En aktiv penning- och finanspolitik. Satsningar som en väg ur ekonomiska kriser och full sysselsättning som mål för den ekonomiska politiken. Det är några centrala teser hos John Maynard Keynes. Under flera decennier undanskuffad, men nu på väg tillbaka i spåren av krisen i Europa.
John Maynard Keynes kallade sig inte socialist, men hans teorier har historiskt sett fått stor betydelse för den svenska socialdemokratin.
Erik Hegelund, nationalekonom som sitter i Vänsterpartiets partistyrelse tror att mer keynesiansk politik skulle kunna bidra till lösningarna för den ekonomiska krisen i Europa.
– Generellt har man underskattat efterfrågans betydelse för samhällsekonomin, liksom statens möjlighet och skyldighet att skapa full sysselsättning. Man är väldigt rädd för inflationen men jag tror man bekämpar fel problem här.
Han får medhåll av Göran Greider, som i en Newsmillartikel förespråkar en  högre inflation för att komma till rätta med krisen. ”I själva verket skulle praktiskt taget hela västvärlden idag behöva en rejäl inflationsvåg som drar genom samhällena och får tunga skulder att smälta i inflationssolen och de som har företagaridéer modet att våga satsa och låna pengar”, konstaterar han.

En av de stora potentialerna i Keynes teorier tycker Erik Hegelund ligger i att de visar på att det går att förändra samhället genom penningpolitik och finanspolitik. Annars riskerar Sverige och Västvärldens höga arbetslöshet att förvärras. Något som gynnar en framväxande fascism och högerextremism. En keynesiansk ekonomi skapar en jordmån för ett annat samhälle, med till exempel full sysselsättning som mål.
– Arbetslöshet sätter ramarna för vad staten kan göra, genom skatteintäkterna. Men det är även grunden för den sociala sammanhållningen och den politiska fantasin.
Keynes storhetstid var främst under 50-60-talet. Efter det har mer nyliberala teorier fått större utrymme. Men Keynes börjar så sakta att göra come back. Under hösten började han plötsligt dyka upp mer och mer på Dagens Nyheters ledarsida.
”Vad Grekland behöver är stora skuldavskrivningar och ett slags Marshallhjälp. Att fortsätta på den inslagna kursen fördjupar bara problemen och riskerar att välta det demokratiska systemet. Europa har redan förlorat fem år på en katastrofal ekonomisk politik”, skrev Peter Wolodarski i sin söndagskrönika i DN den 25 november.
En månad tidigare hade Peter Wolodarski skrivit en krönika där han jämförde Keynes slutsatser om 30-talskrisen med krisen i Europa nu.
Han menar att det inte är en ideologisk position utan ”ett välbelagt empiriskt faktum, något som studenter i nationalekonomi får lära sig under sina introduktionskurser”.

Under ungefär samma tid skickade Folkpartiet ut ett pressmeddelande med rubriken ”Sverige har råd med Keynes när det behövs!” och kritiserade Socialdemokraterna för att vilja spara i stället för att satsa under krisen i sin budget.
Carl B Hamilton, som stod undertecknare för meddelandet, har inte velat bli intervjuad. Men hans pressekreterare skickar ett mejl till Flamman med en bild på John Maynard Keynes tillsammans med Bertil Ohlin, svensk nationalekonom och folkpartistisk politiker som delvis utgått från den förstnämndas arbeten, för att bevisa att Folkpartiet ”alltid har gillat Keynes”.
Kritiken om att vara allt för försiktig med satsningar i budgeten är något som en del på keynesianskt sinnade på vänsterkanten också anklagat Socialdemokraterna och i viss mån Vänsterpartiet för.
Erik Hegelund ser Folkpartiets utspel närmast som ett skämt.
– Står man bakom dagens penningpolitik är man inte keynesian.
Överlag tycker han att Vänsterpartiet är bra på att implementera teorierna i sin politik.
– Jag tycker vänstern redan dragit de stora lärdomarna. Vänsterpartiet har länge haft en ekonomisk politik som kan beskrivas som till stora delar keynesiansk.
Han menar att mycket av det som Keynes är ihågkommen för inte är det mest centrala i hans teoribildning. En del som brukar tillskrivas keynesianism kommer inte heller från Keynes. Men Erik Hegelund håller med om att pendeln börjar att svänga efter att nyliberalism har dominerat nationalekonomin under en längre tid.
– Det finns i dag nationalekonomer som ligger nära Vänsterpartiet när det gäller synen på arbetslöshet.
Han menar också att LO har svängt i sitt förhållningssätt efter sin senaste kongress. TCO släppte nyligen två rapporter där man argumenterar för höjd a-kassa. Bland annat konstaterar man att det inte finns några samband mellan en högre arbetslöshetsersättning och längre arbetslöshet, samt att en låg a-kassa håller nere efterfrågan.

IMF, som traditionellt verkligen inte gjort sig känd som något vänsterorgan, har också börjat inta en annan hållning. Nyligen släpptes en självkritisk rapport där man konstaterar att åtstramningspolitiken har varit negativ för Europa.
– Vi finner att prognosmakarna signifikant underskattat ökningen av arbetslöshet och minskningen av privat konsumtion och investeringar, skriver Olivier Blanchard, chefsekonom för IMF tillsammans med IMF-ekonomen Daniel Leigh.
Erik Hegelund menar att Keynes är tillämpbar, både när det gäller den ekonomiska krisen och den klimatomställning som de flesta är överens om måste ske.
– Om västvärlden ska klara både  massarbetslösheten och klimatet krävs kraftfulla åtgärder. Vi måste bromsa i vissa sektorer och gasa i andra. Denna process är fullt genomförbar men kräver nya synsätt på den ekonomiska politiken, där kan Keynes absolut bidra.

Stimulanser och lån i stället för åtstramningar

– Utgångspunkten är i grunden fel. Man gör inget åt skuldkrisen. I stället håller man igen med utgifter och stramar åt ekonomin i en nedgångsfas, säger Jörn Svensson, tidigare riksdagsledamot V, om krisen i Europa.
Han hänvisar till Tyskland efter första världskriget som fick omfattande krediter på bestämda villkor och lån för att bygga upp landet och han vill se något liknande för de krisdrabbade länderna i Europa. Ländernas skulder borde skjutas på framtiden och i stället borde de få nya lån från till exempel ECB och BiS för att ge ekonomin ett uppsving och kunna göra investeringar i exempelvis industrin för att skapa arbeten.
– Det är en form av keynesianism, men mycket större än de stimulanser som gjordes i till exempel Sverige på 30-talet.
Samma princip med stimulanser och investeringar skulle kunna användas för att skapa jobb i Sverige.
– Vi lånar alldeles för lite. Begreppet statsskuld är egentligen helt fel. Det visar bara att staten är passiv om ett land har en låg statsskuld. Man ska snarare se det som ett flöde i stället för skulder som ligger och tynger. Ska man föra en expansiv politik får man dra på lite.
Investeringar finns att göra i offentlig hälso- och sjukvård, järnvägar och byggande.
– Att det är fult att låna är i grunden ett borgerligt tänkande, men jag märker att det ibland smittat av sig på vänstern och att man blir onödigt försiktig.