– Polisen har varit mycket våldsam under manifestationerna, obeväpnade kvinnor har dragits ner på marken och misshandlats av polisen. Polisen har fått order från högsta ledningen att de måste slå hårt och arrestera, trots att det varit fredliga manifestationer. De har använt gummikulor, vilket de inte gjort sedan apartheid.
Mugwena Maluleke är upprörd, han är generalsekreterare för lärarfacket i Sydafrika. Flamman träffar honom mitt under ett möte på fackföreningsrörelsen Cosatus högkvarter i Johannesburg. Hela förhandlingsdelegationen är inkallad för läget är allvarligt, ministrarna verkar inte vara villiga att förhandla. I pressen är det svarta rubriker, det talas om den största krisen för ANC regeringen sedan den fick makten.

Störd allians

Den sydafrikanska fackföreningsrörelsen Cosatu är nära allierad med regeringspartiet ANC, rörelsen som ledde Sydafrika ut ur apartheid. Men den strejk bland dryga miljonen offentliganställda som bröt ut den 17 augusti har lett till allvarliga störningar i relationen. Hur ser befolkningen på strejken, är de inte kritiska till att sjukhusen stängs?
– De förstår vår situation, säger Mugwena Maluleke. Det som bekymrar dem är våldet. Vi gör inget som inte är tillåtet. Vi blockerar inte sjukhus och skolor, men vi står utanför och demonstrerar, vilket är tillåtet. Men det verkar som om polisen vill ha konfrontation.
Det verkar finnas en förståelse bland befolkningen för fackens krav. Olika industriförbund har redan fått igenom höjningar på 10 procent, därför är de offentliganställdas krav på 8,6 procent inte orimliga. Men det verkar som om några ANC-ministrar nu vill visa att de inte böjer sig för facket. President Jacob Zuma som 2007 kom till makten inom ANC, med stöd från Cosatu uppmanade i måndags ministrarna att komma tillbaks till förhandlingsbordet.

Nidvisor

På gatorna i Johannesburg drar demonstrationer runt och sjunger nidvisor mot Richard Baloyi, som är minister för den offentliga verksamheten och som offentligt gått ut mycket hårt mot strejken. De dansar medan de sjunger, men på plakaten är texterna hårda; ”Baloyi, sluta leka kurra gömma. Vi menar allvar.”
Facket menar att det skapas ledarskap inom regeringen, den nya offensiva ekonomiska politik som Zuma utlovade ser de inte ett spår av.
– Ministrarna lyder fortfarande de nyliberala dogmerna, de har hela tiden sagt att det viktigaste är att attrahera främmande kapital. De multinationella företagen vill att det skall vara ett stort gap mellan dem som arbetar på marken och dem som bestämmer. Vi tycker att folk inom hälsovård och skola skulle kunna få lika mycket som andra anställda.

Pressat ANC

På gatorna ropar demonstranterna att regeringen borde satsa lika mycket på dem som man satsade på fotbolls-VM.
– Under VM fick polisen mycket stränga order att de inte fick använda gummikulor, den regeln gäller tydligen inte längre, säger Mugwena Maluleke
ANC-regeringen känner sig uppenbarligen pressad av facket. Trots dess 16 år vid makten är löneskillnaderna i Sydafrika enorma, ojämlikheten i inkomster är faktiskt större än när apartheid upphörde 1994.