”Energiewende” kallar tyskarna det och menar utfasningen av först kärnkraft, sedan kolkraft, och satsningen på sol- och vindel. ”Nybyggda kolkraftverk”, säger Folkpartiledaren Jan Björklund som är den starkaste kärnkraftsanhängaren i svensk politik. Men faktum är att omvärlden, inte bara Tyskland, går med stormsteg före Sverige i omställningen till förnyelsebar energi.
Sverige har idag ynka två procent vindel och räknar antal hus med soltak i tusental jämfört med Tyskland där en miljon tyska villor har soltak. De står för hela 20 procent av landets elförsörjning (50 procent vid sol). Redan innan olyckan i Fukushima satsade Tyska massivt på sin solcellsindustri och till 2020 ska koldioxidhalterna i Tyskland minska med 40 procent. 2022 läggs atomenergin ned och 2050 fossilenergin, med få undantag läggs kolkraftsplanerna på is. Nu byggs solpaneler och enorma vindkraftverksparker i Nordsjön. Det är en framtidsbransh, med många arbetstillfällen, som går Sverige helt förbi.

Vad gör Sverige då? Jo, genom sitt ägande i Vattenfall deltar regeringen i stämningen, på enorma summor, av den tyska staten för att den vill avskaffa kärnkraften. Vattenfall har stora ägar­andelar i fyra av de tyska kärnkraftverk som nu ska läggas ned. De anser sig förlora stora pengar på nedläggningarna. Ett av Vattenfalls kärnkraftverk som läggs ned, Krümmel, stängdes innan regeringsbeslutet om nedläggning av delstaten Schleswig Holsteins alla partier efter att kärnkraftverket råkat ut för en rad incidenter. Det var stängt mellan 2007 och 2009 på grund av brand. Sverige backar alltså kol- och kärnkraftsindustrin mot den tyska staten.
Inte nog med att den svenska industrin hamnar på efterkälken när Reinfeldtregeringen saknar både industripolitik och miljötänkande, svensk forskning halkar också efter på grund av de små satsningarna som görs. Både på KTH och på Lunds universitet klagar de forskare som sysslar med forskning, på till exempel solceller med nanotunna trådar och en metod för att genom elektrolys snabbt producera väte som man kan förbränna i fordon, på att anslagen är på tok för små. Anslagen har i och för sig höjts av den borgerliga regeringen, men minimalt, och har i praktiken sänkts sedan 1986 när de kapades med 50 procent av Socialdemokraterna. Den som, likt Jan Björklund, vill att svensk forskning ska ligga i framkant internationellt har mycket att förbättra här.
Som företrädare för Greenpeace skrev på debattplats i Dagens Nyheter den 21 november i fjol så var de kolkraftverk som Jan Björklund tar upp som nybyggen redan planerade innan kärnkraftavvecklingen och alltså inte resultatet av den. ”Tvärtom är kärnkraftsavveckling i Tyskland en viktig katalysator för energiomställningen och ett initiativ som leder vägen för minskade koldioxidutsläpp”. Det är nödvändig­heten av att hitta alternativ kombinerat med nyttan för den egna arbetsmarknaden och industrin som kommer att göra Tyskland, och länder som Kina, till vinnare på det här området. Sverige kommer under en borgerlig regering att bli förlorare.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har förstått detta men skulle båda kunna göra mer av saken, kanske till och med i gemensamma utspel? Socialdemokraterna borde hänga på och göra det till en rödgrön utmaning till en regering som tror att alla nya jobb ska komma i tjänstesektorn, via nya RUT-avdrag för städning och läxläsning i hemmen och skatterabatter till restauranger. En konkret åtgärd mot massarbetslöshet och varsel som biter långt bättre än åtgärder från en trött regering som anser att alla andra ska göra något för att komma åt utsläppen av koldioxid. Och att det inte spelar någon roll vad Sverige gör.