Flammans Dick Emanuelsson rapporterar från ett av världens farligaste länder som efter militärkuppen 2009 har förvandlats till ett ”mänskligt helvete”
Han drog med 750 kronor på fickan. I teorin ett nästan omöjligt uppdrag; att ta sig från Honduras via Guatemala, Mexiko, över gränsen till USA och bege sig upp till Michigan, vid gränsen mot Kanada.
– Efter fyra veckor kom Angel fram till gränsstaden Nuevo Laredo i nordöstra Mexiko. Han har redan gjort ett försök att ta sig över gränsen. Men det misslyckades och ”El Coyote”, den mexikanske vägvisaren, greps av ”La Migra”, den amerikanska gränspolisen. Om två dagar ska han göra ett nytt försök.
Det säger Magda Huezo, hustru till Angel Moreno. Han är en djupt troende honduran och utbildad civilekonom och hon ett lågavlönat butiksbiträde. Efter den militära statskuppen den 28 juni 2009 i Honduras har massarbetslösheten brett ut sig och ekonomin rasat. Angel arbetade också som butiksbiträde men blev arbetslös vid årsskiftet. Han såg inte något annat alternativ än att göra som en miljon honduraner redan har gjort; riskera livet i Guatemala, Mexiko och gå eller simma över gränsen till USA.
Magda är hålögd på grund av sömnbrist där hon står och gör baleadas, en tortilla med bönpasta som viks och värms på en plåt.
– Varje år mördas, rånas eller försvinner tusentals centralamerikaner på sin väg mot USA, säger hon och rör i den stora kastrullen med bönor. Det kommer att dröja länge, säger hon, innan de kommer att ha råd att äta kött.
Från Guatemala strömmar varje år 140 000 centralamerikaner illegalt över gränsen till Mexiko. Som Angel har de en minimal packning i en tygryggsäck för att kunna springa snabbt om den amerikanska gränspolisen upptäcker gruppen. ”Ryggan” innehåller det viktigaste av kläder och personliga tillhörigheter. Deras ansikten uttrycker spänningen och den kroniska stressen.
– I Guatemala arbetade Angel under 15 dagar och tog bussen fram till gränsen till Mexiko och delstaten Chiapas. Där kastade han sitt ID-kort. Han reste med tåg till staden Veracruz där han tog ett arbete under ytterligare en vecka. Med pengarna han tjänade fortsatte han med bussen fram till gränsen mot USA i stället för att ta frakttåget ”La Bestia”, berättar Magda.
Det finns hårresande beskrivningar om hur dessa ekonomiska flyktingar skärs i strimlor av såväl tågets hjul som mexikanska gangsters eller ”maras”. De sistnämnda är psykopater som rånar, våldtar och mördar. Den 22-23 augusti 2010 slaktades 75 centralamerikaner, de flesta honduraner, i staden San Fernando i delstaten Tamaulipa av den fruktade gruppen Los Zetas. Denna består framför allt av före detta korrumperade poliser. Den 6 april 2011 hittades en massgrav med 193 kroppar i samma stad och i slutet av februari i år hittades ytterligare en massgrav med drygt 300 kroppar.
De papperslösa grips av de kriminella, företrädesvis Los Zeta, tvingas uppge ett telefonnummer i hemlandet till någon släkting som rings upp och krävs på miljonbelopp. Men eftersom det handlar uteslutande om fattiga familjer lyckas de oftast inte samla ihop gisslanssumman varför släktingen mördas i Mexiko.
– Det är ett skräckscenario och jag kommer inte att sova lugnt förrän jag vet att han är i säkerhet på andra sidan gränsen.
Varje år i oktober månad rullar flera bussar i riktning mot Mexiko. Som passagerare har de honduranska mödrar eller fruar till landsmän som har försvunnit på vägen mot USA. De anländer till Mexiko där de besöker myndigheter, medier och olika organisationer som arbetar med immigranterna eller de som har försvunnit. Magda fruktar för att bli ytterligare en ”transitänka”.
Vad kostar det då att ta sig över gränsen?
– De mexikanska vägvisarna arbetar i nätverk. Angel betalade 900 dollar i en första delbetalning i staden Nuevo Laredo. Den andra betalningen är på 1 300 dollar och den betalas när han har gått över gränsen och anlänt till Houston. Han är under total kontroll av sina vägvisare som ger honom ett mål mat varannan dag för 16 timmars arbete per dygn, säger Magda.
Pengarna skickades till Nuevo Laredo av Magdas bror som sedan ett år lever som papperslös i USA. Med ett referensnummer tas pengarna ut på ett lokalt kontor för Western Union eller MoneyGram. Det finns knappast någon honduransk eller salvadoransk familj som inte har en eller två släktingar som har tagit sig över gränsen till USA på samma sätt. Varje grannfamilj på vår gata har en eller två släktingar i USA.
I Honduras arbetar Magda på ett av världens mest antifackliga transnationella USA-företag. Hon tjänar 5 300 lempiras (1 krona = 2,7 lempiras) i månaden och hennes utgifter ser ut på följande vis: Hyra: 4 000 lempiras. El: 800. Vatten: 300. Transporter: 600. Ekvationen går inte ihop efter att Angel begett sig norrut.
– Det blir oerhört tufft den närmaste tiden. Vi är fattiga människor men på något sätt ska vi kunna hålla ut tills Angel har fått ett jobb på det bygge där min bror arbetar i Michigan, säger Magda och hennes två döttrar, Bertha, 17 och Dilsia, 12, ser med stora allvarliga ögon på sin mor som kramar händerna av ovisshet.
– Honduras har efter den militära statskuppen den 28 juni 2009 fallit ner i en ekonomisk ruin, säger Juan Barahona.
Han är både ordförande för landsorganisationen Honduras Enade Arbetarfederation (FUTH) som vice ordförande för ´La Resistencia´, den organiserade motståndsrörelsen. I dag har Motståndsrörelsens nybildade politiska parti, Libre (Libertad y Refundacion, frihet och återskapande), stora möjligheter att vinna valet i november 2013.
– Regimens politik slår skoningslöst mot folket medan de rika gynnas. Oligarkin, som utlöste militärkuppen, har via sina ”folkvalda” i kongress och regering lyckats slå sönder det mesta av de historiska erövringar det honduranska folket vann i den stora generalstrejken 1954.
Samtidigt som vi intervjuar Juan Barahona bland tiotusentals demonstrerande arbetare, bönder och studenter som protesterar mot ”Regeringens hungerpolitik”, hör vi nyheten om att ytterligare en av ledarna för lantarbetarfacket MUCA, har mördats. Tre dagar tidigare har bönder över hela Honduras ockuperat 12 000 hektar mark som de kräver ska användas i en jordreform.
– Det är skandalöst men mycket målmedvetet, kommenterar Barahona. Makten försöker som i Colombia slå undan marken för den organiserade folkrörelsen genom att mörda kamraterna. MUCA har begravt 52 ledande medlemmar sedan militärkuppen.
Hur gick det då för Angel, Magdas man som begav sig norrut?
– Han lyckades ta sig till Michigan där han nu arbetar på ett bygge. Jag tackar Gud för att han lever och att han trots alla umbäranden befinner sig väl. Det enda vi hoppas på nu är att han inte ska gripas och deporteras tillbaka till det mänskliga helvetet Honduras, säger Magda när vi ringer upp henne.
Men risken är stor. USA:s myndigheter har intensifierat jakten på de papperslösa och gör razzior dygnet runt. Under 2011 deporterades 30 000 fattiga honduraner tillbaka till sitt land där en maktgrupp på tio familjer är de som bestämmer och äger det mesta. Än så länge.
