Redan i förra veckan gjorde Sida klart på Svenska Dagbladets debattsidor att de vill lägga ned allt svenskt biståndsarbete i Latinamerika. Sedan 2007 när El Salvador, Nicaragua och Brasilien ströks är det bara tre länder som får svenskt bilateralt bistånd: Bolivia, Guatemala och Colombia. I Svenska Dagbladet skriver Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka att ”även om fattigdomen är utbredd och inkomstklyftorna stora i dessa länder räknas de idag som medelinkomstländer.” De är med andra ord för rika.
”Odemokratiskt”
Men i det ännu hemliga beslutsunderlaget till regeringen slår Sida också fast att i exempelvis Bolivia ”kvarstår konflikter och situationen inom området demokrati och mänskliga rättigheter förväntas fortsatt förvärras.” Bolivia är alltså inte bara för rikt, det är också för odemokratiskt.
Men varken Amnesty International, Human Rights Watch eller den svenska ambassadens egna rapporter gör den dystra bedömingen av demokratin i Bolivia. Trots att det finns invändningar (framför allt mot polisbrutalitet) vad gäller läget för de mänskliga rättigheterna i landet konstaterar till exempel UD:s MR-rapport från 2010 att landet både har ”en god formell bas i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna” och den ”nya grundlagen, som antogs i januari 2009, garanterar fler rättigheter än någonsin tidigare.”

Vänsterregeringar

– Det är svårt att inte tro att det faktum att biståndsminister Gunilla Carlsson och utrikesminster Carl Bildt har få kompisar kvar i regeringarna i Latinamerika spelar in i bedömningen av de latinamerikanska länderna, säger Vänsterparties gruppledare och ledamot av utrikesutskottet i riksdagen, Hans Linde, till Flamman.
Nästan alla länder i Latinamerika leds idag av mer eller mindre vänsterinriktade regeringar, Colombia är ett av undantagen. Evo Morales regering i Bolivia är en av de mest profilerade och gör stora satsningar på både fattigdomsbekämpning och nationaliseringar av utländskt kapital.
– Regeringen struntar faktiskt helt i Latinamerika, säger Hans Linde som är starkt kritisk till förslaget att helt stryka Latinamerika från det svenska bilaterala biståndet.
Han menar att det får konsekvenser också för folkrörelsers bistånd och eventuellt bistånd via FN, som i teorin kan vara kvar.
– Det ser vi i fallet Nicaragua till exempel. Biståndet behöver ofta en ambassad och jag kan nästan garantera att ambassaden i Bolivia kommer att läggas ned som en konsekvens av nedlagt bistånd, säger Hans Linde.

”Ingen koppling”

I storleksordning handlar biståndsprojekten i dessa länder om mellan 183 och 223 miljoner kronor per land och år. Det vill säga betydande summor även om de inte tillhör de största biståndsländerna.
När Flamman talar med Joachim Beijmo, kommunikationschef på Sida, säger han att det absolut inte finns något samband med den politiska färgen på de latinamerikanska regeringarna och att förslaget om nedläggning kommer under en borgerlig regering.
– Nej, absolut inte. Det här är ju ett förslag från Sida till regeringen, inte tvärtom.
Han understryker att grundtanken med förslaget är att Sverige ska vara på färre ställen med mer folk och att mottagare ska vara de allra fattigaste länderna som inte kan finansiera utvecklingsinsatser själva, inte ”medelinkomstländer”.
– Vi blir mycket effektivare så.
Bedömningen av Bolivia som ett land där brist på demokrati och mänskliga rättigheter som ”kommer att fortsätta förvärras” säger han kommer från de medarbetare och samarbetspartners Sida har i området.
– Men den har ingen koppling alls till förslaget, säger Joachim Beijmo.