I Alliansens valmanifest slås det fast att Sverige ska vara världsledande i klimatfrågor. De svenska utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 procent till 2020 och med nationella och internationella åtgärder ska Sverige visa på ledarskap. Men för att Alliansen ska nå målet krävs sannolikt inga ytterligare åtgärder de närmaste tio åren. Hur hänger detta ihop? I en ny rapport har tankesmedjan Cogito granskat Alliansens klimatmål och vad som ligger bakom siffrorna.

För det första omfattar Alliansens mål endast omkring 70 procent av Sveriges totala utsläpp. Närmare en tredjedel av Sveriges utsläpp – 31 procent 2008 – ingår nämligen i EU:s utsläppshandel, och därför saknar regeringen formell rådighet över dessa. Medan de rödgröna ändå inkluderar dessa svenska utsläpp i sitt klimatmål så utelämnas de helt av Alliansen. Den utlovade utsläppsminskningen visar sig alltså inte vara 40 procent av Sveriges utsläpp utan 27 procent.
För det andra har Sveriges utsläpp redan nu minskat med 12 procent. Detta på grund av att utsläppsminskningar mäts från 1990, något som visserligen inte är ovanligt i dessa sammanhang, men om så görs bör det givetvis framgå av valmanifestet. Minskningen omfattar åtta miljoner ton och har genomförts tack vare tidigare regeringars beslut om bland annat grön skatteväxling, som Moderaterna och andra borgerliga partier röstade emot. Återstår 24 procent av dagens utsläpp.
För det tredje räknar Alliansen även in minskningar som görs i andra länder i målet för de svenska utsläppen. Denna andel utgör närmare sju miljoner ton årligen – 11 procent av utsläppen 2008. Att genomföra utsläppsminskningar utomlands är i sig inget kontroversiellt, tvärtom behöver finansieringen av utländska utsläppsminskningar mångdubblas, men dessa ska inte sammanblandas med den inhemska minskningen. Utsläppen i Sverige påverkas inte av hur mycket så kallade utsläppskrediter vi än köper. Även de rödgröna vill genomföra utsläppsminskningar utomlands, men räknar inte in dessa i det svenska målet. Av Alliansens löfte om 40 procents utsläppsminskningar återstår nu 22 procent.

Av det ursprungliga målet på 20 miljoner ton återstår nu att minska utsläppen inom Sverige med drygt fyra miljoner ton från nu till år 2020. Den reduktionen förväntar sig regeringen i sin helhet klara av genom att låta redan beslutade åtgärder – fattade av tidigare riksdagar och av EU – ha sin gilla gång. Alliansen tycks alltså inte behöva vidta några ytterligare omställningsåtgärder för att nå sitt mål.
På kort sikt saknar alltså Alliansen ambitioner på klimatområdet. Men även på längre sikt visar Alliansen att klimatet inte är en prioriterad fråga.

I valmanifestet framhävs att man i likhet med de flesta av världens stater anslutit sig till det så kallade tvågradersmålet. Enligt forskningen kräver tvågradersmålet omkring 86 procents global utsläppsminskning till år 2050  – och då är risken ändå 25 procent att målet överskrids. Alliansen uttrycker flera mål till år 2050, sammantaget tolkar vi deras ”vision” som att utsläppen bör minska med 60 procent i Sverige, alltså långt under det minskningsmål som ändå skulle innebära stor risk för att temperaturen överskrider två grader, med katastrofala följder för balansen i klimatsystemet och för livet på jorden.
Alliansens vallöfte, ”Redan till år 2020 ska utsläppen för Sverige ha minskat med 40 procent”, visar sig alltså betyda: ”Redan till år 2020 ska utsläppen för Sverige ha minskat med 40 procent – om man jämför med för 20 år sedan, exkluderar cirka 30 procent av utsläppen och räknar in utsläppsminskningar som egentligen görs någon helt annanstans.”

Kan man rent av säga att Alliansen ljuger? Åtminstone slirar de betydligt på sanningen.
Och då har vi ändå inte ens gått in på att alla svenskars koldioxidfotavtryck är betydligt större vad som syns i utsläppsstatistiken. Om vi skulle hållas ansvariga för de utsläpp som vår utrikeshandel och våra utlandsresor orsakar visar nya undersökningar att Sveriges utsläpp sannolikt är närmare dubbelt så höga som de redovisade, och den föreslagna minskningen därmed hälften så stor i procent räknat.
Slutsatsen av det är att både de rödgrönas och alliansens klimatmål är på tok för små – vilket inte förtar det faktum att de rödgrönas mål är betydligt rimligare än Alliansens. I ”vår tids viktigaste fråga”, som klimatfrågan brukar kallas, finns ingen samling kring mitten: Här är skiljelinjen mellan blocken entydig. En röst på Alliansen är en röst för en framtida klimatkatastrof.