Tyskland och Holland, som fram tills nu basat över Isaf, uttalade under sitt styre möjligheten att Isaf skulle dra tillbaka sina styrkor för att lämna Afghanistan åt sitt öde.
Detta tros vara en av flera orsaker till att det Nordatlantiska rådet den 16 april i år beslutade att Nato skulle ta kontroll över styrkan.

Isaf-styrkan består av 5 537 man från 31 olika länder. Omkring 95 procent av dessa kommer från Nato-länder och några större meningsskillnader över att Nato tar över kontrollen lär således inte skapa några konflikter bland deltagarländerna.
Framför allt USA har varit missnöjda eftersom de inte upplever sig ha kunnat kontrollera Isaf.
Detta lär dock ändras nu när det USA-styrda Nato tar över kontrollen.

Kanada bistår med 1 900 man följt av Tyskland med sina 1 500 man. 21 svenskar ingår i styrkan medan antalet amerikaner och britter uppgår till 110 respektive 267 man.
I grannländerna är man desto mer oroade, inte minst med tanke på Natos inblandning i det pågående illegala kriget i Irak.
Även bombningarna av Jugoslavien var juridiskt tveksamma och den kommission som tillsattes, med nuvarande ambassadör Carl Tham som vice ordförande, konstaterade i sin Kosovo-rapport att bombningarna var ”illegala, men legitima”.
Ingen har heller ställts till svars för Natos intervention.

Nato använde sig under kriget av utarmat uran i bomberna som människor än i dag dör av. I staden Hadjici i Bosnien, som bombades 1994-95, har en tiondel av stadens 5 000 invånare mist sina liv till följd av bombningarna.
Utarmat uran är genom sin rikliga tillgång, låga pris och kraftfulla effekt ett attraktivt vapen och användes under USA:s angrepps-krig mot Afghanistan, vilket förgiftat vattnet i vissa delar av landet.

Officiellt finns ISAF till för att skapa säkerhet i landet, men används snarare av USA för att skönmåla den pågående ockupationen samt som ett bevis för att man är genuint intresserade av upprätta fred och demokrati i Afghanistan.

Än så länga har dock inga framsteg gjorts.