Att enbart två kärnkraftsarbetare skulle ha dött inom loppet av året som gått sedan Fukushimakatastrofen är en myt. Antalet människor som katastrofen kostat livet har med sannolikhet mörkats av den japanska maffian, Yakuza, som levererat arbetare till Fukushima Daichi via sina ökända bemanningsföretag. Ett intimt samarbete mellan Tokyos Elektricitetsbolag (Tepco) och Yakuzamaffian består sedan 1970-talet.
Att fler arbetare än två gått åt förstår vi när vi ser på förloppet av katastrofen. Arbetarna lurades tro att de stod inför ”knallgasexplosioner” med ett ganska litet radioaktivt utsläpp, bränslet sades vara kvar i reaktorinneslutningarna. I själva verket fick arbetarna från första stunden ta hand om tre härdsmältor i reaktor ett, två och tre plus en partiell härdsmälta i bassängen för utbränt kärnbränsle över inneslutningen på reaktor fyra.
Förloppet:
12 mars på morgonen 15 timmar efter tsunamin: Ettans reaktorbyggnad
exploderar.
14 mars Reaktor tres reaktorbyggnad exploderar.
15 mars Reaktor två förlorar tryck.
15 mars Explosion i Reaktor två.
Explosionen i Reaktor tre skall visa sig vara den värsta, då reaktorn drivs med moxbränsle, en blandning av anrikat uran och plutonium. (Mot detta protesterade Greenpeace med en stor aktion i havet utanför verket ute till havs med båten Arctic sunrise.)
Explosionerna sönderdelade och spred förbrukade bränslestavar från bränslebassängerna för utbränt bränsle som befinner sig ovanför reaktorinneslutningarna. Luften var full av de mycket skadliga ädelgaserna krypton och zenon och av cesium 137, jod 131 och strontium 90. När ett kärnkrafterk exploderar bildas 73 gånger så mycket radioaktivt cesium som vid en atombombsexplosion.
Den 10 februari i år kom en märklig rapport från Japans atomenergikommission, AEC, om arbetarna vid det havererade Fukushima. Kommissionen ansåg att det var problematiskt att ha ”gäldenärer, dömda kriminella, medlemmar ur organiserad brottslighet och andra anti-sociala element som arbetare i Fukushima.”
I det japanska parlamentet, sade en talesman för Liberaldemokratiska partiet (30 december 2011) att ”Tepcos samröre med ”antisociala krafter” och oförmåga att göra sig fri av dessa, utgör en nationell säkerhetsrisk. Kärnkraftsindustrin bör inte vara i händerna på Yakuza.”
Sedan katastrofen har det gått ett år. De havererade reaktorerna och bränslebassängerna fylls fortfarande med kylande vatten från provisoriska källor, vatten som åter måste ledas bort och filtreras för radioaktivitet. Under 2011 har det gång på gång rapporterats om mängder av radioaktivt vatten som spontant läckt ut ur reaktorerna, och ändå påstås det att ingen har dött under arbetets gång.
Det franska Institutet för radiologiskt skydd och kärnkraftssäkerhet, RTCC, uppskattar att mängden av radioaktivt cesium 137 som läckt ut i Stilla havet sedan katastrofen uppgår till 27,1 trillioner bequerel. Senaste läckaget inträffade den 11 december då radioaktivt vatten strömmade ur det filtreringssystem, som skall filtrera bort radioaktiviteten i kylvattnet. Tepco, Tokyos Elektricitetsbolag, avslöjade att detta vatten hade halter av strontium som var en miljon gånger högre än den tillåtna säkerhetsnivån. Vad hände med de arbetare som tog hand om läckan?
SVT:s korrespondent, Claes Göran Bjernér, har följt Tepcos samarbete med Yakuza sedan sjuttiotalet. Han är också en av de enda som gjort film om Yakuzan.
Första gången han såg Yakuzan agera på ett kärnkraftverk var 1977 när reaktor två i Fukushima skulle byggas och Tepco behövde mer mark. Befolkningen protesterade mot att man konfiskerade deras mark – studentaktivister kom upp från Tokyo för att hjälpa befolkningen, polisen med yakuzan i leden sköldar batonger rop och slag, Claes filmade kravallerna.
– För det första genomsyrar Yakuzan hela det japanska näringslivet: ”Vi kontrollerar allt i Tokyo utom trafiken för den är så jobbig att den låter vi polisen ta hand om”, förklarade en av ledarna för Tokyos största Yakuzaliga för mig. För arbeten som inte tål att genomlysas har Yakuzan traditionellt använt sig av anonyma daglönare. Dessa bor oftast på ungkarlshotell i stadsdelen Sanya i Tokyo. Idag finns fler daglönare än någonsin tidigare. Medborgarnas integritet respekteras av alla myndigheter med undantag av skatteverket. Men daglönarna är inga skattebetalare, det är människor som flytt främst från stora penningskulder. De kallar sig inte vid sina ursprungliga namn utan enbart vid fantasinamn som ”Läderlappen” eller ”Spindelmannen”, säger Claes Göran Bjernér.
Journalisten Jake Adelstein skriver i Atlantic Wire den 30 november 2011 att 140 arbetare som hyrdes in av Tepco i juni 2011 var anonyma och man har inte hört av dem sedan de slutat på Tepco.
– Läckage på ett atomkraftverk läckte ut till pressen. Det hade kommit ut radioaktivt vatten på reaktorgolvet. Journalister och tv-team samlades utanför grinden på kärnkraftverket men fick inte komma in. Efter en halv timmes väntan körde en minibuss från kärnkraftverket ut genom grinden, den var full av daglönare. Vi fick senare veta att daglönarna hade fått låna gummistövlar, gummihandskar och trasor för att torka upp, inga skyddskläder – vilket framkom i lokala medier, säger Claes Göran Bjernér.
Enligt Tepco jobbar det i dag åtskilliga tusen arbetare på det havererade kärnkraftverket. JNPA, Japan National Police Agency, har gett Tepco direktiv om att hålla Yakuza utanför – men en mängd inhyrda entreprenörer och underentreprenörer är kända som Yakuza-bolag. Ett av dem kallar sig Hama-enterprise. En av cheferna på lägre nivå försvarade sina medlemmars roll i katastrofen: ”Olyckan är inte vårt fel, det är Tepcos fel. Vi har alltid varit ett nödvändigt ont i arbetsprocessen. I realiteten skulle situationen ha varit mycket värre om ingen av våra män hade stannat för att bekämpa härdsmältan”
Frågan är vad som kommer att hända om staten i närmsta framtid ger Tepco en trillion Yen = 90 miljarder US-dollar och i själva verket nationaliserar bolaget – kommer det att ge ett annat urval av arbetskraft?
Nu finns det till och med en bok om samarbetet mellan Tepco och Yakuza. Journalisten Tomohiko Suzuki som flitigt rapporterat om det kärnkrafts-industriella komplexet har just kommit ut med ”Rapport från anonym arbetare på Fukushima kärnkraftsverk.”
Maj Wechselmann turnerar för tillfället i Sverige med sina två senaste filmer, Det är upp til dig och Den mänskliga faktorn, Bi åker till Fukushima. Hon är också aktuell för filmpris vid Lahoms filmfestival och hennes Fukushimafilm kan bland annat ses på på biograf Zita i Stockholm den 15 mars.
