– Det var som en enorm glädjefest. Vi kunde se vårt land igen, känna hur det luktade, berättade min bror. Vi hade kontakt hela dagen med mobilen.
Monzer El-Sabini berättar upprymt om vad som hände i Libanon Nakba-dagen 15 maj, årsdagen av den katastrof som inträffade för 63 år sedan när 700-750 000 palestinier fördrevs från sina hem. I Libanon gick 50 000 mot gränsen, I Syrien lyckades några hundratal till och med ta sig över gränsen innan de stoppades. En man lyckades ta sig hela vägen till Jaffa.
Det var närmast bibliska scener som utspelade sig i norra Israel när floder av palestinier vällde över Libanons gröna kullar för att ta sig fram till gränsen. Vägarna var igenproppade, den sista timmen fick de gå. Framme vid gränsen satte de upp palestinska flaggor på stängslet.
– Folk bara rusade fram, glada, viftade med flaggor. De verkade komma från ingenstans, det var musik och glädje, alla höll varandra i händerna. Det var inte rädda utan glada för att vara så många. De var som om de passerat en gräns, Palestina var inte en dröm utan en verklighet de kunde se med egna ögon.

10 dödade

Sedan började de israeliska vakterna skjuta, tio personer dödades.
– Folk trodde inte att de sköt mot dem, bara varningsskott upp i luften. Sedan såg de blodet.  
Monzer El-Sabini, som är biträdande rektor på en grundskola i Göteborg, menar att det är den arabiska våren som gjort att palestinierna nu vågar börja agera. Men han menar att den palestinska intifadan 1987 varit en förebild för de uppror som nu sveper över arabvärlden.
– Det var ett folkligt uppror där civilsamhället mobiliserade sina krafter. Under åtta år upprätthöll de ett motstånd utan att använda vapen.
Palestinierna tror varken på den palestinska myndigheten eller Hamas längre. Det som skedde i Nordafrika var dörröppnaren, men det är en process som pågått under flera år. När de besegrats militärt söker palestinierna nu en tredje väg utan våld. Den internationella solidaritetsrörelsen ISM har varit en viktig del. Rörelsen som består av både palestinska och utländska aktivister har med olika icke-våldsaktioner skyddat palestinier, deras olivlundar och bostäder.
– Vi är en icke-hierarkisk rörelse, snarare ett nätverk, säger Hussein Kalili, en av grundarna som nu bor i Sverige.

Återvändande framflyttat

Den nya återvändarrörelsen fungerar på ett liknande sätt. Tanken väcktes på en stor konferens i Frankrike med palestinier från 120 länder. Meningen var stor aktion till 60-årsdagen 2008, som sköts upp till 2013. Nu har den arabiska våren har skapat en ny politisk situation. Israel har velat framställa det som om Syrien velat rikta strålkastarljuset bort från de interna problemen. Hussein håller inte med. Men situationen i landet har gjort det lättare för palestinierna att genomföra sin aktion.
– Se på Jordanien, där förtrycket fortfarande är starkt. Där hindrades palestinierna med våld från att gå mot gränsen.
Ship to Gaza har också varit en inspiratör. Till midsommar förbereds en ny aktion, enligt Dror Feiler blir det nu ännu fler båtar, minst 20 stycken. Intresset har växt efter den förra aktionen och det finns nu intresserade aktivister från någonstans mellan 50 och 100 länder. Omfattningen är ännu inte klar, många båtar kan tillkomma.
Dror Feiler vill inte spekulera i hur flottiljen kommer att bemötas av Israel.
– Ingen räknade med att de skulle reagera som de gjorde förra gången. Kommer de att skjuta? Det viktiga är att vi håller oss till vår målsättning. Vårt mål är Gaza, våra medel är icke våld, vi är en humanitär flottilj.
Själv säger han att han inte är rädd och skyller självironiskt på bristande fantasi. Fast varken fantasi eller initiativ verkar det vara någon brist på. Direkt efter Ship to Gaza tänker Dror Feiler kasta sig in i nästa aktion den 8 juli. Palestinier och internationella aktivister tänker flyga till Ben Gurion flygplatsen utanför Tel Aviv och hävda att de vill resa till Palestina.

Reseförbud

– Många är som jag förbjudna att resa dit. De kan inte åberopa att vi gjort något brottsligt. Det är en ickevåldsaktion mot ockupationen och godtycket. Förhoppningsfull blir vi hundratals.
Ingen av dessa aktioner styrs hårt av en ledning. Marschen 15 maj planerades över Facebook. Sidan hade, enligt Monzer El-Sabini, en miljon sympatisörer innan Israel såg till att den släcktes ner.
Israels  illegala bosättningar på västbanken är ett sätt för Israel att etablera ett faktum. Palestiniernas nya aktioner visar upp den grymma logiken i Israels agerande. Genom konkreta handlingar försöker de med icke-våld etablera andra faktum. Så kan den nya strategin beskrivas i helaarabvärlden.
Monzer efterlyser vänstern i denna nya utveckling. Han menar att den svenska vänstern borde ha så mycket erfarenhet som skulle kunna stötta den arabiska våren med. Lika bekymrad är han över situationen i de länder där revolten nu går fram och där vänstern inte hänger med.
– Var är vänstern? Folket är vänster, men ledningen finns inte!