De 14 högskolor som JämO granskat måste alla komplettera sina likabehandlingsplaner på jämställdhetsområdet, senast den 1 december. Bristerna varierar mellan de olika högskolorna och universiteten. Flera har ingen tydlig kartläggning, de saknar åtgärder och målsättningar för till exempel föräldraskap och studier, antagningsrutiner och hur examinering ska göras könsneutral.
Lagen om likabehandling trädde i kraft förra året. Kritiken som riktas från JämO mot högskolorna rör bland annat att studentrepresentanter inte fått vara med och ta fram likabehandlingsplanen. Olle Brynja är jämlikhets- och jämställdhetssekreterare på Stockholms universitets studentkår.
– Eftersom universitetet inte alltid har den jämställdhetskompetens som krävs är det absolut viktigt att i studenter även får vara med och utforma planerna för hur arbetet ska gå till, säger han.
Brynja menar att ett av problemen är att varje institution har mycket enskild makt. Om den inte är intresserad finns det inte så mycket som rektorn eller fakultetsförvaltningen för universitetet kan göra.
– En bra fungerande plan har ett reellt mål och det är det som saknas. För att den ska bli andvändbar måste direktiven komma från centralt håll, säger Brynja.
Han tycker att det är bra att JämO tar upp frågan om att vara förälder och studera.
– Det är ett av våra stora problem. Det säger sig själv när vi bara har ett skötbord.
Han menar att det till exempel borde finnas barnpassning.
Om Brynja själv fick välja skulle han se att det fanns ansvariga som anställdes i jämlikhet- och jämställdhets-syfte.
– Vi har pratat om mindre sektioner som skulle kunna komma med anvisningar. Det skulle vara en mall som gäller för alla institutioner och fakulteter.
Detta är ett förslag som presenterats för universitetets ledning, men som ratats.
– Deras svar var att det inte finns några pengar.