Ni har hört till det leda nästan. I gamla Östtyskland bevakade man sina medborgare utan att de visste om det, och skälet var endast för att de hade en annan åsikt än den som de som hade makten hade. Något sådant skulle aldrig kunna hända i väst. Och aldrig i Sverige. Här råder ju demokrati. Och ändå kastas i vår tid varje dag skandal efter skandal fram mot våra egna politiska system, utan att någon politiker ställs till svars. Övervakningen i våra samhällen verkar bara liksom ske på något mystiskt vis. Ingen är ansvarig, ingen har gjort fel.
I USA har alltså ett globalt övervakningssystem med uppdrag att bevaka i princip hela jordens befolkning via internet avslöjats. Smaka på de orden. Tänk efter på vad det innebär. Tänk på de upprörda filmerna om Stasi, Stasi-muséets i Berlins höga tonläge och de officiella fina orden om övervakningsstat i öst, frihetens rike i väst. I väst respeketeras privatlivets helgd, i öst gällde Orwells dystopi. Skåda hyckleriet. Omfånget är långt större och effektiviteten mycket högre i övervakningen i dag än vad den någonsin var i DDR.

När den NSA-anställde Edward Snowden avslöjar denna enorma övervakningsapparat, PRISM, jagas han som en farlig brottsling över hela världen. Hans hjältemod och civilkurage vill ”världens främsta demokrati” bestraffa med livstids fängelse, kanske döden, det är ännu oklart. Om någon protest kommit från Sverige, vars medborgare olagligen har granskats via de stora internetleverantörerna i USA? Självklart inte. Lite massövervakning av främmande makt verkar våra makthavare anse att man får tåla.
För om demokrati ska betyda något mer än att få välja mellan ett antal partier var fjärde år så rämnar nu myten om det demokratiska västerländska samhället kontra diktaturernas spionstater. Vi är inte bara övervakade globalt via varenda steg vi tar på internet, Säpo skickar också infiltratörer och spioner in i demokratiska riksdagspartier.

I Sverige har det i veckan framkommit att vår egen säkerhetspolis, Säpo, åtminstone tills alldeles nyligen bevakat ett demokratiskt riksdagsparti, Vänsterpartiet. Aftonbladet har talat öppet med den spion som under lång tid för Säpos räkning infiltrerat vänstern och lämnat uppgifter om demokratiskt valda, ledande företrädare för partiet. Regeringen och Säpo är hittills så tyst i frågan att man nästan avundas det mer repressiva Tyskland, vars säkerhetstjänst varje år ger ut en liten katalog på alla som de betraktar som ”hot mot författningen” och som man öppet säger sig bevaka. Där finns åtminstone en viss insyn och ärlighet. Här är det tyst som i graven.
Vem har bestämt att övervakningen ska ske? Kan riksdagen över huvud taget säga något om sådana här frågor? Kan regeringen? Vem ska ta ansvar för att detta belyses till fullo och genast upphör? Starta genast en grankningskommission. Regeringen måste uttala sig i frågan. Allt annat är en demokratisk skandal.

Nu är ju vänstern i Sverige förvisso luttrad. Den har under 1900-talet råkat ut för mordattentat, stängts ute från arbetsplatser, övervakats och klassats som säkerhetsrisk. Men det officiella Sverige har ju hävdat att den tiden för länge sedan är förbi. Att allt sådant försvann i princip med IB-affären. Ska vi nu anta att detta bara var ett spel för gallerierna? Anser Säpo att dagens Vänsterpartiet är ett kriminellt parti? Ett terroristiskt?
Det visar sig nu att mycket av den övervakning som pågick i det gamla öst också pågår i våra samhällen. Vi som inte accepterar detta, vem kan vi rösta bort? Ingen vet men en sak är säker. Myten om den obefläckade västerländska demokratin svajar betänkligt.