Sedan terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 har Bush-administrationen vunnit två krig.
För två år sedan störtade den amerikanska armén talibanernas religiösa styre i Afghanistan och för tre månader sedan lyckades USA invadera Irak och ta bort Saddam Husseins tyranniska regim i Bagdad. Men utvecklingen i Afghanistan och Irak visar oss att där USA har vunnit krig har inte fred skapats. En analys av det tankesystem som styr den nuvarande amerikanska administrationens utrikes och säkerhetspolitik ger oss förklaringen till varför Vita huset vinner krig men inte fred.
I kampen för fred och mot terrorism har USA under de senaste två åren attackerat två länder: Afghanistan och Irak. Trots seger har Bush-administrationen misslyckats att skapa fred och stabilitet i dessa länder.
I Afghanistan läggs skulden för det lågintensiva krig som pågår där på afghanska krigsherrar och stamhövdingar. I Irak skyller USA det tillstånd av instabilitet och bristande säkerhet som råder i landet, samt de dagliga attacker som utförs på amerikanska soldater på aktivister i det tidigare regerande partiet Baath.
Förvisso är det sant att krigsherrarna i Afghanistan genom att vägra samarbeta med centralregeringen i Kabul har orsakat instabilitet i landet.
Och det är också sant att anhängare till Saddam Hussein i syfte att återvända till makten gör allt de förmår för att hindra en fredlig och demokratisk utveckling i Irak. Men det problem som USA står inför, det som gör att Vita huset lyckas vinna krig men inte fred, är mycket större än krigsherrar och Saddam Hussein. Den främsta orsaken till Bushs misslyckande är sättet han och hans administration ser på världen samt den ideologi och det tankesystem som styr deras handlingar.
Den fråga politikerna i Washington ställde sig efter terrordåden den 11 september var ”Hur skall terroristerna bekämpas?” Frågan ”Varför skapas terrorism och varför är den riktad mot USA (västvärlden)?” ignorerades. För Bush och hans främsta medarbetare i regeringen, Paul Wolfowitz, blev därmed den viktiga uppgiften inte att försöka utreda förhållandenas ursprung utan att ta reda på hur man bör gå till väga, när världen är så beskaffad som den nu en gång är.
Genom att lansera en ny politisk strategi som gick ut på att USA skulle tillämpa krig i förebyggande syfte trodde Paul Wolfowitz att terrorismen skulle utrotas. Genom att kraftigt höja USA:s försvarsbudget och stödja sig på landets enorma militära makt, trodde Bush – och gör det fortfarande – att fred och stabilitet skulle skapas i världen.
Utvecklingen sedan den 11 september visar oss dock att fred inte kan vinnas med vapen och förebyggande krig.
Fred kräver en förståelse av roten till de problem och konflikter som omger oss.
I den nuvarande amerikanska administrationens världsbild saknas denna förståelse. Vad George W Bush och hans medarbetare i Washington borde lära sig från krigen i Afghanistan och Irak är att en demokratisk stats styrka inte är dess massiva militära slagkraft, det är inte dess förmåga att skapa moderna och effektiva vapen och vinna krig, utan dess förmåga att inom ramen för mänskliga rättigheter finna konstruktiva och fredliga lösningar; dess förmåga att vinna fred.
