Utrikes 01 september, 2011

Med hjälpen som täckmantel

Den arabiska våren har inte bara belyst våldsamma diktatorer och ett frihetstörstande folk. I och med Libyenkriget har fokus även hamnat på omvärldens militära så kallade humanitära interventioner. När är de berättigade?

Våra hjärtan blöder för obeväpnade demonstranter när de försöker störta korrupta diktaturer. I Tunisien och Egypten reste sig folket och avsatte diktatorer på egen hand. Beväpnade anhängare av Mubaraks regim gick till attack och till och med sköt mot människor på Tahrirtorget, men ett massivt undertryckande av upproret undveks när militären beslutade att inte ta parti för diktatorn.
Sedan dess har det inte varit lika enkelt. Den libyske despoten Muammar Gaddafi slog till hårt mot civila demonstranter, vilket gav möjlighet för USA och Nato att intervenera militärt genom att föra ett luftkrig och beväpna rebellerna. Idag har Assad-diktaturens massiva repression i syriska städer som revolterat utlöst oro för en västintervention även där.
Är det någonsin berättigat att ersätta principen om nationell suveränitet med militär intervention för att skydda medborgarna från deras regering?

På senare år
har principen om nationell suveränitet begränsats av utbyggnaden av doktrinen om mänskliga rättigheter. Ända sedan de tragiska händelserna i Rwanda och det forna Jugoslavien i början av 1990-talet har det förekommit ansträngningar för att ytterligare begränsa principen om suveränitet för att rättfärdiga utländska statliga ingripanden när folkmordshändelser eller massiva kränkningar av mänskliga rättigheter inträffar i ett land. Detta har gett upphov till doktrinen om ”ansvar för att skydda” eller ”humanitär intervention”.
Medan länderna i norr har hyllat den nya doktrinen, har den utlöst kontroverser i syd, där stater först rätt nyligen erövrade sin självständighet från kolonial ockupation genom att resa den nationella suveränitetens fana.
De senaste interventionerna, som i Kosovo, Afghanistan, Irak och Libyen, visar enligt många i söder farorna med ett agerande som kan börja med goda avsikter hos dem som kräver det, men som leder till negativa följder för nationernas suveränitet, det nationella territoriets integritet och upprätthållandet av regional och global fred och säkerhet.
Tvärtemot en vanlig uppfattning i norr är det få i syd som skulle hävda att respekt för ett lands nationella suveränitet är något absolut. Många menar dock att interventioner bara kan godkännas om det finns omfattande bevis för folkmord och om åtgärder vidtas för att säkerställa att stormakternas logik inte ersätter den ursprungliga humanitära avsikten.
Natos bombningar av Serbien 1999, som genomfördes för att skydda etniska albaner i Kosovo, har kallats ett klassiskt fall av humanitär intervention. Men världen har inte råd att efterlikna det militära ingripandet i Kosovo.
Först och främst bidrog interventionen kraftigt till att urholka FN:s trovärdighet, när Förenta staterna, i vetskap om att det inte skulle få godkännande för ingripandet från säkerhetsrådet använde Nato som juridisk täckmantel för kriget. Nato blev i sin tur ett fikonlöv för ett krig som till 95 procent utfördes av amerikanska styrkor.

Även om en del
av interventionens förespråkare otvivelaktigt drevs av humanitära skäl främjade operationen framför allt Washingtons geopolitiska avsikter. Det bestående resultatet av luftkriget blev inte ett stabilt och säkert nätverk av Balkanländer, utan Nato-expansion.
En viktig aspekt av Natos expansionspolitik var att säkra de västeuropeiska staternas fortsatta militära beroende av USA. Washington kunde sedan snabbt med hjälp av Natos luftkrig mot Serbien dra fördel av att de europeiska regeringarna inte lyckats fullfölja ett oberoende europeiskt initiativ på Balkan. USA kunde bevisa att Europas säkerhet inte var möjlig utan den amerikanska garantin.
Slutligen gav Kosovo ett starkt prejudikat för framtida kränkningar av principen om nationell suveränitet. Det överlägsna sätt på vilket den liberala Clintonadministrationen hade motiverat att åsidosätta den nationella suveräniteten med hänvisning till påstådda ”tvingande” humanitära problem blev en del av den moraliska och legala arsenal som skulle användas av republikanerna i Afghanistan och Irak.

När invasionen av Afghanistan
ägde rum i 2001 gjorde stater i Nord föga motstånd mot USA:s beslut att driva bort talibanregeringen. Washington drog fördel av den sympati för USA som 11 september skapat och bilden av talibanregeringen som beskyddare av al-Qaida för att utesluta förhandlingar med talibanerna som ett alternativ. Med stöd av artikel 51 i Förenta nationernas stadga, som godkänner vedergällning i självförsvar, invaderade USA Afghanistan under få protester från Europa. Men för att stärka sin position använde Bushadministrationen inte bara argumentet att krossa hotet från al-Qaida mot USA. Den utmålade också sin inmarsch i Afghanistan som en nödvändig humanitär intervention för att avsätta den repressiva talibanregeringen – en som rättfärdigades av prejudikatet Kosovo..
I likhet med luftkriget om Kosovo visade kriget i Afghanistan snart den humanitära interventionens fallgropar. Liksom i Kosovo tog stormaktslogiken snart över. Jakten på bin Ladin fick vika för nödvändigheten att upprätta och befästa en amerikansk militär närvaro i Sydvästasien som skulle öppna för strategisk kontroll av både det oljerika Mellanöstern och det energirika Centralasien.

Invasionen skapade också
till sist en politisk och humanitär situation som i många avseenden var sämre än under talibanerna. En av de grundläggande funktionerna hos en regering är att tillhandahålla ett minimum av ordning och säkerhet. Talibanerna kunde, trots all sin bakåtsträvande praxis på andra områden, ge Afghanistan dess första säkra politiska regim på över 30 år. Däremot misslyckades den utländska ockupationsregimen som efterträdde dem kapitalt i detta test. Enligt en rapport från Center for Strategic and International Studies, ”har säkerheten faktiskt försämrats sedan återuppbyggnaden började i december 2001, särskilt under sommaren och hösten 2003.” Så illa är det med den grundläggande fysiska säkerheten för vanliga människor att en tredjedel av landet har förklarats omöjligt att beträda för FN-anställda och de flesta frivilligorganisationer har dragit bort sitt folk från merparten av landet.
Även om det huvudsakliga skälet till USA:s invasion av Irak var Saddams påstådda innehav av massförstörelsevapen var ett viktigt understödjande motiv att åstadkomma regimskifte av humanitära skäl. När Bushadministrationen inte lyckades visa upp några massförstörelsevapen rättfärdigade den i efterhand sitt ingripande med humanitära skäl: att bli av med en repressiv diktatur och införa demokratiskt styre.
Resten är historia. Dagens Irak är en bas för USA:s geopolitiska kontroll av det oljerika Mellanöstern. Det är en stat som stöttas av USA:s militärmakt och dess oljeresurser och rikedom inriktas nu i första hand på att tjäna väst. Med ett drastiskt försvagat statsskick hotas landets enhet av de centrifugala krafter som har sitt upphov i etniska och religiösa konflikter. Sekulära värderingar och kvinnans ställning har urholkats av fundamentalism. Skenande brottslighet och terrorism har genererat en stor fysisk otrygghet. När det gäller ekonomin är per capita-produktion och levnadsstandard långt under nivån före invasionen och befolkningen lever i ett tillstånd av ständig osäkerhet. 55 procent av irakierna saknar tillgång till rent vatten och en miljon människor saknar tryggad livsmedelsförsörjning.
Humanitär intervention har försatt vad som brukade vara ett av Mellanösterns mest framskridna länder i detta beklagliga tillstånd.

Det libyska fallet kommer kanske att gå till historien som ett av de värsta missbruken av doktrinen om humanitär intervention. Till en början utvecklades händelserna rätt likartat
de i Egypten, med ett folkligt uppror som till synes var på väg att avsätta en korrupt diktatur. Men diktatorn, hans militära styrkor och hans sociala bas höll sig kvar, slog tillbaka med militär makt, orsakade civila offer och begick i det sammanhanget utan tvekan brott mot mänskliga rättigheter. I det läget urartade situationen till ett inbördeskrig. Utanför Libyen lyckades avhoppare från Gaddafiregimen få FN:s säkerhetsråd att utfärda en resolution om en flygförbudszon över en stor del av Libyen, som USA, England och Frankrike kastade sig in för att genomföra med Tyskland, Kina, Ryssland och andra länder som avstått från att rösta för säkerhetsrådets resolution som förskräckta iakttagare.
Den libyska interventionen grundades inte på faktiska folkmord, ja inte ens på potentiella folkmord utan på ett retoriskt hot om hämnd som gick runt som virus i media. I sitt tal 11 mars uppmanade Gaddafi sina anhängare att ”inte visa någon nåd” och gå från ”hus till hus” i Benghazi, vilket president Barack Obama tog fasta på för att varna om ett förestående folkmord. Faktum är, som många kommentatorer har noterat, att Gaddafis ord syftade på beväpnade rebeller, inte på civila, och i samma tal lovade han amnesti åt dem ”som kastade sina vapen.”

Efter att Nato redan gått i krig meddelade också Human Rights Watchs och Amnesty Internationals utredare att de inte funnit några bevis för folkmord, avsiktliga attacker mot civila, flyganfall mot demonstranter och folkmassor eller massvåldtäkt. Därmed inte sagt att det inte förekom brutala åtgärder från Gaddafis trupper. Men det fanns inga bevis för folkmord och massiva och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter som utgjorde förevändningen för intervention.
Dagens humanitära interventioner lider av tre primära defekter. Stormaktslogiken överskuggar snabbt de humanitära skälen för intervention. Sådana ingrepp förvärrar ofta dåliga situationer. Och humanitär intervention skapar ett mycket farligt prejudikat som kan användas för att motivera framtida kränkningar av principen om nationell suveränitet. Natos ingripande i konflikten i Kosovo bidrog till att rättfärdiga invasionen av Afghanistan, och motiveringarna för båda insatserna användes i sin tur för att legitimera invasionen av Irak och Natos krig i Libyen.

Regeringarna ska naturligtvis
utöva tryck på regimer som förtrycker sina medborgare. Stopp för militär export som gör att en regim kan slå ned sitt folk är helt legitima, liksom ekonomiska sanktioner och diplomatiska ansträngningar för att fördöma och politiskt isolera en repressiv regim. Men dessa åtgärder är något helt annat än att invadera ett suveränt land eller bomba dess regering, militära styrkor och supportrar för att åstadkomma ett regimskifte.
I det exceptionella fall där en regering är i färd med att begå ett folkmord måste ett militärt ingripande göras med stor försiktighet.
Kanske finns det inget bättre sätt att sammanfatta den tragiska odyssé som doktrinen om humanitär intervention beskrivit än att åberopa det gamla talesättet att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.

Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Efter antisemitiska inläggen: ungsvensk kvar som medlem i SD

Foto: Christine Olsson/TT.

I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.

Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.

Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Kommentar 25 juni, 2025

Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar

Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT

I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.” 

Botgöring? Tillåt mig att tvivla.  

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 25 juni, 2025

”Glesbygdsbubblan” kan spricka när som helst

Det kulturellt homogena Charlottenberg vid gränsen till Norge räknas numera som utanförskapsområde. Foto: Erik Martensson/TT.

Vi pratar gärna om utanförskapet i Tensta – men snart har regeringen förvandlat allt utanför storstäderna till ett utanförskapsområde.

Det var med rimfrost i skägget jag proklamerade i en video att jag ”aldrig i helvete tänker demonstrera med moderater på Arvika torg”. Det var januari 2024, och regionen hotade att lägga ned stadens akutmottagning, med hela västra Värmland som upptagningsområde.

Någon dag efter sitter jag med armarna i kors längst bak i det radonfyllda, slitna klassrummet i Arvika. Mina elever får se dokumentären Stockholms gängkrig – bakom rubrikerna, och huvudstaden verkar långt borta. Eleverna ojar sig över alla med utomeuropeiskt påbrå som är inlåsta i så kallade utanförskapsområden.

”Det är normalt att inte ha ett jobb, det är normalt att misslyckas i skolan, det är normalt att hissen inte fungerar, det är normalt att det är nedskräpat”, förklarar nationalekonomen Ingvar Nilsson i rutan.

Sedan berättar jag att grannkommunens centralort Charlottenberg nu klassificeras som ett utanförskapsområde.

”Helt sjukt”, utbrister en av eleverna. Inte kan västra Värmland – som med ett obehagligare ordval är ”etniskt homogent” – stå på samma lista som Alby eller Kronoparken.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Ändå finns gängkriminaliteten här sedan decennier. Men med obefintlig polisnärvaro sker tillslag mot slutna nätverk endast när sprickor uppenbarar sig. MC-klubbarna är sammanlänkade med bygdens parallellsamhälle, och närheten till Norge gör oss till ett kriminellt ”transitområde”. Enligt den underbemannade tullpersonalen växer problemet.

I dokumentären beskriver Ingvar Nilsson vad han kallar ”de små beslutens tyranni”: att avreglera den sociala bostadspolitiken, rusta ned primärvården och införa valfrihet i skolan. Beslut som visserligen sparar pengar, men samtidigt skapar segregation.

Det var just sådana beslut som ledde till att fem lärare nyligen sade upp sig i Eda – ett stort antal i en kommun med knappt 9 000 invånare. Kommunen har stora problem med stökiga elever och därtill för lite resurser.

Problemen är inte nya. Redan för 20 år sedan, när jag som tidigare Edaelev började gymnasiet i Arvika, förutsattes det att vi låg efter, som de smutsiga kusinerna från hålan. I dag är dock Introduktionsprogrammet (IM) – för elever som saknar kvalifikationer – västra Värmlands största gymnasieprogram. Det är dessutom svårare att ta sig vidare när klasskamraterna är stökiga och får sämre stöd hemifrån, och utbildningen dessutom är underfinansierad.

Man pratar ibland om Tensta som en ”bubbla”, där ortens invandrare har svårt att ta sig ut på grund av sitt namn, hudfärg samt områdets sociala problem.

Men 90 procent av Sveriges yta är instängd i en glesbygdsbubbla, där servicekontor, skolor och akutmottagningar läggs ned för att spara pengar.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Här finns ingen gemenskap att tala om, och många av dem som flyttar in eller blir kvar saknar jobb. Kommunalskatten är hög och budgeten är tajt, bland annat på grund av familjehemsplaceringar och en åldrande befolkning. Samtidigt tvingas man dra ned på skolan, en viktig instans för att jämna ut klasskillnader.

Tack vare regeringen har alltså även många infödda svenskar svårt att ta sig ut ur utanförskapet.

Läs mer

För några år sedan hörde jag en föreläsare förklara att småorter inte kan konkurrera med städernas högskolor, men att vi kunde locka tillbaka deras ”hemvändare”. Och då bör det finnas skolor, sjukhus och ett rikt föreningsliv. Men vad fan finns det i Eda att komma tillbaka till? Här är så öde att Breivik 2010 mejlade kommunen och bad om en avskild bondgård – att planera terror från.

Om det här får fortsätta kommer hela Sveriges landsbygd snart att klassas som ett utanförskapsområde. Vi måste sluta stirra oss blinda på Järva och i stället se att samma nedmontering sker här. Regeringens skattesänkarpolitik slår hårdast mot de som redan har minst, oavsett om de bor i Tensta eller Lerhol. (Det finns en ort här som heter så, på riktigt.)

Problemet är inte ”invandrarna”, utan de politiker som sviker hela samhällen – vare sig de är byggda i miljonprogrammets betong eller i värmländskt trä.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Hackarna som utmanar Bankid

Elias Rudberg är tidigare forskare i beräkningsvetenskap, och arbetar i dag med att utforma en alternativ digital legitimation. Foto: Daniel Díaz.

En ny tjänst vill göra det möjligt för svenskar att legitimera sig elektroniskt – helt utan privata banker. Elias Rudberg är en av dem som arbetar med projektet, som hoppas ge människor mer kontroll över sin privata data.

I en grotta under Vitabergsparken dånar serverskåpen. Vi befinner oss i ett glasprytt mötesrum på Pionen, internetleverantören Bahnhofs datacenter i Stockholm. Framför mig sitter Elias Rudberg, med två gamla laptops uppfällda.

Han ska strax utfärda en e-legitimation åt den fiktiva personen ”Alice”, men knåpar fortfarande med de sista stegen i autentiseringen av henne. Ett system av olika verifieringar och säkerhetsnycklar ska matcha varandra, för att säkerställa att ingen får tillgång till en falsk legitimation. Det sista som krävs är ett personnummer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (2 svar)
Inrikes 24 juni, 2025

Experterna splittrade om undantagstillstånd

Fru justitia ovanför ingången till säkerhetssalarna vid Stockholms tingsrätt. Det nya undantagstillståndet ska ge regeringen rätt att stifta egna lagar under ”fredstida kriser”. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Från V till SD – med undantaget MP – är partierna ense om den nya lagen om undantagstillstånd, som föreslår att regeringen ska få extraordinära befogenheter under ”fredstida kriser”. Men experterna är kluvna om förslaget – och näringslivets tankesmedja Timbro menar att man inte ens lyckats förklara vad en kris är.

– Den är för långtgående, och det finns inte tillräckliga säkerhetsgarantier inbyggda för att förhindra inskränkningar i fri- och rättigheter från regeringens sida, säger Annika Hirvonen (MP) (bilden), den enda representant i justitieutskottet som röstade nej till förslaget om en ny lag för undantagstillstånd.

FörslagetStärkt konstitutionell beredskap” öppnar för att riksdagen i ”allvarliga fredstida krissituationer” ska få sammanträda digitalt, och att riksdagen med tre fjärdedelars majoritet ska kunna ge regeringen befogenhet att stifta egna lagar. Det gäller bland annat civilrätt och skatt, men även begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)