Sedan landstingsmajoritetens förslag till budget i balans för 2004 presenterades i slutet av oktober har angreppen haglat högerifrån. Men kritiken har också varit hård från våra egna.
Den kritiken grundar sig delvis i bristande kunskap om budgeten i sin helhet.
Budgeten för 2004 skrivs upp med två procent jämfört med årets. Det stämmer alltså inte att vi minskar resurserna till sjukvården och kollektivtrafiken.
I den rödgröna majoritetens plattform efter valsegern förra hösten, talade vi om en långsiktig satsning i hälso- och sjukvården för att bygga ut en kvalificerad närsjukvård.
Men då levde vi fortfarande i tron att vi hade några år på oss att sanera ekonomin.
Efter länsrättens dom i augusti i år ändrades förutsättningarna radikalt.
På mycket kort tid skulle vi hämta in 3,2 miljarder. Samtidigt presenterades som det nya förslaget till skatteutjämningssystem som innebär att Stockholms län under mandatperioden ska betala cirka sex miljarder per år till andra regioner.
Vi är positiva till skatteutjämning, även om nuvarande system får orimliga konsekvenser för Stockholm och därför behöver justeras.
När förhandlingarna om 2004 års budget inleddes krävde vi att psykiatrin och geriatriken skulle undantas från nya besparingskrav. På så sätt värnade vi om de svagaste i samhället, de som varit utsatta för ständiga besparingskrav medan den dyra akut- och specialistsjukvården tillåtits sluka allt större summor.
I ett första steg minskar vi de stora privata vårdavtalen med 120 miljoner under 2004. Vi gör också förändringar i vårdgarantin från 2005 som innebär att kroniskt sjuka, gamla med sviktande hälsa, demenssjuka, psykiskt sjuka och andra med särskilda behov, ska prioriteras.
I syfte att bygga ut en kvalificerad närsjukvård i länet förstärks vårdcentralerna med specialistläkare och vården vid de stora akutsjukhusen bantas.
Detta i sin tur ger oss resurser att utveckla hårt ansträngda verksamheter.
Det är i ljuset av detta vi ska se förändringarna på sjukhusen i Södertälje och Norrtälje, men även sammanslagningen av Huddinge universitetssjukhus (HS) och Karolinska sjukhuset.
Det senare innebär också att HS avbolagiseras och återgår i landstingsdriven regi.
Kollektivtrafiken hotades av flera försämringar, såsom minskad turtäthet på pendeltåg, utglesad busstrafik och stängning av tunnelbanan på helgnätterna. Vidare fanns ett förslag att höja priset på SL-kortet med 250 kr.
Koalitionen var nära att spricka flera gånger på denna fråga men till slut gick vi med på en höjning med 100 kronor, trots att det strider mot vår politiska plattform att höja taxan före 2005.
Villkoret var dock att ingen ytterligare höjning ska göras under resterande mandatperiod och att 140 miljoner extra årligen tilldelades SL.
Detta för att behålla trafiken i nuvarande form utan försämringar. Varför höjde vi inte skatten mer, får vi ofta höra från våra egna led. Redan i dag har Stockholms län landets högsta landstingsskatt. Nästa år höjs den med ytterligare 65 öre.
Men ständiga skattehöjningar löser inte det grundläggande problemet som består i en galopperande kostnadsökning inom sjukvården.
De senaste fyra åren har kostnaderna ökat med åtta procent i snitt, samtidigt som inkomsterna inte ökat mer än tre procent om året.
Borgarna struntade under förra mandatperioden i skatteutjämningssystemet och lånade pengar till driften av landstinget.
Fortsätter vi att låna, kommer räntan att äta upp en ännu större del av våra skattepengar och allt mindre kommer att tillfalla vården.
Att stoppa denna lånekarusell handlar bokstavligen talat om att slåss för den skattefinansierade sjukvårdens överlevnad. Misslyckas vi är vi chanslösa i valet 2006 och försäkringsbolagen står redo att ta över vården på den privata marknaden.
