En fascinerande inblick i gruvarbetarnas liv, arbetsmoment och miljö. Lena Kallenberg reflekterar över Roine Janssons skildring av livet under jorden.
Roine Jansson uppfyller alla de kriterier som kan ställas på en arbetets skildrare. I den nyutkomna boken Gruvarbetare i ord och bild vistas man på samtliga av gruvans nivåer och stiger bokstavligen ner i konsten bland gruvschakt och gångar. Roine Jansson har fått sin konstnärliga utbildning vid Konstfack i Stockholm men har en bakgrund som gruvarbetare i Dannemora vilket märks i de kunniga och nogsamt instuderade bilderna av arbetsmoment som borrning och laddning. Han känner väl miljöerna och de handgrepp som krävs, vet var farorna lurar och att det gäller att hålla alla sinnen öppna för ljud och iakttagelser i de mörka schakten. Han har på plats bland annat i Dannemora, Grängesberg, Garpenberg, Malmberget, Kiruna och Svappavaara dokumenterat livet i gruvan både i text och bild.
Människorna i Roine Janssons konst har en återhållenhet, de är koncentrerade i arbetsmomentet och utstrålar ett lugn. Tillsammans med alla intervjuer som boken bjuder på får man en grundlig presentation av liv, arbetsmoment och miljö i ett gruvsamhälle. Särskilt intressant är det att läsa om alla de kvinnor som har erfarenhet av arbete i gruvorna.
Redan tidigt arbetade många kvinnor i gruvnäringen. I slutet av 1700-talet och första delen av 1800-talet utgjorde kvinnorna ofta hälften av en arbetsstyrka. Länge var det förbjudet för kvinnor att jobba under jord men på det sena 1950 talet anställdes många för att bland annat syssla med produktionsövervakning och sortering av malm. När det åter blev tillåtet för kvinnor att jobba under jord blev det städning och truckkörning. Nu jobbar allt fler i berget. En av de intervjuade, Irene Källströmmer, har under 30 år arbetat i Kristinebergsgruvan:
”Tempot ökade. Färre människor skulle hinna göra lika mycket. Jag jobbade både över och under jord. Under många nattskift körde jag upp malm med hissar som gick långt ner i berget. Och så var det städningen under jord. Matsalen låg på 490 meters djup. Sen byggde man kontor på 690 meter, då åkte jag ner och städade där också.”
Roine Jansson genomför ett sisyfosprojekt genom att på plats följa arbetet och livet i gruvsamhällena. Det innefattar ett mångfacetterat hantverk med hjälp av intervjuer, skisser, fotografering och målning. Han ställer ut resultatet på plats och deltar också i diskussioner om arbetet i gruvorna och arbetsvillkoren.
Bilderna engagerar inte enbart de avporträtterade utan också deras familjer och andra. Barn och ungdomar tar ofta aktiv del i utställningen. Boken är inte enbart en konstbok den är också ett vittnesmål om industrins och arbetslivets historia. Vi får ta del av livet i gruvsamhällena, gruvnedläggningar och den tekniska utvecklingen som har bidragit till att de flesta idag arbetar ovan jord med transporter, underhåll, reparationer, anrikning och sortering. Dagens gruvarbetare sköter maskiner och är övervakare i välisolerade hytter. Fortfarande är gruvorna farliga arbetsplatser och säkerhetsarbetet är en viktig del av fackets vardag.
I boken berättar konstnären själv om hur han genomför idén att knyta ihop de vallonska banden mellan Dannemora och Belgien.
Våren 1999 hamnade han i Liége efter att ha missat tåget från Bryssel som egentligen skulle ha fört honom till en annan ort. Han kom fram mitt i natten och tog en taxi som förde honom till några kullar där utsikten var god. I dalen låg masugnarna och koksverken, de stönade och stånkade, skramlet från järnvägsvagnarna hördes och himlen lystes upp av gaslågan från koksverket, röken steg från masugnen och ljudet av rinnande järn trängde igenom.
Han gick runt bland kullarna för att hålla värmen och tecknade. Doften var bekant. Det var doften från gruvan därhemma i Dannemora, doften vars saknad hade fått honom att undvika gruvorna flera år efter nedläggningen. Och han minns samvaron och diskussionerna med arbetskamraterna.
Roine Jansson är inte bara noggrann med penseln, för att på djupet kunna dokumentera arbetet även i gruvorna i Belgien och Frankrike lär han sig franska. Det är början på en lång tids pendlande mellan Dannemora och Vallonien. Ett arbete som har resulterat i utställningar både i Liége och senast år 2008 i gruvmuseet Carreau Wendel i Petite Rouselle, Frankrike.
På över 20 orter i Sverige, Norge och Vallonien har konstnären hämtat material till sitt projekt. Han har besökt samtliga gruvor som är i drift på 2000-talet.
I och med nystarten för gruvorna i Dannemora har självklart Roine Jansson återupptagit sin verksamhet på hemorten.
