Ingen vettig politiker kan efter John Bauer-gymnasiernas (JB Education AB) härjningar försvara riskkapitalisternas roll i skolan. Det är spiken i kistan för den skolpolitik som bygger på att garantera spekulanterna i den svenska skolan högre avkastning än de kan få börsen. Det är rövarkapitalism med offentliga medel. Alla ser det och inte ens alliansregeringens egna väljare tycker att det är rimligt.
Därför börjar de borgerliga debattörerna nu slingra sig. ”Det var inte tänkt så”, ”ingen kunde ana att riskkapitalisterna skulle bli de som drev skolor” och ”en utredning tittar på det här nu, för att stävja avarterna”. Ungefär så låter det på de borgerliga ledarsidorna. Ett bra exempel var senast i söndags när Peter Wolodarski från Dagens Nyheter och Dagens Elisabeth Sandlund gick stenhårt på defensiven i P1:s Godmorgon världens panel av ledarskribenter. Alla verkar eniga om att systemet måste göras om.
Inte ens konservativa tidskriften Neo lyckas i senaste numret med något annat än att få ur tungviktaren professor Assar Lindbeck att ”vinstfrågan är ett sidospår”. Anledningen är att professorn tror att det kan bli svårt att få banklån för de som vill öppna en ny skola om de inte tillåts avkastning på insatt kapital. Som om privata investeringar i skolan vore det viktigaste att satsa på just nu. Den svenska skolan ska väl inte behöva finansieras av privata banklån? Lindbeck är annars, i den i övrigt intressanta intervjun, mycket kritisk till hur avregleringen av den svenska skolan har skötts, även om han principiellt är för det fria skolvalet. Ett vältaligt försvar för riskkapitalister i vård och skola blir det dock inte, hur gärna Neo än vill. Sådana går knappt att hitta i samhällsdebatten längre.

Och det är naturligtvis inte sant att ingen visste hur det skulle bli. Vänstern har påpekat detta sedan dag ett, och har hånats för det av både ledande socialdemokrater och Alliansen sedan dess. När nu katastrofen i skolpolitiken är ett faktum skyller både politikerna och deras försvarare bara ifrån sig.
Naturligtvis visste de. De visste att om man lämnade fältet fritt för vem som helst att starta en skola, att plocka ut ekonomisk vinst utan att behöva skjuta till pengar och att låta skattebetalarna stå för notan igen (via lönegarantin) om det mot förmodan skulle gå dåligt så skulle det bli en attraktiv plats för det kapital som har fått allt svårare att ge enorma utdelningar i exempelvis industri- och byggsektor. Det är en bra och säker investering, det ser alla med den minsta insyn i ekonomi- och samhällsfrågor. Borgerliga ledarskribenter, ekonomiprofessorer och socialdemokratiska politiker hör definitivt till den gruppen.
Däremot har många av dem agerat i ideologisk övertygelse i kombination med egenintresse. Att Moderaterna har nära kopplingar till den privata tjänstesidan är känt sedan gammalt. Att också Socialdemokraterna har det har dokumenterats väl av bland andra den socialdemokratiska tidskriften Tiden, ”När kapitalet fick partibok”. Men när nu JB Educations VD Anders Hultin, bästis med finansministern Anders Borg, får skolverkets klarsignal att driva vidare fyra av de konkursande skolorna är väl ändå måttet rågat? Vrede är det rätta ordet för hur elever och medborgare känner inför det agerandet. Finns det alltså inget som kan få Skolverket att betrakta en person som olämplig att driva en skola? Inte ens åratal av bevisad vanskötsel och företagsplundring?

Av de ideologiska argumenten finns nästan ingenting kvar. Skolministerns sommartal som jämför en välfärd utan privata vinster med ett lotteri med bara nitlotter visar på en samhällssyn som mycket få medborgare delar. Det var illa nog när Alliansregeringen tyckte att skolan var att jämställa med vilken butik som helst, som ett lotteri vill ingen väljare ha den. Och ändå är det kanske just det som bäst beskriver situationen för de som står inför valet av förskola och skola till sina barn i höst eller äldrevård åt sina föräldrar. Om du har valt ett framgångsrikt företag kommer det att gå bra, om du har valt ett dåligt så får ditt barn ingen vettig utbildning och dina föräldrar blir vanvårdade. På så vis är Björklunds idiotiska jämförelse i alla fall ärlig. Välkommen till Välfärdssverige 2013! Ta en lott!