– Jag kan inte säga att det är dåligt, det är en hjälp. Men jag tycker att min man blivit slöare sen vi fått Bolsa Família.
Marlene Bispo de Arte bor i ett tegelruckel i en ockupation som tillhör De taklösas rörelse (Sem Teto). Hon visar på tegelstenarna och säger att dem har hon sparat ihop en efter en, när det blivit lite pengar över.
Det är hennes dotter Magali som hämtar ut 145 real, 600 kronor i månaden, för det är hon som kan skriva. När hon kommer hem blir det bråk om pengarna, för pappa Antonio Barbosa vill gärna ta hand om dem, trots att pengarna inte räcker så långt.
– Jag har råd med ris och bönor, men var är köttet och var är kaffet, säger Marlene.
Hon lyckas ibland sälja lite underkläder till några grannar och tjänar lite pengar på det, men det blir högst tio kronor åt gången. Mannen lever på att samla in petflaskor, papper och alminium på gatorna för att sedan sälja vidare. Fast Marlene tycker alltså att han dricker mer sedan de fått Bolsa Família.
Överlever
Då dyker Antonio oväntat upp genom dörren och stämningen blir lite spänd. Han ser lite förvirrad ut men så svarar han att Bolsa Família är bra.
– Den räcker så att vi kan överleva.
Fjortonåriga Magali verkar vara den som håller ordning på familjen, när jag frågar om våld i ockupationen, svarar hon att det förekommer i några familjer, men hemma hos oss tillåter jag inte det.
Bolsa Família är resultatet av President Lulas stolta ord vid hans tillträde 2003 att han skulle se till att alla brasilianare skulle få tre mål mat varje dag. Ett batteri av åtgärder skulle skapa arbetstillfällen genom kooperativ och småföretag men dessutom skulle det fördelas pengar. Nu återstår egentligen bara detta bidrag som når 13 miljoner familjer. De första åren präglades av korruptionsskandaler, i många kommuner var borgmästaren, hans fru och vänner de första som fick bidraget.
Bolsa Família hade Lula egentligen ärvt från sin nyliberale föregångare, men det är under hans tid som projektet fått stadga. Numera finns det över hela Brasilien och är med alla sina begränsningar en del i Lulas framgångssaga. Förutom att miljontals familjet lyfts från den absoluta fattigdomen innebär det också att fler barn går i skolan. Detta är ett krav för att familjen ska få pengarna.
6,5 procents tillväxt
Lika viktigt är att projektet bidragit till att Brasiliens ekonomi klarat den senaste finanskrisen och senaste året haft en tillväxt på 6,5 procent. Alla dessa familjer som förut levt utanför penningekonomin har bidragit till att bredda den inhemska marknaden. De efterfrågar vanliga produkter som brasiliansk industri enkelt kunnat producera.
Pedro Cardoso som är ledare för Sem Teto sitter i ockupationens matservering och försöker förklara över en portion kyckling, han är ganska kluven.
– Bolsa Família är inte den lösning Brasilien behöver, den förändrar ingenting av de orättvisa strukturerna och maktbalansen. Men om folk inte har några inkomster?
Senator Eduardo Suplicy som tillhör Lulas parti PT för sedan några år en kampanj för att införa medborgarlön i Brasilien, ytterligare ett steg i samma riktning. Förslaget har fått ett oväntat bra gensvar, även om det är långt ifrån att genomföras
Medelklassbrasilianare uttrycker sig ofta nedsättande om Bolsa Família, de menar att folk bara blir lata och skulle gärna ta Antonio som exempel. Men i ett annat hus i ockupationen finns en helt annan verklighet. Rosvaldinho Oliveira har just varit och fiskat och ställer ifrån sig sin cykel.
Varken han eller hans fru har fast arbete men de sliter på alla möjliga sätt för att få in pengar till de sju barnen. Fiske är ett sätt, hjälpa till vid byggen är ett annat. Frun är just iväg och städar.
Arbete en dröm
– Ett riktigt fast arbete vore en dröm, en fast inkomst som jag kan lita på, säger han.
Nu får familjen 550 kronor i månaden och så får de lite hjälp av föräldrarna, förutom de egna inkomsterna. Det är knappt men ännu har familjen inte behövt lägga sig hungrig.
– Det blir tre mål mat om dagen. Morgonkaffe och kvällskaffe och så ett huvudmål. Finns det inte kött blir det kyckling och har vi inte det blir det i alla fall ägg.
För Rosvaldinho har Bolsa Família inneburit att han kan köpa skolböcker till sina barn och att ingen behöver svälta.
Brasilien som varit ett av klotets mest orättvisa länder har försiktigt minskat på klyftorna. Klassisk keynesiansk politik som fungerar och som satt fart på ekonomin. Ett samhälle mår inte bra om klyftorna är för stora, en självklarhet som den brasilianska makteliten nu tvingats acceptera.
Vänstern, som förut haft sitt starkaste stöd bland den organiserade arbetarklassen och delar av medelklassen, har plötsligt fått hegemoni bland de fattigaste. Något som lett till att Lula fick sin kandidat Dilma vald till Brasiliens första kvinnliga president.
