Vänsterpartiets förra partiprogram antogs på kongressen 1993, och vid kongressen 2000 beställdes ett nytt. Programkommissionen presenterade sitt förslag tidigt, redan i våras. Målet var att ge tid till ordentlig debatt och antalet inkomna motioner – 650 stycken – illustrerar att detta lyckats.

I våras skrev också Johan Lönnroth, ledamot i programkommissionen, sitt eget alternativförslag till program. Detta är dels klart kortare men skiljer sig också på många politiska punkter.
Ett knappt tjugotal motioner vill att hela programmet inte skall tas på kongressen; de flesta på grund av att texten anses för lång och svårbegriplig.
Några stödjer dock Lönnroths förslag, och vill att det ska ges chansen att skrivas ihop med valda delar ur programkommissionens majoritet.

Den största förändringen i programmet, om programkommissionens motionssvar går igenom, är att ett helt stycke stryks.
Avsnittet om Klass och kön hade föranlett en reservation och flera debattartiklar i partitidningen Vänsterpress. Kritikerna menade att texten, som var ett försök att teoretisera klass- och könsbegreppen och deras inbördes relation, i själva verket riskerade att ta partiet tillbaka till en gammaldags syn på feminismen.
Ett femtontal motioner hade föreslagit ändringar i texten medan några krävde att hela stycket skulle bort.
Programkommissionen tar till sig av kritiken och tycks mena att texten inte är värd att försvara.
Det enskilda stycket som emottagit flest motioner – ett 60-tal – är det om strategiska huvudlinjer. Programkommissionens övergripande syfte med detta stycke är att identifiera ett antal centrala frågor som å ena sidan kan verka av dagspolitisk karaktär, men som samtidigt betyder att klasskampens styrkeförhållanden på sikt förändras.
Att exempelvis undanhålla offentlig verksamhet från privatiseringar, försvagar kapitalets styrka, menar programkommissionen.

Många av motionerna vill skärpa och precisera skrivningarna i stycket, och motionssvaren går dem till mötes. Några exempel är att Riksbanken ska ställas under demokratisk kontroll, återreglering av kollektivtrafiken och skärpt kamp mot individuell lönesättning.
Även pensionssystemets betydelse betonas – dels för diskriminering av kvinnor, dels möjligheten att använda pensionskapitalet aktivt och långsiktigt; inte bara till spekulation.
En annan känd konfliktlinje har handlat om synen på EU och överstatligheten. Programförslaget har kritiserats för att vara både för positivt och för negativt gentemot EU. Tre ledamöter hade reserverat sig och menade det vara ”obegripligt” att kravet på utträde ur EU försvunnit.
I en andra reservation skriver Johan Lönnroth att det inte går att sitta på dubbla stolar: “Jag kan ha respekt för uppfattningen att EU är oreformerbart. Men i så fall, varför vänta?”
Av ett trettiotal motioner på temat vill den överväldigande majoriteten stödja de tre reservanterna, medan några gett Lönnroths alternativa skrivning sitt stöd. Programkommissionens majoritet står dock kvar vid sin ursprungliga tanke och betonar att det handlar om ett konstaterande – vänsterpartiet var emot EU-inträdet men har sedan i praktiken “flyttat fokus”. “Utträdet/icke-medlemskapet är i programförslaget inte ett mål i sig själv (vilket det egentligen aldrig varit), utan får sin funktion i kampen för ett annat Europa”, skriver programkommissionen.
Johan Lönnroth, som tidigare skrivit en reservation med ett alternativt förslag till partiprogram, har dragit tillbaka detta förslag och skrivit en ny reservation. Tanken är fortfarande ett annat program men nu baserat på ett antal motioner.
Ett femtontal motioner kritiserar skrivningarna om världen och imperialismen av idag. Ett fåtal ansluter sig till den analys som görs i den omskrivna boken Empire och menar att USA:s roll överdrivs, medan flertalet motioner kräver tydligare skrivningar utifrån marxistisk imperlialism-teori. Programkommissionen försvarar dock, i stort sett utan ändringar, sin text. Någon närmare analys av Sveriges ställning i världen, genom sitt medlemskap i EU, görs varken i programtexten eller i motionerna.

FRIA SPRUTOR AVVISAS

Motioner om partiskatt och föräldraförsäkringar är många till antalet, men inte de som skapat de hetaste debatterna. Istället har bland andra de om sprutbyte, skilda valdagar och prioriteringslistor inom vården, diskuterats.

I de allra flesta frågorna är partistyrelsen, PS, enig, men visst finns det heta potatisar i den stora skörden av motioner. Bland allmänna motioner finns flera om hälsan varav en handlar om prioriteringar inom vården.
Det mest kända exemplet är Östergötland, och motionären vill att vänsterpartiet sätter ned foten och bekämpar prioriteringar inom vården. ”En hälso- och sjukvård för alla, på lika villkor och som styrs utifrån behov och aldrig utifrån ekonomisk förmåga, etnisk tillhörighet, social tillhörighet eller kön är en hörnsten i den generella välfärden”.
PS tycks inte heller uppskatta Östergötlandslistan och håller med om att det inte går att arbeta efter en sådan modell.
En minoritet bestående av Johan Lönnroth, Roger Karlén, Lena Karlsson och Carina Åström reserverar sig dock och menar att ”prioriteringar ska redovisas öppet och syftar till att de med störst behov ska få vård först”.

En annan tvist är den om huruvida narkomaner ska få tillgång till fria sprutor eller inte.
Bland annat Gotlandsdistriktet tycker att vänsterpartiet ska ta ställning mot sprutbytesverksamheten och verka för att den stoppas. De tre motionerna som rör ämnet får medhåll från PS som hänvisar till att projektet i Malmö och Lund ”är en bra verksamhet som når många men som troligtvis skulle fungera oavsett om det fanns ett sprutbyte eller ej.”

En annan fråga är den om skilda valdagar. Vi ska inte kräva några sådana menar PS, som vill stå fast vid att en gemensam valdag speglar ett sammanhang i politiken även om den bedrivs på olika nivåer.
Av antalet att döma finns det en rad frågor som berör många och kräver sitt utrymme.
Bland annat gäller det frågan om föräldraförsäkring. Vem ska vara hemma med barnen? Många är eniga om att det cementerar könsrollerna att mamman i de flesta fall är hemma största delen av tiden och menar att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan könen. PS tycker likadant och skriver att det måste till kraftfulla samhällsförändringar för att uppnå en bättre jämställdhet. Ett steg i ledet kan vara en i lag individualiserad föräldraförsäkring.

Relativt många motioner tar upp frågan om de förtroendevaldas villkor.
En del handlar om att bekämpa centralisering av politisk makt och diskuterar bland annat principer för rotation på politiska poster.
Och ett tiotal motioner diskuterar den så kallade partiskatten – att en andel av arvodena skall gå tillbaka till partiet. För höga lönenivåer för partiets anställda och förtroendevalda sänker trovärdigheten, anser motionärerna. Några vill att partiskatten ska skrivas in i partiets stadgar.
Samma diskussion var uppe på förra kongressen och partistyrelsen, som fick frågan på sitt bord, utarbetade i våras riktlinjer kring detta.
PS menar nu att dessa måste hinna omsättas i praktiken och utvärderas, innan ytterligare ändringar genomförs.