Utrikes 10 oktober, 2012

Vänstern fick rätt om kärnkraften

Jöran Fagerlund har varit i Tokyo och pratat med de japanska kommunisterna, som har utvecklade planer på hur kärnkraften ska ersättas i landet.

Det är nästan aldrig roligt att vara vänster och få rätt. Vänstern kan se när utvecklingen går åt fel håll. Den svenska vänstern hade rätt om EU och EMU. Det blev som vi befarade. Det går dock inte att skadeglatt säga ”vad var det vi sade?” när många människor far illa. En som verkligen har det svårt att glädjas över att ha fått rätt är Hidekatsu Yoshii, 69, ledamot i underhuset för Japans kommunistiska parti (JKP).
I december 2004 utlöste en jordbävning, som uppmättes till 9,3 på richterskalan, en tsunami i Indiska oceanen. Tsunamin nådde ett kärnkraftverk i Madras, Indien, som fick stängas ner. Hidekatsu Yoshii lyfte frågan vad som skulle hända om en tsunami träffar ett japanskt kärnkraftverk i det japanska parlamentet.
– Många japanska kärnkraftverk är gamla, 30–40 år. Som en politiker i Japan måste man ta ansvar för befolkningens säkerhet, säger han när vi träffas på hans arbetsrum.

Ett halvår innan olyckan i Fukushima gav Hidekatsu Yoshii ut en bok om hur omställning till förnyelsebart kan minska miljöbelastningen, öka säkerheten och skapa jobb i Japan. Han beskrev också vad som kunde hända om elektriciteten slogs ut i ett kärnkraftverk.
– Ingen hade varit lyckligare än jag om mina varningar hade varit i onödan och olyckan aldrig blivit av. Regeringen lyssnade inte på mig utan fortsatte satsa på kärnkraft. Det är verkligen sorgligt.
Innan Fukushima stod kärnkraft för mellan en fjärdedel och en tredjedel av Japans elproduktion. Hidekatsu Yoshii ser många möjligheter att ställa om energiproduktionen.
– Japan har världens tredje största potential när det gäller geotermisk energi. Det regnar mer än dubbelt så mycket som världsgenomsnittet och 70 procent av landets yta är skog. Det finns stora möjligheter att öka vattenkraften och använda biomassa.
– Japan har många berg som lämpar sig för vindkraft och vi har lämpliga ytor för havsbaserad vindkraft. Flera av dessa lämpar sig även för vågkraft. Dessutom används mer energi för kyla än värme i Japan. Därför tittar JKP på möjligheten att lagra snö och is för att kunna användas till kyla på sommaren.

JKP kopplar även samman energipolitiken med utrikespolitiken. USA:s olika militärbaser upptar idag runt 1 000 kvadratkilometer av Japans yta.
– Hur mycket solel skulle vi kunna producera om USA drar tillbaka sina baser från Japan och vi sätter upp solceller på den ytan?
Hidekatsu Yoshii gör en överslagsräkning att 80 procent av ytan används till solceller och 20 procent behövs för stödsystem.
– Då skulle vi få runt hundra gigawattimmar (100 000 000 000 kWh) per år.
Det är dubbelt så mycket som Tepco producerar i Kashiwazaki, världens största kärnkraftsanläggning med sju reaktorer. Den solel som kan produceras på USA-baserna motsvarar alltså minst 14 av Japans 54 kärnreaktorer.
I somras införde Japan ett system där den som producerar förnyelsebar energi med till exempel solceller eller små vindkraftverk, kan få betalt för överskott som går ut på elnätet.
– JKP har länge efterlyst denna möjlighet. Inte bara företag skall kunna producera energi utan även privatpersoner.
Med en ökad andel förnyelsebart i elnätet riskerar elpriserna att gå upp men JKP har en lösning på dilemmat med att ge privatpersoner som producerar el betalt utan att de som inte kan producera egen el skall få dyrare elräkningar.
– Japan har en speciell energiskatt som används för att subventionera kärnkraft. Om kärnkraften avvecklas kan vi använda de pengarna till förnyelsebar el från privatpersoner i stället.
En omställlning förbättrar miljön, skapar jobb och ökar säkerheten, enligt JKP. Det ger dessutom jobb i mindre företag runtom i landet.
– Frågan är hur vi kan producera energi utan att bara berika ett fåtal redan rika storbolag.

Den japanska elmarknaden är uppdelad geografiskt i privata monopol. Några få industrigrupper har delat upp marknaden mellan sig.
– Dessa monopol tillsammans med att skattesubventioner garanterar stora vinster.
– Kärntekniken levereras av fyra tillverkare. Några få byggfirmor bygger. Ett fåtal leverantörer av cement och armeringsjärn tjänar stora pengar.
Flera av dessa bolag ägs av de megabanker som mot god ränta lånar ut pengarna för att bygga kärnkraftverken. Byggen som kan pågå i tio år.
– Skall man förstå japansk kärnkraft måste man fråga sig vem som tjänar pengar på den.
– Flera politiker och partier som beslutar om kärnkraftsbyggen får stort ekonomiskt stöd från flera av dessa bolag.
Det är bland annat därför Hidekatsu Yoshii har föreslagit att en oberoende granskningsmyndighet för kärnkraft skall införas.
– Idag är det de som driver kärnkraftverken som också kontrollerar verksamheten.
Till skillnad från många andra kommunistiska partier i världen har JKP hela tiden varit motståndare mot kärnkraft.
– Kärnkraft och radioaktivitet är ett känsligt ämne i Japan eftersom vi har utsatts för två atombomber i Hiroshima och Nagasaki.
Även provsprängningen av en vätebomb på Bikiniatollen 1954 orsakade massiv kritik. Det var USA:s största kärnsprängning och orsakade stor spridning av radioaktivt nedfall. Bland de drabbade fans 23 japanska fiskare.
Provsprängningen ägde rum några månader efter att president Eisenhower hade lanserat ”Atomer för fred” i ett tal i FN:s generalförsamling. Japan beslutade sig att utveckla ett kärnkraftsprogram för fredliga ändamål.
– JKP var motståndare eftersom vi inte ville att Japan skulle tvingas in under USA:s atomparaply med förevändningen att det handlade om fredliga ändamål.
– Tillsammans med framstående forskare föreslog JKP i stället grundforskning kring risker med kärnkraft och radioaktivitet. Skulle forskningen visa att säker kärnkraft för fredliga ändamål var möjlig skulle vi ompröva beslutet.

I debatten framställs ofta kärnkraft som relativt bra för klimatet med låga utsläpp av växthusgaser. Hidekatsu Yoshii avfärdar motsättningen mellan kärnkraftsavveckling och klimatförändringar.
– JKP menar att det finns klara belägg för att klimatet håller på att förändras och vi ser allvarligt på detta.
– Däremot ser vi inget dilemma mellan radioaktivitet och koldioxid. Båda problemen måste lösas samtidigt. Att öka utsläppen av koldioxid är inget alternativ, kärnkraft är heller inget alternativ.
Trots att hans varningar innan olyckan i Fukushima inte ledde till ett stopp av kärnkraften är Hidekatsu Yoshii optimistisk inför framtiden.
– Det som var minoritetsuppfattningen fram till idag kan bli majoritetsuppfattningen i morgon. Vi behöver mobilisera och organisera denna uppfattning. Klarar vi inte detta blir vi aldrig ett styrande parti.
Dagen efter Flammans intervju presenterade regeringen Noda en ny energi- och miljöstrategi. Regeringen föreslår en målsättning att kärnkraften skall vara utfasad någon gång på 2030-talet.
JKP:s dagstidning Akahata (”Röda fanan”) går till hårt angrepp mot strategin på ledarplats.

Kritiken riktar in sig på att målen är vagt formulerade. För det första är 2030-talet inte ett fastställt årtal. Vidare innebär strategin en målsättning att avveckla kärnkraften, inte ett beslut.
Planen innehåller även program för att upparbeta använt kärnbränsle och även om man slår fast att inget kärnkraftverk skall få köras i mer än 40 år öppnar man för möjligheten att återuppta produktionen om myndigheterna finner det säkert.
Detta går stick i stäv med folkopinionen. Mätningar visar på ett m
assivt stöd för snabb avveckling. I vissa mätningar svarar uppemot nio av tio att de vill att alla kärnkraftverk stängs direkt.

Kommentar 11 oktober, 2025

Jenny Andersson: Att protestera mot folkmord är inte att underblåsa antisemitism

I Fokus anklagar statsvetaren Sten Widmalm 2 700 forskare för att underblåsa antisemitism och ”spä på hatet”. Men att agera mot folkmord är inte hat – det är en samvetshandling.

Sten Widmalm, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, anklagar 2 700 forskare för att spä på hatet mot judar i tidskriften Fokus. 

Widmalm menar att alla de forskare som under det sista halvåret skrivit under ”Uppsala declaration of conscientious objection”, ett upprop som protesterar mot Israels pågående folkmord i Gaza, ”syftar till att öka hatet” och underblåser antisemitismen.

Efter en missvisande återgivning av deklarationens innehåll hänvisar Widmalm till ökande antisemitism vid svenska universitet. Han menar sedan att det faktum att deklarationen inte nämner Hamas dåd den 7 oktober är antisemitiskt, och påstår att deklarationen uppmuntrar till ökat samarbete med palestinska universitetsinstitutioner, även om dessa har samröre med Hamas.

Detta är fel. Det finns inte längre något fungerande universitet i Gazaremsan, och flera av Widmalms mer kunniga internationella kollegor talar om ett israeliskt ”scholasticide” i Palestina, ett systematiskt förstörande av universitet. Deklarationen uppmuntrar inte till akademiskt eller kulturellt samarbete med Hamas, eller för den delens skull något annat samarbete med Hamas. För säkerhets skull kanske det ska sägas att ingen av de 2 700 undertecknarna som jag känner personligen någonsin uttryckt stöd för Hamas. 

Jag har själv skrivit under deklarationen. Det är naturligtvis Sten Widmalms rätt att låta bli. Varken vår arbetsplats Uppsala universitet eller någon annan instution kräver att vi ska göra det. Vi 2 700 forskare har gjort det i egenskap av självständigt tänkande och moraliska människor. Widmalm och Fokus får själva stå för rubriken ”Falskt upprop från Uppsala universitet med syfte att spä på hatet” men ingenstans i deklarationen antyds att universitetet står bakom den.

Jag har inte skrivit under tidigare krav på akademisk bojkott, eftersom jag har sett det som farligt att isolera forskare som verkar i antidemokratiska regimer. Jag ser också hellre se ett omfattande vapenembargo, brutna handelsavtal, bojkott av varor från ockuperade territorier och indragna inresetillstånd till Europa för den israeliska militära och politiska eliten.

Men jag ändrade mig. Dels för att det som Widmalm kallar ”folkmordet” med citationstecken är outhärdligt. Dels för att israeliska och judiska kollegor, varav en själv har en nära släkting i gisslan, uppmanade mig att göra det. De förklarade att det israeliska forskningssamhället är en stor mottagare av europeiska forskningsmedel och att den israeliska medelklassen måste sätta press på Netanyahu. Så länge de kan fortsätta sina akademiska karriärer och skicka sina barn till Uppsala universitet – som inte avbrutit några samarbeten – saknas förutsättningarna för denna press. 

Jag anser inte att mitt universitet ska stå bakom varken denna deklaration eller andra upprop. Jag är personligen kapabel att skilja mellan min arbetsplats och mina egna åsikter. Det finns kollegor på Uppsala universitet som liksom Widmalm öppet uttryckt att de som protesterar mot Israels folkmord är antisemiter. Det är deras rätt. Jag tycker att den åsikten är ogrundad, kränkande och farlig.

Men på universitetet ska råda högt i tak och Widmalm får tycka vad han vill. Men att påstå att deklarationen utger sig för att representera universitetet, och att vi 2 700 forskare vill ”spä på hatet” är grovt och oursäktligt. Det är sådana framställningar som bryter ned den kollegialitet som forskningen vilar på och som Widmalm själv brukar tala varmt om. 

Avslutningsvis: det finns forskare och studenter som drabbas av antisemitism och känner en ökad utsatthet. Det är vårt gemensamma ansvar vid universitetet att stödja dem och aktivt motarbeta alla former av antisemitism. Men det finns också många som drabbas hårt av folkmordet i Gaza. Det är i den ömsesidiga förståelsen av situationen som universitetet navigerar.

Det vore välkommet om en senior professor som Widmalm gjorde en konstruktiv insats i stället för att sitta på sitt arbetsrum och skriva missvisande drapor om sina kollegor i en tidskrift som Fokus.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 oktober, 2025

Han utmanar Jallow om riksdagen – hård match i Malmövänstern

Utmanare. Morgan Svensson kandiderar till riksdagen för Malmö. Foto: Privat.

Riksdagsledamoten Malcolm Momodou Jallow (V) från Malmö gick nyligen ut med att han ställer upp i ännu ett val. Men han utmanas av Morgan Svensson – V Malmös tidigare ordförande, som föreläser ”land och rike runt” för byggarbetare, och vill ta knegarvardagen in i plenisalen.

– Jag har fått frågan förut, men nu passar det mig bättre rent familjemässigt. Det är så klart ett åtagande om man skulle bli vald, att vara borta mycket i Stockholm och så, men min 14-åring är inte heller lika sugen på att hänga med pappa längre. Det går att pussla ihop.

På Facebook meddelade Morgan Svensson, tidigare ordförande för Vänsterpartiet i Malmö i sju år, nyligen att han kommer att kandidera till riksdagen. I dag sitter han i partiets valberedning, och i regionfullmäktige, men är framför allt aktiv inom Byggnadsarbetarförbundet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 11 oktober, 2025

Göran Rosenberg: Jag vet allt om skadliga utopier

På Bokmässan i Göteborg lanserar Göran Rosenberg sin nya bok ”I lögnernas tid”. Foto: Leonidas Aretakis.

”I lögnens tid” är en uppgörelse med samtidens språkförbistring, och hat. Mellanösternkännaren och författaren Bitte Hammargren har träffat Göran Rosenberg.

När vi ses vill jag börja med att tala om dystopierna i hans nya bok. Där skriver han om populism, Trump, Putin, den nya världsoordningen där makt är rätt och om asociala medier som kan förstöra en människas rykte på en kvart.

Göran Rosenberg svarar att han inte är säker på om dystopierna är utopins motsats. Men någon hållbar utopi kan han inte finna i dag. Han har själv haft faser i livet där han trott på dem. Under några korta år i barndomen var sionismen en sådan utopi, som han snart skulle bli djupt besviken på.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 10 oktober, 2025

Regeringens uranplaner hotar Storsjön – och demokratin

Storsjön hotas av kortsiktiga gruvetableringar, menar skribenterna. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Regeringens avsikt att tillåta uranbrytning i alunskiffer runt Storsjön hotar både vattentäkter, produktiva skogs- och jordbruksmarker – och demokratin.

Prospekteringen efter kritiska metaller i området har pågått länge. Ett av bolagen, det australiensiska Aura Energy, har under åratal sökt metaller i markerna. När priserna föll och uranbrytning förbjöds i Sverige 2018 lämnade bolaget efter sig läckande borrhål och skrot. Året därpå stämde de svenska staten på 17 miljarder kronor för uteblivna intäkter.

Nu, i takt med ökad digitalisering, AI:s framväxt och energiomställningen, har intresset för uran och andra metaller åter ökat. Redan i dag är över 50 000 hektar runt Storsjön inmutade för prospektering – en yta som växer i takt med nya ansökningar.

När den nuvarande regeringen tillträdde flyttades miljöfrågorna till Näringsdepartementet. Kärnkraften har utpekats som lösningen på framtidens energibehov, och regeringen menar att nya gruvetableringar krävs för att utvinna uran i Sverige. Lagändringar som åter tillåter uranbrytning planeras träda i kraft i januari 2026.

När frågan låg ute på remiss bjöds gruvbolagen Aura Energy och Mawson Gold in för att yttra sig. I sina utlåtanden föreslog de att det kommunala vetot skulle begränsas eller tas bort helt. Regeringen har varit otydlig om sina avsikter: miljöministern har antytt att vetot kan avskaffas, medan näringsministern säger att det ska vara kvar. I juli kom dock en promemoria där regeringen föreslår att uranbrytning ska klassas som ”kärnteknisk verksamhet” i stället för ”kärnteknisk anläggning” – ett språkligt skifte som i praktiken kringgår det kommunala vetot och går gruvbolagen till mötes.

Gruvdrift runt Storsjön vore ett gigantiskt experiment, med stora risker för dricksvattnet, ekosystemen och landskapet.

För att ytterligare påskynda gruvetableringar har regeringen inrättat ett ”accelerationskontor” som ska korta tillståndsprocesserna. Samtidigt arbetas det för förändrade miljöregler på bekostnad av miljöhänsyn, och regeringen har lagt fram förslag om att lägga ned mark- och miljödomstolarna. Allmänhetens insyn i så kallade ”nettonollprojekt” föreslås också minska, en tydlig inskränkning av offentlighetsprincipen och därmed av demokratin.

Aura Energy har nu ansökt om bearbetningskoncession i Oviken, invid Storsjön. Området består av alunskiffer, och både Storsjön och Näkten – två viktiga vattentäkter – ligger i direkt anslutning. Över 50 000 hushåll får sitt dricksvatten från Storsjön.

Erfarenheten av brytning i alunskiffer är mycket begränsad. Där det har skett har konsekvenserna blivit förödande. Ranstadgruvan i Sverige och Talvivaara i Finland är två exempel där mark och vatten förstörts under oöverskådlig tid. Det finns i dag ingen beprövad metod som gör brytning i alunskiffer säker.

Trots detta vill regeringen jämställa alunskiffer med andra malmer. SGU:s generaldirektör Anette Madsen har i en radiointervju sagt att det vore bra med en gruva i Oviken, och att ”metallerna ligger där de ligger” – och därför måste miljöhänsynen prioriteras ned. Det är anmärkningsvärt och oroväckande.

Kommunerna runt Storsjön har gått samman och, med starkt folkligt stöd, sagt nej till gruvplanerna. De menar att brytning i alunskiffer innebär för stora risker för vatten och ekosystem. Kommunalråden har upprepade gånger bjudit in miljö- och näringsministern till dialog – utan svar. Regeringen har valt att ignorera inbjudningarna.

Samtidigt pågår ett nära samarbete mellan regeringen och internationella exploateringsbolag. Lobbyismen växer, medan lokala politiker och medborgare marginaliseras. Regeringens politik innebär inskränkningar i det kommunala vetot, minskad insyn genom ökad sekretess och beslut i slutna rum – ofta med utländska bolag som motpart. Att ingen av regeringens 24 ministrar bor i Norrland gör inte saken bättre: de kommuner som berörs direkt får allt svårare att påverka beslut som rör deras egen framtid.

Gruvdrift runt Storsjön vore ett gigantiskt experiment, med stora risker för dricksvattnet, ekosystemen och landskapet. Exploateringen skulle förstöra en i dag levande och fungerande bygd under oöverskådlig tid. Med dagens regelverk skulle staten inte ens äga råvarorna som bryts – de skulle säljas på världsmarknaden och i praktiken behöva köpas tillbaka.

Läs mer

Detta är inte grön omställning.

Det är inte demokrati.

Det är kortsiktig exploatering och girighet.

Vi kräver att regeringen stoppar planerna på gruvdrift i Storsjöbygden och respekterar det kommunala självstyret, den lokala demokratin och framtida generationers rätt till rent vatten och fungerande ekosystem.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 oktober, 2025

Global Scaffolders toppen av isberget: ”Samma jävla skit”

Stålverket Stegra under uppbyggnad i Boden. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Byggnads stämde nyligen ställningsbolaget Global Scaffolders på över 100 miljoner. Men fackliga utredare och småföretagare, som försöker hålla ställningarna i en allt rangligare bransch, ser hur alltför många vinner på systematiskt fusk för att något ska ändras under fasaden.

– Jag bryr mig inte om pengarna. Det enda jag vill är att den här personen inte ska få sätta sin fot i Sverige överhuvudtaget, berättar Jari Viitakangas sammanbitet.

Han låter frustrerad, och ursäktar sin ”inte jätteformella språkliga profil”. Det är fem år sedan han tog av sig ombudsmanshjälmen, och började granska byggställningsföretag på heltid åt Byggnadsarbetarförbundet. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 09 oktober, 2025

Fler vattenmeloner, färre Meloni

Demonstrationerna passerade klassiska monument i Rom, där vi annars är vana att se turister. Foto: Ana Gilmet.

Något har hänt i Italien. Under helgens demonstration i Rom samlades över två miljoner människor för att protestera mot kriget i Gaza.

Vi möts upp vid bilen klockan fem på morgonen på Piazzale Loreto i Milano, platsen där Mussolinis kropp en gång hängdes upp. I går myllrade den enorma rondellen av människor, nu står allt stilla. Vi börjar den sex timmar långa resan till Rom för att delta i den nationella demonstrationen mot folkmordet i Palestina. Meloni har lämnat huvudstaden; hon är på väg till Assisi för att hålla ett tal.

Vid motorvägsinfarten till Rom stoppas vi av polisen och tvingas köra in på en park. Flera poliser bär civilkläder, en har en t-shirt med texten I love NYPD. Det är soligt och vi slår oss ned i gräset. Vi är hundratals, och folk sitter i grupper och spelar italiensk dub på högtalare. Efter 40 minuter av att vänta, köra runt och få våra väskor kollade deklarerar en trött polis: ”Ni har blivit kontrollerade.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 09 oktober, 2025

Kjell Rautio: Socialdemokraterna är inte värda min röst längre

Den som vill ha en ny riktning för Sverige bör inte rösta på Socialdemokraterna, skriver den fackliga utredaren Kjell Rautio. Foto: Christine Olsson/TT.

Efter 50 år som socialdemokrat sade jag i våras upp medlemskapet. Ett parti som tillåter välfärdslobbyism är inte värt mitt engagemang – eller min röst i nästa val.

Efter den senaste S-kongressen i Göteborg sade jag upp mitt partimedlemskap i det socialdemokratiska partiet. Droppen var nog när kongressombuden inte orkade dra en tydlig gräns mot att ledande partiföreträdare inte ska tillåtas exploatera det kollektiva förtroendekapitalet, som partimedlemmar sliter ihop vid dörrknackningar och torgmöten, genom att ta uppdrag år lobbyföretag med hemliga kunder. Men mitt beslut är mer sammansatt än så och har dessutom vuxit fram under en lång tid.

Under 1980- och 1990-talet fjärmade sig S-ledningen steg för steg från den jämlikhetsinriktade reformpolitik som tände mitt politiska engagemang i slutet av 1970-talet. Efter modet på Olof Palme har socialdemokratin successivt tömts på de jämlikhetsambitioner som låg bakom grundandet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 09 oktober, 2025

Jag tog pillret – och blev någon annan

Konstverk: Astrid Kajsa Nylander, ”minijobs”, 2021–.

P-pillren gav kvinnor frihet – men också panikångest, nedstämdhet och förändrad sexlust. Ändå tar vården inte våra erfarenheter på allvar.

Är du följsam, lilla vän? Tar du dina p-piller som du ska?

Omkring var tionde kvinna1 som tar p-piller blir trots det på smällen inom ett år. Det beror inte på att pillret brister, utan på att kvinnan brister i det som inom vården kallas för ”följsamhet”. Hon slarvar. Hon glömmer. Hon kanske får för sig att sluta ta dem under en period. Och så går det som det går.

Är det alltså bara kvinnans fel?

Den vanligaste anledningen till att sluta med hormonella preventivmedel är biverkningarna. De vanliga, flertaliga och ibland fruktansvärda fysiska, psykiska och sexuella biverkningarna, alltså.

Trots det tas kvinnors upplevelser inte alltid på allvar av vården. Målsättningen, står det i praktikan för barnmorskors preventivmedelsrådgivning, ska vara att rekommendera ”ett säkert graviditetsskydd med bästa möjliga följsamhet”. Bäst följsamhet har, föga förvånande, hormoner som avsöndras från plastbitar inuti patienten: p-stav och spiral. ”Spiral är ett förstahandsalternativ för kvinnor i alla åldrar.

Ja, om preventivmedlet sitter inuti din kropp garanteras nog en god följsamhet.

När du träffar en barnmorska för preventivmedelsrådgivning kommer hon att rekommendera hormonspiral, alternativt någon annan hormonell metod. Om du säger att du hellre vill använda kondom kommer hon att visa dig en tabell som visar hur ofta det misslyckas. Hon kommer att försäkra dig, liksom jag och många andra har blivit försäkrade, att dessa metoder är säkrare.

Säkrare betyder alltså att de ger ett bättre skydd mot graviditet. Inte att de skulle vara bättre för dig i övrigt. För ett tag sedan spreds ett avslöjande på Tiktok som chockade många unga kvinnor: deras preventivmedel kunde orsaka cancer! Och p-piller klassas faktiskt som ”grupp 1 cancerogen” enligt Världshälsoorganisationen, tillsammans med bland annat asbest och rökning.

Konstverk: Astrid Kajsa Nylander, ”minijobs”, 2021–.

En forskare på Karolinska Institutet nyanserar skandalen för SVT: p-piller kan orsaka bröstcancer, men minskar samtidigt risken för andra cancerformer. Hon tillägger: ”Alla är överens om att p-piller är bra för de kvinnor som har ett behov av att skydda sig från graviditet”. Alla? Hon hänvisar till Världshälsoorganisationen, Europeiska läkemedelsmyndigheten och USA:s folkhälsomyndighet. Men alla kvinnor är uppenbarligen inte överens?

Bara 28 procent av kvinnorna i fertil ålder i Sverige använder i dag hormonella preventivmedel, och jag har svårt att föreställa mig att de övriga 72 procenten aktivt försöker bli med barn. Vi är många som väljer bort p-piller, spiraler, stavar och ringar av andra skäl. Ofta är det kanske bara en diffus magkänsla av att vi inte riktigt vet vad de syntetiska könshormonerna gör med våra kroppar.

Det vet vi inte heller. Jag visste åtminstone inte det innan jag satte in hormonspiral, och det gick käpprätt åt helvete. Men det fick mig att läsa på, och nu kommer jag aldrig att vara lika följsam igen.

Det som presenteras för kvinnor som en frigörelse kan också beskrivas som en strukturell press till en medicinering som försämrar livet. Det är rätt osannolikt att du skulle få cancer av hormonella preventivmedel. Men de förändrar vem du är, på sätt som du antagligen inte fullt ut känner till.


Att p-pillret har förändrat världen råder det däremot inga tvivel om.

Utan underdrift kan det kallas för en av 1900-talets mest betydande uppfinningar. P-pillret är världens första medicin som masstillverkats i icke-terapeutiskt syfte. En så kallad ”livsstilsmedicin”, som inte botar sjukdom utan förbättrar livet. Sedan ”the pill”, pillret, som det ofta bara kallas på engelska, lanserades 1960 har det hyllats som en feministisk och sexuell revolution. Bara genom att svälja en liten kapsel kunde kvinnor äntligen slippa skräcken för att bli på smällen, och därigenom bli fria till att studera längre, göra karriär och själva välja vilka de skulle gifta sig med. 1970-talets knullfester hade varit otänkbara annars.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 08 oktober, 2025

Så kan Palestinarörelsen vinna mediestriden – del II

I lördags hölls demonstrationer i hela Italien, här vid Laterantorget i Rom. Foto: Roberto Monaldo/LaPresse/AP/TT.

Mitt förra brev blev en oplanerad djupdykning i Björn Afzelius låtskatt. Ni vet hur det kan bli.

Men brevet gav många intressanta svar. Vissa rynkade på näsan åt Afzelius och Myrdal som diktaturkramare. Andra påpekade att det var vanligt att jämföra kapitalismen med en bläckfisk. Nu ska jag inte djupdyka i vad som är höna och ägg där, och syftet var ändå inte att brännmärka någon. Givetvis fortsätter jag att lyssna på all fin gammal progg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (2 svar)
Inrikes 08 oktober, 2025

Därför älskar högern den stora staten

Liberalernas partiledare Simona Mohamsson bar rött på Bokmässan i Göteborg – men någon revolution leder hon inte. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

När KD och L talar om att förstatliga vården och skolan låter det som systemkritik. Men i själva verket är det skenbara krafttag för att rädda vinsterna.

”Paradigmskifte i vården” – visst låter det underbart.

Löftet kommer dock från Ebba Busch som haft tre år på sig att genomföra skiftet. Under denna tid har man lyckats uppnå de längsta vårdköerna sedan mätningarna inleddes, samtidigt som KD när de tillträdde kallade köerna ”olagligt långa”. Man har dessutom minskat antalet vårdplatser, och enligt Socialstyrelsen uppnår endast tre av landets 21 regioner riktvärdet. Samtidigt ser fyra av tio unga vårdarbetare det som osannolikt att de kommer att jobba kvar i branschen hela livet.

Inte konstigt att Ebba Busch utlovar krafttag. Eller att hon, som hon säger till Aftonbladet (27/6),  söker ”förnyat mandat för lite frejdiga vårdreformer”.

Lika djupgående förändringar utlovas av Simona Mohamsson, som leder Tidösamarbetets andra småttingparti Liberalerna.

I Almedalen dundrade hon så hårt mot skolkapitalet att jag nästan hörde Academedias champagneglas spricka på hotell Clarion Wisbys terrass. ”Svensk skola är inte vilda västern”, sade hon. ”Till er som plundrar eleverna på en bättre framtid har jag en sak att säga: ni ska väck! Jag och Liberalerna kommer alltid sätta barnen före börsbolagen.”

Resultatet är en stat som sväller med nya byråkrater, medan inga nya resurser skjuts in till golvet.

Visst får man rysningar. Men även om Liberalerna har gläntat på dörren till ett villkorat vinststopp för skolor som inte sköter sig, som om inte hela systemet är riggat för att gynna koncernerna, vill de inte se något generellt vinstförbud. I stället visar sig deras mest dramatiska förändring vara densamma som hos Ebba Busch: förstatligande.

Men företagen inom vård och skola gör inte fel för att de är olydiga. De gör vad de är satta att göra: generera vinst åt sina ägare. Det gör man genom att välja billigare patienter respektive elever, och minska personalkostnaderna. Det är därför allt färre lärare är behöriga, särskilt på friskolor där bara två av tre har rätt utbildning, och där man medvetet anställer lärare som inte kan svenska.

Ett av Tidöavtalets centrala syften är att bevara vinsterna i välfärden, där några av Sveriges mäktigaste investerare just nu har stora intressen. Det är ingen attraktiv roll för påstått idédrivna partier som Liberalerna och Kristdemokraterna. Så Simona Mohamsson och Ebba Busch vill desperat visa att de faktiskt kan utlova förändring. Och den största förändring man kan utlova utan att göra upp med vinstintresset, den kraft som bryter sönder Sveriges offentliga sektor, är ett tomt återförstatligande.

För oss som tycker att staten är ett utmärkt verktyg för att göra livet bättre för medborgarna låter detta lockande. Men resultatet är en stat som sväller på mitten, med alla nya byråkrater som behövs för att ge bolagen verkningslösa näsknäppar, medan inga nya resurser skjuts in till golvet.

Läs mer

Timbro gav precis ut en bok med en liknande systemkritik, med den vänsterkittlande titeln Vad gick snett med kapitalismen? Där visar Financial Times-kolumnisten Ruchir Sharma att påstått antistatliga högerregeringar från Ronald Reagan och framåt ökat statsskulderna minst lika mycket som vänstern, och att svaret är att ge marknaden ännu friare spelrum.

Men det är så nyliberalismen fungerar. Den levererar inte bara försämrad välfärd, avstannad tillväxt och hög arbetslöshet. Utan även en stat som växer i takt med företagens ständigt nya finter. Det är den byråkratiska överbyggnad som Ebba Busch och Simona Mohamsson nu kallar ökad statlig kontroll.

Resultatet är samma nattväktande högerstat i nya byxdressar: svag mot företagen, stark gentemot medborgarna. Det som skulle vara ett paradigmskifte är bara ännu en meningslös powerpoint-revolution.

Diskutera på forumet (0 svar)