill inte ha ”tvingande fållor”.

Peter Pedersen, Örebro
Tycker att stadgarna är ”så tydliga de kan bli”: det handlar om en rekommendation. Betalar ”då och då” till olika insamlingar. Varnar för ett beroende av partiskatten skulle kräva en intern kontrollapparat, och kanske accepterande av högre arvoden. Hellre sänkta arvoden och högre partistöd.

Per Rosengren, Skaraborg
Har inte gått att nå. Enligt uppgifter från distrikt betalar han inte.

Sven-Erik Sjöstrand, Skåne
1 500 /månad till distriktet, 500 till Ung vänster, samt oregelbundet till andra organisationer. Mer rättvist om pengarna drevs in centralt.
– Det är ganska odramatiskt det hela.

Camilla Sköld Jansson, Jämtland
Betalar regelbundet till olika ändamål och oregelbundet till Fristadsfonden. Ingenting till distriktet.

Tasso Stafilidis, Skåne
Har inte gått att nå. Enligt distriktskassören betalar han inte något till distriktet och undviker frågan.

Karin Svensson Smith, Skåne
Ej till distriktet. Uppskattningsvis 2–3 000/ månad till barnhem i Kurdistan, Greenpeace med flera internationella organisationer. Tycker att den internationella solidariteten behöver betonas, hellre än pengar inom partiet.

Karin Thorborg, Västmanland
Suttit i riksdagen ett år. Har sökt besked kring vad som gäller kring partiskatten, anser det vara mycket otydligt. Sedan i somras betalar hon 2 000 i månaden till vänsterpartiets fristadsfond.

Gunilla Wahlén, Västernorrland
Cirka 1 000 i månaden till Röda korset, Greenpeace m.m., och 100 till Ung vänster. Efterlyser tydliga riktlinjer från kongressen, menar att partiskatten är en ”ganska otidsenlig konstruktion”.

Alice Åström, Jönköping
Betalar inte till partiet men 1 500–2 000/ månad till flyktingorganisationer, Amnesy m.fl. Tycker det är ett problem att distrikten gör så olika.

Vet ej/har ej gått att nå Gudrun Schyman och Sermin Özurkut, Stockholm, har ej gått att nå. Stockholmsdistriktet vill inte lämna ut närmare uppgifter. Anders Wiklund, Dalarna, har ej gått att nå, ej heller distriktet.