Dagmar Hagelins bödel är gripen och kan komma att utlämnas till Spanien för att ställas inför rätta för mord, tortyr och försvinnanden. ”Nu har Ni ett problem mindre”, stod det på pappret som poliserna fann i Juan Antonio Azics ficka. Minuterna innan hade han stoppat in pistolpipan i munnen och tryckt av.
Prefekten från Marinens tekniska skola, även kallad La Piraña, (Pirayan) av sina torterade offer, trodde sig ha undsluppit att ställas inför rätta för sina brott mot de mänskliga rättigheterna genom självmordet. Men han räknade fel, ty ”Pirayan” överlevde skottet, även om hans ansikte slets sönder av kulan.
Juan Antonio Azic var stridskamrat med Alfredo Astiz. Den 27 januari 1977 gick löjtnant Astiz ner på knä och sköt den då blott 17-åriga svenskan Dagmar Hagelin i stadsdelen El Palomar. Skottet trängde in i ryggen och i huvudet. Sedan dess är hon försvunnen efter att ha förts till Marinens tekniska skola, ESMA, av specialkommandot lett av Alfredo Astiz. Trots att Sverige och UD flera gånger har krävt hans utlämnande har varje argentinsk regering avvisat detta krav.
Den 25 juli upphävde President Nestor Kirchner dekretet 1681-01. Dekretet är ett resultat av den förre presidenten Carlos Menems intima förbindelser med generalerna och förstärktes av den i december 2001 störtade presidenten la Rua. Det förhindrar i dagens Argentina utlämning av militärer som begått brott mot de mänskliga rättigheterna.
Diskussionen om utlämning av 117 höga militärer tog dock fart efter att Ricardo Miguel Cavallo, ökänd argentinsk officer, utvisats till Spanien från Mexico dit han tagit sin tillflykt. Argentina protesterade inte mot utlämningen och i stället kände alla i Argentina vart vindarna blåste, en annullering av ”Punto Final-lagarna”. I Spanien gläds nu domaren Baltazar Garzon över Kirchners beslut.
President Kirchner sa i valrörelsen och efter presidentinstallationen att han ”inte ska göra någon pakt med det förflutna”. Med den bakgrunden har han försäkrat att han kommer att rannsaka de som under hans generation är ansvariga för att 30 000 argentinare försvann.
En efter en inställde sig de 42 höga blodbesudlade militärerna. Alfredo Astiz kom klädd i en grå kostym utan det klassiska sarkastiska leendet. Diktatorerna Jorge Rafael Videla och arméchefen Emilio Eduardo Massera samt marinens chef Carlos Guillermo Suárez Mason och ett antal andra ut det högsta militära ledargarnityret befann sig redan i husarrest när presidenten utfärdade upphävde dekretet.
