– Redan i oktober 2007 sade vice ordföranden i arbetsgivarföreningen  att man skulle ta bort allt som beslutats mellan 1944 och 1952, säger Michel Jerneval till Flamman på telefon.
Under den perioden, motståndsrörelsens efterkrigsprogram, beslutades det om många viktiga sociala reformer i Frankrike.
Michel är fransk-svensk journalist och politisk aktivist. Han är aktiv i det relativt nystartade Partie de Gauche (Vänsterpartiet).
Sedan 2007 har kostnaderna för vanligt folk i Frankrike stigit rejält, bland annat via höjd moms, utan att lönerna stigit alls. Samtidigt har skatterna för företag, superrika och försäkringsbolag sänkts rejält.
Den nu beslutade försämringen i pensionssystemet är den tredje sedan 2003. I ett första steg höjs nu den allmänna pensionsåldern till 62 år, från tidigare 60. Samtidigt höjs kvalificeringstiden för pension till 42 arbetande år och det lämnas öppet för höjningar till 65-67 års pensionålder framöver.
– För tillfället anställs i princip ingen kvinna äldre än 45 år. Vi har sagt att om pensionsåldern ska höjas måste regeringen också se till att arbetsgivare tvingas anställa också äldre människor, säger Michel Jerneval, som menar att försämringarna slår extra hårt när regeringen samtidigt skär hårt i de offentliga utgifterna.

Sparkade lärare

Mest provocerande anser många fransmän att finansminister Christine Lagardes uttalande, om att ingen väl är utsliten vid bara 60 års ålder. Ett statligt institut har tagit fram att arbetare i Frankrike är i någorlunda god hälsa fram till cirka 59 års ålder. För befolkningen i allmänhet var den siffran 63.
– Man har sparkat 16 000 lärare om året de senaste tre åren, säger han och menar att dessa inte bara blir arbetslösa nu utan kommer också att få mycket svårt att få ihop till en rimlig pension.
Regeringens argument om att det inte finns nog med pengar i systemet för att dela ut pensioner enligt nuvarande pensionsålder ger han inte mycket för.
– I och med företagarna har fått sänkta sociala avgifter har ju just det underskottet medvetet spätts på, säger han och menar att regeringen också tagit ur socialförsäkringssystem och pensionssystem för att täcka andra hål i statsbudgeten.
Förutom pensionen har också ersättning vid övertidsarbete sänkts till tio procent. Presidenten har antytt att den borde tas bort helt.
Protesterna är de största sedan 1995 när mer än fem miljoner människor under tre veckor protesterade mot premiärminister Alain Juppés liberaliseringar av den franska ekonomin.

Ministerskandaler

Landet skakas också om av upprepade skandaler i pressen. Tidningen Liberation har publicerat dokument som visar att ministern Eric Besson blåljuger när han säger att han alls inte gett någon order om att utvisa just romer, inför de senaste massavvisningarna av rumänska romer. Enligt dokumentet ska han gett polisen direkta order om att prioritera stängningen av 300 läger och utvisningen av de framför allt rumänska romer som vistats där. EU-medborgare som ska ha samma rättigheter till fri rörlighet som andra.
– Det är Sarkozys flirt med högerextremistiska Front Nationals väljare som ligger bakom, säger Michel om presidenten som fallt i popularitet ner till cirka 30 procent i opinionsundersökningar.
En annan skandal rör arbetsmarknadsminister Eric Wörth som ska ha placerat sin fru som ekonomisk rådgivare hos Liliane Bettencourt, Frankrikes och an av Europas rikaste kvinnor. Det ryktas också om otillbörlig ekonomisk hjälp från Bettencourt till regeringspartiet UMP, utdelat i bruna kuvert på middagar.