Inrikes 25 juli, 2013

Odlarglädje i kvarteret

– Vi måste utnyttja marken i stan bättre, för att få bättre hållbarhet och för att få stan roligare och mera tillgänglig för folk. Det är inte så hållbart att man köper allt man äter på ICA och Konsum. Man måste ha kunskapen om hur man sköter den försörjningen själv, även om man inte gör det, säger Viktoria Viklander, en av de drivande i projektet Stadsjord.

Efter bron över Göta älv breder ett stadslandskap med flerfiliga vägar och spårvagnsspår ut sig på Hisingen. De gamla arbetarkvarteren ligger centralt och börjar ersättas av bostadsrätter. Vid Vågmästareplatsen reser sig några byggkranar mot horisonten. Kvartersodlat – ett växande projekt, står det med stora bokstäver på en skylt som täcker tre containrar. Här har Stadsjord fått låna lite tomtmark i väntan på att nästa byggetapp.
Det växer frodigt i pallkragar, växthus, spannar och krukor. I dag småduggar det så Viktoria Viklander är nästan ensam i grönskan. Hon är en av tre anställda i Stadsjord och platschef. Tanken med just den här platsen är inte att den ska bli bestående. Till höger i anläggningen står ett 70-tal pallkragar utplacerade. Det är folk i grannskapet som fått köpa in sig för att pröva på att odla.
– Vi hoppas att den ska fungera som en språngbräda för andra att börja odla själva.
Det är också ett undersökande arbete där man ser hur man kan odla yteffektivt inne i staden. Det är inte några enorma kvantiteter som odlas här. I dag säljer man lite mangold, man brukar också sälja grönsaker till några restauranger inne i stan.

Det finns ett växande intresse för stadsodling inte bara i de centrala delarna av Göteborg. Stadsjord har varit med och drivit igång verksamhet i bland annat Högsbo, Tynnered och Redbergsparken. Stadsodling är viktigt tycker Viktoria.
– Vi måste utnyttja marken i stan bättre, för att få bättre hållbarhet och för att få stan roligare och mera tillgänglig för folk. Det är inte så hållbart att man köper allt man äter på ICA och Konsum. Man måste ha kunskapen om hur man sköter den försörjningen själv, även om man inte gör det.
Förutom några praktikanter dyker det också upp volontärer som vill hjälpa till med odlingarna. Anisa Falck håller upp en spann med klippt gräs hon samlat på en gräsmatta hemma, det är mycket bra näring för växterna.
 Jag kallar det gräsmattans guld. Men jag tyckte folk tittade lite undrande på mig när jag plockade.
Hon fördelar gräsklippet mellan några odlingsspannar och trivs med att vara här.
– Jag gillar själva tanken bakom det här, ekologi, gemenskap, hållbarhet, solidaritet och mötesplats.
Inne i växthuset doftar det härligt av syre och tomatplantor. Här sitter Niklas Vennberg, eldsjälen bakom Stadsjord. Trots att han är förkyld och kanske egentligen borde vila sig sprutar det av entusiasm från honom. Han har jobbat med miljöfrågor som expert, som politiker, som konsult och som politisk tjänsteman i 25-30 år.
– Jag har varit extremteoretiker. Jag har skrivit men inte gjort, 2007 gjorde jag en studie för Västra Götalandsregionen om självförsörjningsgrad och stadsjordbrukets roll. Vi ville komma i praktik snabbt.
Då fick han kontakt med biskopen i Göteborg och det interreligiösa rådet, där satt både en imam och Göteborgs rabbin. Då började det plötsligt hända saker. Nedanför kyrkan i Högsbo fanns det en stor grässlätt. Den fick de använda och då togs det spektakulära initiativet att placera linderödsgrisarna Måla, Sötnos och Vovven där som lantarbetare för att böka runt och förbereda för odling. Det blev en stor succé, inte nog med att man kom igång med odlingar av grönsaker.
– Det är de första slaktsvinen inne i Göteborg sedan andra världskriget.

Sedan dess har det dykt upp andra spektakulära projekt. Det har funnits flytande trädgårdar och förra året hade man en trevåningsodling inne i centrala Göteborg, där det också fanns betande getter. Men vad är grundtanken med allt detta?
– Vi har en prekär situation vad det gäller global livsmedelsförsörjning. När vi blir av med vår fossila hjälpenergi måste vi bygga nya modeller med närskalig livsmedelsproduktion och mindre input av fossil energi i alla led.
En knippe morötter här och kålhuvuden där, kan de verkligen få en reell betydelse?
– Det har gjorts beräkningar som visar ett enbart de svenska villaträdgårdarna skulle kunna stå för halva matproduktionen i Sverige, om den är vegetarisk.
I flera decennier har det talats om att oljan kommer att ta slut, att vi överutnyttjar våra naturresurser, peakoil. Ändå har det inte hänt så mycket för att förhindra en katastrof.
– Det känns som om grisskitsfaktisk och tomatfaktisk pedagogik är den billigaste och mest verksamma pedagogiken för att få någonting att hända och för att få människor att respektera jorden och vissa grundläggande spelregler.
Odlar du tomater som kommer att bli mat till dig själv eller dina barn så kommer du inte att fimpa eller hälla hormoslyr i den jorden. Det finns numera ett intresse för miljömärkning, men det är ofta perspektivlöst.
– När jag var politiker på 90-talet satte vi som mål att 10 procent av all mat skulle vara ekologisk. Vad hände? Jo man ökade andelen ekologisk mat genom att köpa importerade bananer och kaffe. Vad skapade det för arbetstillfällen här hemma, vilken fysisk förändring i vårt odlingslandskap? Ingen.

Klimatförändringarna skapar ett helt nytt perspektiv på de här frågorna. Det är inte bara Afrika som kommer att drabbas.
– Vi måste fundera över vad som händer när Medelhavets livsmedelsekonomi och struktur kollapsar, vilket de håller på att göra. Den enda dimensionen av kollapsen i Grekland, Spanien och Italien vi talar om är att finansiella institutioner och banker har det problematiskt. Men det underliggande som antagligen är mycket värre, att man har alldeles för torrt och varmt klimat som kommer att bli ännu svårare, det talar man inte om.
Alla de här länderna har kriskommissioner kopplade till livsmedelsförsörjningen, men vi talar bara om börskurserna. Enligt kvalificerade forskare kommer också de afrikanska länderna att få problem att försörja sina befolkningar.
– Vi diskuterar det inte ens. Vi bör i framtiden vara 20-30 miljoner i Sverige om vi tar hänsyn till omvärldens problematik. Vi har förutsättningar för det och många hävdar att det enbart är bra. Det kommer att bli större underlag för service på landsbygden och fler som kan bära utvecklingen.
Det är många invandrare som dyker upp här på Kvartersodlat, ofta har de en bred erfarenhet av odling med sig.
– När de kom till Sverige validerades deras kunskaper och fick noll i protokollet trots att de arbetat med får och getter, eller kan göra ost. Men vilka kunskaper är det som kommer att krävas i ett omställningssamhälle?
Finkrogar i Göteborg som Vasa allé och Stearin köper grönsaker från Stadsjord. Men det ju inte där som människor äter utan det är på pizzeriorna. Trollhättan är Sveriges pizzatätaste kommun.
– Vi tänkte ut ett projekt vi kallar Pizzarevolution nu. Pizzeriorna och kebabställena är mycket mat men noll promille lokala råvaror. Detta trots att ägarna kommer från länder där ägaren aldrig i helvete skulle köpa annat än lokala råvaror, inte ens från grannbyn. Nu kommer de till ett land där de tror att ingen bryr sig.

Pizzan har extrem lokalpotential, det är vetemjöl, tomater, ost, vitlök, oregano, det är vitkål till salladen. Allt det där kunde komma från Sverige, från kvarteret, nästan men inget gör det.
– Pizzarevolution nu innebär att 2015 skall vi komma upp till 10 procent av vissa utvalda pizzaråvaror, få in lokalmaten i bulksegmentet.
Invandrarna som driver bulkställena finns ofta i nationella religiösa nätverk. Pizzaställena i Trollhättan, Ale, Surte, Nol och Vänersborg kunde bli utvecklingsnoder som inte bara odlar rättika utan också förädlar den på platsen som syrar den, som strimlar den, som burkar den, som paketerar den, så att man inte bara producerar råvaran. Pizzaekonomin sku
lle kunna bli en drivande kraft på landsbygden med urbana invandrare som valt att flytta ut.
– Det skulle vara en revolution. Vi bygger en hembygd och maten blir en väsentlig del. Matstolthet kan vara lika viktig som fotbollsstolthet för en stad.

Närodling får inte bli en medelklassgrej

Erik Berg står på Kvartersodlat och smular lerklumpar genom ett finmaskigt nät. Vad har detta med stadsodling att göra? Erik berättar att nästa vecka ska de genomföra en byggbrigad här. Frivilliga ska skapa samlingsplatser på två torg i grannskapet. Med hjälp av murar byggda av lera skall det ges utrymmen för pallkragar som sedan skall användas för odling.
Byggbrigaden uppstod först inom Ung vänster. Det kändes som ett behov att göra saker praktiskt, inte bara diskutera.
– Idéen var att arbeta gratis, återupptäcka det fria och glada arbetet. Att arbeta för någon annan fråntar arbetet det innehållet. Vi vill bygga vad vi kallar infrastruktur för demokratin, platser som kan användas för föreningsaktviteter eller för att träffas i det offentliga rummet.
Erik menar att arbetarrörelsen och vänstern har tappat förmågan att göra saker, inse inte att vi kan göra saker själva. Det skulle kunna gå att på ett kooperativt sätt bygga bostäder på egen hand.
– Vi måste återfå förmågan att skapa socialismen här och nu genom att ta saken i egna händer, inte prata om hur det borde fungera utan visa hur det kan fungera.
Erik Berg talar om ett slags inhägnadernas tragedi, ett samhälle som kännetecknas av enskilt ägande. Människor litar inte på att om jag inte äger saker själv så finns de inte där när jag behöver dem. Det är också en ideologi, om man inte äger är man fattig.
– Vi hägnar in en massa resurser och gör dem otillgängliga för dem som skulle behöva dem. Vi vill bryta mot det genom att skapa fler allmänna resurser. Det är en form av socialism.

Det finns en aspekt av årets projekt som Erik Berg känner en viss tveksamhet inför. Det pågår en gentrifiering av den här gamla arbetarstadsdelen. När man anlägger odlingsytor kan det vara ett sätt att skapa en ny image för området. I Chicago protesterade invånarna mot att man skulle bygga en cykelled för man såg det som del av förändringen av området. Cykling förknippas med urban medelklass, underlättar man för den kommer det att förändra lägenhetspriserna.
– Det är jättetragiskt när i grunden sympatiska företeelser blir funktioner som skuffar ut mindre betalningsstarka grupper.
Trots detta håller Erik Berg fast vid att stadsodling är viktigt.
– Det handlar ju om medvetenheten om de biologiska processer vi är beroende för vår överlevnad och som vi har skuffat väldigt långt bort från vårt vardagsrum.

Plantor stärker gemenskapen

När spårvagnen stannar vid Opaltorget har den just passerat de massiva husen vid Frölunda torg. Torget här i Tynnered är i lite mindre skala och jag upptäcker lätt Thomas Röstell som är ordförande i Odlarglädje. Han har visserligen precis flyttat men vill vara kvar i föreningen för han trivs så bra. Det är bara 150 meter bort till de två odlingsplättarna, en med mera vanliga land och den andra på kullen med de nu för stadsodling så typiska pallkragarna.
– Det är ingen här nu men Fehime som bor däruppe brukar alltid se när det är någon här och då kommer hon ner.
Mycket riktigt, snart ser vi Fehime Isik på sin balkong och hon kommer gärna ner och talar med oss. Hon flyttade hit i februari och såg att de höll på att odla här nere. Hon är assyriska från sydöstra Turkiet och hennes föräldrar var jordbrukare.
– Vi tillverkade allt och odlade allt till hushållet. Jag tycker om att själv kunna odla lite kryddor och sallad och vill gärna tänka ekologiskt.
Hon har redan skördat mycket, ruccolasallad som växt väldigt bra, persilja, sallad, rädisor, dill, lök och mynta till sallad eller för att koka te. Här finns också en växt hon bara kan det arabiska namnet på och som är god att woka till kött och portlak som är väldigt vanlig i Mellanöstern.
– Jag får världens godaste sallad, mer naturliga smaker än när man köper i affären.

Tynnered har lite dåligt rykte för att vara oroligt. Nu försöker kommunen och Familjebostäder ändra på det. Ett av initiativen förra året var att bjuda in Stadsjord för att få till stånd den här odlingen. Många sa att det kommer aldrig att gå. Det är så många besvärliga ungdomar. Någon kommer att köra med en motorcykel köra sönder alltihop. Men det har varit mycket lugnt.
– När vi träffas här på onsdagar är det jättetrevligt att kunna samtala, utbyta erfarenheter, alla hjälper varandra, ger bort frön och sallad, smaka på det här. Det bidrar till sammanhållningen, vi är tre famljer i samma portuppgång som lärt känna varandra.
Jalil Obed från Irak, som är en av de grannarna, har precis kommit ner och håller med.
– Det är bra för området också, man odlar och så blir det lugnare. Man respekterar oss och inget har förstörts.
Uppe på kullen håller Eva Persson på med att sätta upp spaljéer för sina bönor i sin pallkrage. Hon är med framförallt eftersom det är trevligt, för att lära känna grannarna. Hon kom med på ett bananskal, var bara nyfiken men kom igång direkt. I hennes låda finns det ärtor, persilja och rädisor.
– Rädisorna smakar bättre än dem man köper i affären, har en skapare smak tycker jag. Smaka en, säger hon och räcker fram en. Ta bara bort
jorden.
Jag skrapar bort jorden så gott det går och måste erkänna. Den smakar kraftigt och riktigt gott. Tomas rensar sitt land där morötter är ett av huvudnumren. Han gör en sista reflektion innan jag lämnar dem.
– Jag har odlat morötter hela våren och så får jag två tre måltider. Egentligen köper jag ett kilo varje vecka och då förstår jag hur mycket som skulle behövas, man får respekt för maten, hur den kommer till och odlas.

Utrikes 12 februari, 2026

Kan Norges två socialistpartier enas mot miljardärerna?

Norska stortinget byggt i Lego. Foto: Petter Evertsen.

Norge har två vänsterpartier i parlamentet, samtidigt som unga väljare driver högerut och miljardärerna kraftsamlar. Är landets socialister splittrade i onödan – eller kan mångfalden leda dem till seger? Flamman reser till Oslo för att förstå varför två inte kan bli en.

– Han stod vid vår valstuga och rageade.

Marian Hussein, vice partiledare för Sosialistisk venstreparti, pekar ut mot Eidsvolls plass där snön yr i vinden. Stora salen är byggd med fönster mot torget så att protester där utifrån kan höras in. Över slottet en bit bort vajar den norska kungaflaggan mot en gråmulen himmel. Kungen är i stan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Utrikes 11 februari, 2026

Ungersk oppositionsledare hotas med sexfilm: ”Ger inte efter”

Péter Magyar är tidigare medlem i Ungerns regeringsparti Fidesz, men är i dag Orbáns främsta utmanare om makten.

Partiledaren för Ungerns största oppositionsparti, Tisza, skriver på X att Orbán-anhängare hotar att läcka en sexfilm på honom under tisdagen. De har utpressat och hotat med videoinspelningar och förtal under lång tid, skriver han.

– Ja, jag är en 45-årig man, och jag är van vid att ha sex, skriver den ungerska oppositionsledaren Péter Magyar på X.

I inlägget hävdar Magyar, som leder det ungerska oppositionspartiet Tisza, att anhängare av Viktor Orbán under tisdagen kommer offentliggöra en sexfilm på honom och hans tidigare flickvän. Videon är enligt Magyar inspelad med hemlig utrustning, möjligen förfalskad, och har under dagen skickats som länk till flera reportrar, skriver han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 11 februari, 2026

Paulina Sokolow: Att skratta med nazister gör inte judar tryggare

Anna Nachmans kontakter med högerextrema är inget att skratta åt. Foto: Wikimedia (montage).

Som begravningsansvarig i Judiska församlingen har Fokusskribenten Anna Nachman ett ansvar att vara inkännande mot alla sorters judar. I stället reserverar hon sin förståelse för nazister och antisemiter.

– Varför låter sig judiska män omskäras?

– Judiska tjejer tar inte i något som inte har minst 20 procent avdrag. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 februari, 2026

18-åring döms för att ha kallat trafikinspektör rasist

18-årige ”Adam” ilsknade till när han kuggade uppkörningen – och hamnade i rätten. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

När Adam, 18, missade sin uppkörning kallade han förarprövaren rasist. ”Grovt nedsättande”, menar domstolen, som dömer honom för förolämpning mot tjänsteman.

Att kalla en tjänsteman rasist kan numera vara olagligt, enligt en ny dom från Kristianstads tingsrätt. Där dömdes 18-årige ”Adam” nyligen för hot och förolämpning mot tjänsteman. Enligt domen kallade han en förarprövare för rasist och hotade honom dessutom med våld.

Det var i augusti förra året som ”Adam” körde upp tillsammans med den 34-årige trafikinspektören. Försöket att ta körkort var hans tredje i ordningen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 februari, 2026

LO vill avskaffa 40-timmarsveckan: ”Ska tillhöra historien”

LO:s ordförande Johan Lindholm och avtalssekreterare Veli Pekka Säikkälä på pressträffen i LO-borgen. Foto: Lars Schröder/TT.

Arbetstiden ska sänkas, meddelade LO förra veckan. Dit ska man nå genom förhandlingar med näringslivet, som dock säger tvärt nej. Nu vill Vänsterpartiet öppna för lagstiftning om förhandlingarna kraschar.

– 40-timmarsveckan ska tillhöra historien, säger LO:s ordförande Johan Lindholm vid pressträffen i fackorganisationens ”borg” vid Norra Bantorget i Stockholm.

Där lägger han tillsammans med fem andra fackliga företrädare fram den strategi som ska leda fram till en kortare arbetsvecka. I presentationen pekar man på bland annat grannländerna Danmark och Norge som lagstadgat om 37 respektive 37,5 timmars arbetsvecka.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 10 februari, 2026

Osäker framtid när Rojavas självstyre kollapsar

En syrisk soldat är på väg ned i en tunnel som använts av de Syriska demokratiska styrkorna (SDF) i staden Ain Issa i nordöstra Syrien, lördagen den 24 januari 2026. Foto: Ghaith Alsayed/AP/TT.

Det självstyrande Rojava ledde kampen mot IS och har länge framhållits som ett demokratiskt och jämlikt ideal av den internationella vänstern. När regionen nu är på väg att tas över av den syriska regeringen – bestående av tidigare jihadister – höjs både lojala och kritiska röster.

Den 10 januari spreds en video på sociala medier där en man i uniform slänger ned en kvinnlig kurdisk soldats kropp från ett utbombat hus i Aleppo. Det var strax efter att den syriska regeringen meddelat att de erövrat staden, och enligt Syrian network for human rights var mannen en syrisk soldat.

Händelsen ledde till en internationell kritikstorm. Plötsligt tycktes de farhågor som många haft sedan Bashar al-Assads regim störtades av rebellgruppen HTS i december förra året vara på väg att besannas. Skulle det bli en militär konfrontation mellan Syriens nya regim – ledd av Ahmed al-Sharaa, tidigare känd som krigsherren al-Jolani – och det kurdiska självstyret i Rojava i norra Syrien?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (2 svar)

Flammans forum

"Som Aron Lund hävdar: Sharaa är varken al Qaida eller IS. Sharaa har, som Lund säger, stridit minst lika hårt mot IS som SDF/PKK har. Utan totalt beroende av USAs flyg. Sharaa är nån slags, idag svårbestämd, islamist som just nu styr ett av Mellanösterns friaste länder där full yttrandefrihet råder, där massor av folkliga rörelser, oppositionella partier, feministfronter, fackföreningar växer fram utan problem med staten. Delvis tvingad av detta av Väst som bestämmer om handel med och sanktioner mot Syrien gäller. Och utan att vi vet vad som händer med regimen i framtiden. Samarbetar regimen i Damaskus med USA? Ja, i en allians mot IS. Precis som SDF gjorde. Så, just nu går det att bygga alternativ till regimen i Damaskus i Syrien. Opposition är helt tillåten, vilket den aldrig var i Rojava. Rojava var en enpartidiktatur, som samarbetade med Assad, utan nånting som ens liknade demokrati,"lokalkommiteerna" och deras medlemmar handplockades av eliten vid makten. Ingen organiserad opposition tilläts. Kvinnor hade det bättre i Rojava än under Assad, främst vad gäller rätt till skilsmässa och rätt till befälsposter i milisen YPJ. Men där tog det "feministiska" slut. I Rojava kunde inte kvinnor bilda, från de styrande självständiga, feministorganisationer. Det sker i detta nu i Syrien. Västs vänster är grundlurad av PKKs propaganda, har hamnat på förtryckarnas sida istället för att stöda den demokratiska vänster och de kvinnorörelser som kämpat mot all diktatur i landet. En stor sorg för oss syrier."
T
Timothy Gibran
Ledare 10 februari, 2026

Socialdemokraterna triangulerar sig mot avgrunden

Personal vid Södersjukhuset demonstrerar mot utvisningen av undersköterskorna Zahra Kazemipour och hennes man Afshad Joubeh till Iran. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Genom att kopiera Sverigedemokraternas migrationspolitik trodde Socialdemokraterna att konflikten skulle försvinna. I stället har man hjälpt SD att bana väg för ännu extremare förslag.

Det har skrivits mycket om hur cynisk och kallhjärtad Socialdemokraternas migrationspolitik är. Det förtjänar att sägas. Men minst lika allvarligt är att den är ogenomtänkt.

Förra veckans turer kring tonårsutvisningarna, där partiet först stödde och sedan tog avstånd från sin egen politik, visar att Socialdemokraterna överhuvudtaget inte har tänkt igenom konsekvenserna av den linje man slagit in på. De saknar strategi.

Socialdemokraterna har bestämt sig för att det bästa sättet att hejda väljarflykten till SD är att ”neutralisera” migrationsfrågan. Oavsett vad SD och Tidöregeringen föreslår ska man hålla med. Då kan man komma bort från den hemska gal-tan-skalan, där Socialdemokraterna aldrig har trivts, och i stället driva konflikt på den traditionella vänster-högerskalan, där Socialdemokraterna har en fördel.

Trodde man att när alla plötsligt håller med varandra i migrationsfrågan – den fråga som gett SD makt och identitet – så kommer partiet bara lägga sig ned och ge upp?

Problemet är att denna strategi bygger på en statisk syn på opinionen. Att många väljare i dag vill ha en hårdare migrationspolitik tolkas som att de alltid kommer att vilja ha det – oavsett hur långt politiken förskjuts.

Den bygger också på en naiv syn på Sverigedemokraterna. Partiet behandlas inte som en strategisk aktör, utan som ett stillastående hinder. Deras position antas vara fastfrusen.

I själva verket har SD alltid anpassat sin retorik efter vad som för tillfället är socialt acceptabelt. De placerar sig i ytterkanten av det möjliga, men inte utanför. Under 2010-talet sade de att det är bättre att hjälpa till på plats med bistånd än att släppa in dem i Sverige. Stängda gränser paketerades som ett sätt att förbättra integrationen.

Inget av detta var uppriktigt. De vill inte ha bistånd eller integration. De vill ha ett rasrent Sverige. Precis som de alltid har velat. Skillnaden är att de har blivit bättre på att dölja det.

Det är så de har gått från skinheads till Sveriges näst största parti.

När den politiska mitten flyttar sig högerut intar SD positioner ännu längre till höger. När det blir acceptabelt att tala om stängda gränser börjar de propagera för återvandring. När integration inte längre anses vara önskvärt kan de skriva om lagarna för att skicka ut människor som är fullt integrerade.

Det är exakt vad som har hänt under Tidöregeringen.

De lagändringar som Socialdemokraterna reflexmässigt har röstat för har nu fått konsekvensen att människor som vuxit upp i Sverige riskerar att skickas ut.

När de tre andra oppositionspartierna tog initiativ till att stoppa tonårsutvisningarna, och när Socialdemokraterna sade blankt nej nåddes en gräns. Det man hade försökt undvika mest av allt – konflikt om migrationspolitiken – uppstod nu i de egna leden.

Att sätta migrationspolitiken på autopilot fungerar bara om man är beredd att följa med hela vägen ut på extremhögerkanten. Där vinner man inga val.

Socialdemokraterna hade kunnat staka ut en egen position. De hade kunnat förespråka en stram migrationspolitik som ett medel för att uppnå integration. Stängda gränser, utan att sparka ut invandrare som har integrerats. Det hade inte varit svårt. Det hade inte krävt någon uppgörelse med sin egen åtstramande finanspolitik, och bristen på jobb och bostäder. Och det hade nog varit i linje med folkviljan.

I stället skrev man under på Sverigedemokraternas politik utan att tänka igenom vad den faktiskt innebar.

När konsekvenserna blev tydliga tvingades man vika sig för sina gräsrötter och samarbetspartier.

Läs mer

I stället för att stå fast vid en egen position framstår man nu som svag och velig. Det underminerar den omsvängning man hoppades skulle locka tillbaka LO-medlemmar som har bytt till SD.

Det blir övertydligt att Socialdemokraterna inte själv tror på sin egen migrationspolitik. Sverigedemokraternas Martin Kinnunen skriver på Twitter att ”man inte kan lita på S när det kommer till migrationspolitiken. De låter sig i dag enbart styras av taktik och trianguleringsstrategi. Vad de egentligen tycker har de glömt bort för länge sen.”

Han har inte fel.

Migrationspolitiken kommer att bli en huvudfråga i valet 2026. Tror Socialdemokraterna på allvar att Sverigedemokraterna skulle stå och se på när deras enda politiska fråga ”neutraliseras”?

Trodde man att när alla plötsligt håller med varandra i migrationsfrågan – den fråga som gett SD makt och identitet – så kommer partiet bara lägga sig ned och ge upp?

Det är inte bara cyniskt att tro det. Det är ansvarslöst.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 09 februari, 2026

Kan Epstein äntligen få monarkin att falla?

Foto: Thomas Clot/AFP.

Epsteinaffären har avslöjat hur nära Europas kungahus rörde sig maktens mörka kretsar. I Norge skakar skandalen nu hela monarkin i grunden.

I höstas tog det fyra rånare mindre än sju minuter att i en spektakulär juvelkupp dra ned byxorna på en institution som länge ansetts vara oantastlig. Under flykten från Louvren gled kejsarinnan Eugénies prinsesskrona ur händerna på rånarna och landade på trottoaren. Nu har museet släppt bilder på den gravt tilltufsade regalien. Kejsarinnan var en modeikon och hade säkert hävt ur sig ett skrik om hon sett kronans tillstånd.

Men den som vill beskåda en kunglighet som vanärats i Paris behöver inte åka ända till Frankrike. Det räcker att besöka vårt grannland. ”Paris är bra för otrohet”, skrev den norska kronprinsessan Mette-Marit i ett av de många mejl till pedofilmiljardären Jeffrey Epstein som nu offentliggjorts av USA:s justitiedepartement.

Ärvd makt är lika fel oavsett hur sympatisk arvtagaren råkar vara.

Sveriges prinsessa Sofia nämns också i dokumenten. Och Storbritanniens prins Andrew utreds av brittisk polis för att ha lämnat hemliga uppgifter till Epstein. Men just Mette-Marits relation med Epstein verkar ha varit särskilt intim. Totalt nämns hon runt 1 000 gånger i Epsteindokumenten.

”Är det olämpligt av en mamma att föreslå två nakna kvinnor som bär en surfbräda som bakgrundsbild till min 15-årige son?”, skrev kronprinsessan i ett annat mejl. Och samtidigt som hennes vänskap med vår tids mest ökända sexförbrytare blottläggs sitter samma son, Marius Borg Höiby, i rättegång. Han är anklagad för 38 brott. Bland annat fyra våldtäkter och en misshandel av en tidigare flickvän.

Nu tycker färre än var femte norrman att Mette-Marit är lämplig som drottning, enligt en opinionsmätning från Aftenposten. Och bara drygt hälften av befolkningen vill ha kvar monarkin.

Louvren skriver i ett pressmeddelande att de räknar med att kunna restaurera kejsarinnan Eugénies deformerade krona. Norges monarki tycks ungefär lika kvaddad. Kommer förtroendet gå att rädda?

Som dansk är jag uppväxt med drottning Margrethes tal varje nyårsafton. Hon var en folkkär och ödmjuk monark. Med värme, humor, och ibland en cigg i mungipan, enade hon landet. Det är lätt att förstå danskarnas kärlek för henne.

Margrethe abdikerade för två år sedan och efterträddes av sonen Frederik, men danskarna har fortsatt högt förtroende för kungahuset. I Danmarks Radios mätning från december förra året ville hela 72 procent bevara monarkin. I Sverige är stödet för kungahuset nästan lika stort. Personligen har jag svårt att förstå varför. Sveriges kung framstår varken som särskilt folklig, ödmjuk eller enande. Kungen skrattar man åt, inte med.

Egentligen spelar det ingen roll om monarken är en Margrethe eller en Mette-Marit. Ärvd makt är lika fel oavsett hur sympatisk arvtagaren råkar vara. Men nu är de norska byxorna neddragna. Kan inte någon ta vara på det?

De skandinaviska länderna är några av världens mest moderna. Vi har väloljade val, låg korruption, hög levnadsstandard och stor frihet. Samtidigt har vi monarker som föds in i ämbetet, som inte får tro eller tycka vad de vill, inte kan dömas för brott och kostar skattebetalarna hundratals miljoner kronor per år.

En av kostnaderna för kungahuset är apanaget, deras fickpengar, som förra året låg på 190 miljoner kronor i Sverige. Men de totala kostnaderna för monarkin är långt högre än så. Enligt en rapport framtagen av Republikanska föreningen kostade kungahuset år 2020 totalt 1,5 miljarder kronor. De pengarna skulle komma till bättre användning i välfärden.

Läs mer

Ungefär samtidigt med juvelkuppen mot Louvren marscherade miljontals amerikaner mot Trump. ”Inga troner, inga kronor, inga kungar”, skanderade de. Är det inte dags för en skandinavisk ”No kings”-rörelse?

Monarkin är en kvarleva från en tid då vi hade trälar, kroppsstraff och åderlåtning. Tre saker som lyckligtvis endast lever kvar i historieböcker och på museer. Frågan är hur lång tid det tar innan även kungahuset flyttar dit?

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 07 februari, 2026

Rojin Pertow: Nostalgin för ”Girls” är ett rop på hjälp

Fönstret mellan Trump 1.0 och hoppet om en bättre värld efter finanskraschen har en särskild dragningskraft av hopp och optimism, symboliserad av tv-serien ”Girls”. Foto: HBO.

Åren före Trumps första mandatperiod beskrivs ofta som hoppfulla, oskyldiga, innan internet blev aggressivt algoritmmättat. En tid då man fortfarande använde Valenciafiltret på Instagram. Minns du?

En artikel i Newsweek menar att Z-generationen (folk födda 1997–2012) odlar en ömsint nostalgi för det tidiga 2010-talet. Och få kulturella produkter definierar 10-talet pre-Trump så väl som Lena Dunhams HBO-serie Girls. De fyra självupptagna men ack så relaterbara tjejerna Hannah, Marnie, Jessa och Shoshannahs uppskjutna förlovningar och könssjukdomar i New York förkroppsligar den millennialspecifika känslan av dumdristig hoppfullhet i en kultur som nyss hade genomlevt George W Bush och var redo för Obama-eran. Seriens sista avsnitt sändes 2017 då figurerna närmar sig 30. Mycket hann hända från den där lunchen med päronen i första avsnittet då Hannah yttrade det i dag ikoniska citatet: ”Jag vill inte skrämma ihjäl er, men jag tror att jag kan bli min generations röst.”Klipp till fem år senare och en av seriens allra sista scener. Vi befinner oss i Upstate New York. Man hör hur Hannahs son Grover äntligen suger tag och ammar efter att ha vägrat sedan födseln. Det är en hisnande sträcka mellan de två scenerna. Däremellan: fester i gamla industrilokaler i Bushwick, innerliga singer songwriter-bakgrundsspår, explicita sexscener och tonvis med det nu så saknade ”millennial optimism”-perspektivet på livet.

Sedan en tid tillbaka har Girls återupptäckts av dagens 20-taggare. På Tiktok pågår på klassiskt tjej-manér diskurs om vem i kompisgänget som motsvarar vem i Girls-universumet. Suget efter det som var före dagens nihilistiska ironiförgiftade kultur tycks omättligt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 07 februari, 2026

Alice Aveshagen: Logistikkungen vill bli kulturman

Jeff Bezos anländer till Diors modevisning tillsammans med sin fru Lauren Sánchez. Foto: Frat/Backgrid UK/TT.

Bezos intåg i modevärlden är noga planerat. Frågan är om hantverket kan överleva mötet med hans pengar.

I en salong fylld av människor vars kläder kostar mer än en genomsnittlig småstadsvilla uppstår en särskild tystnad. Inför det faktum att mänskliga händer har lagt tusentals timmar på att tämja sidentyll och glaspärlor känner man andakt och ödmjukhet.

Men under Paris haute couture-modevecka bröts denna stämning av ett annat ljud: det metalliska klickandet från säkerhetsvakter som banade väg för en av världens rikaste män.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)