Det är konstigt att Ohly/Gustafsson försvarar att man röstar för en EU-federalistisk borgerlig resolution för en finansskatt i EU som skall fylla EU-kassan, samtidigt som de angriper mig för att arbeta tillsammans med borgerliga krafter för att stoppa EU:s allt mer ökande överstatlighet och pengaslöseri.
Huruvida jag är en ”sökare” får andra bedöma. Men jag har insett genom arbetet i folkomröstningarna 1994 och 2003 att för att motverka det allt mer ökande centralstyret av EU med växande byråkrati och utgifter måste man arbeta i allianser. Vänsterpartiets dåvarande partiledning fattade inte alls det konceptet 2003. Men för att öka medlemsländernas parlaments inflytande i EU eller till och med utträda ur det som utvecklas till Europas Förenta Stater måste man också arbeta med borgerliga EU-kritiker. Vi kan idag vara glada över att det fanns självständigt tänkande borgerliga som röstade nej till euron 2003. Deras argument kom ur en annan vinkel än från vänstersidan, men ett nej är ett nej.

Junilistan röstade under perioden 2004-2009 till exempel nej till att utöka EU:s åtagande i kulturhuvudstadsarrangemang, stöd till odling av lin och hampa och stöd till jordbruk på de Egeiska öarna med mera, samtidigt som Vänsterpartiet röstade ja till detta. EU-parlamentet älskar att lägga sig i allt mellan himmel och jord och Vänsterpartiet plockar russin ur den kakan. Om man röstar ja till mer vänsterinriktade EU-förslag legitimerar man också högerinriktade EU-förslag. Men den mer marknadsinriktade EU-federalismen är den som går segrande fram. Det ser vi till exempel genom Vaxholmsdomen mot fackföreningsrörelsen.

Nu när Vänsterpartiet arbetar enbart med utskottet för kvinnors rättigheter i EU-parlamentet och hur EU ska utveckla den verksamheten, då legitimerar man samtidigt andra EU-parlamentarikers utskottsarbete. Exempelvis utskottet för ekonomi och valutafrågor arbetar med att utveckla EU:s finanspolitiska kontroll över medlemsländerna och uppbyggandet av en bank­akut för hela EU medan utskottet för utrikesfrågor arbetar för upprättandet av en EU-armé och att EU:s utrikestjänst skall ta över medlemsländernas utrikesdepartement.
Det är lätt att låta sig fångas in av EU-parlamentets korridorer, men skall Vänsterpartiet se ett resultat i politiken för motståndet mot EU-federalismen måste man dels arbeta mer brett ärendemässigt i EU-parlamentet och dels samverka mer brett med andra krafter mot den växande EU-överstaten.