”Snart finns det ingen plats kvar för oss. Var ska vi ta vägen när våra marker skänkts bort? Vad ska vi göra då?” Frågorna ställs i Sofia Jannoks låt ”Viellja Jearrá” (Bror frågar) som finns med på hennes senaste album, Àphi/Wide as oceans, vilket hon ser som sitt viktigaste. Låten tar upp rasbiologiska övergrepp på samer och exploateringen av deras marker.
– Låten är en hyllning till min bror som ställde sig frågorna när vi pratade om gruvföretagens framfart i våra hemtrakter. Han är den i familjen som är mest beroende av arbetet i renskogen, säger Sofia Jannok.
Sofia Jannok blev ett namn på artisthimlen med sitt andra album, Áššogáttis/By the Embers, som sålde guld 2009. Det är svårt att inte trollbindas av hennes unika indiepopliknande sound. Sofia Jannoks senaste skiva, som kom i våras, är producerat på eget bolag. Friheten har varit viktig för att kunna ge processen tid.
Sofia Jannok var 12 år när hennes musikintresse tog fart, från första ton var det en självklarhet för henne att framföra sina låtar på sitt modersmål, nordsamiska. Lika självklart som att naturen är ständigt närvarande i hennes musik. Men också hotet mot den och de storslagna vidder hon alltid har haft omkring sig under sin uppväxt.
– Jag är uppvuxen med naturen som en självklar del i livet. Det går inte leva ett liv där man tror sig vara oberoende av vad som händer på Jorden och hur vi påverkar den.
I slutet av augusti uppträdde Sofia Jannok vid sametingets öppnande i Jokkmokk. När jag pratar med henne är hon på väg från Kallak där hon deltog vid en manifestation mot gruvindustrin. Bilder från protester i Kallak finns med i en kommande musikvideo till en av låtarna på albumet.
– Den viktigaste politiska frågan för mig just nu handlar om hur våra marker förstörs av gruvorna som regeringen har sagt ska fördubblas till 2020.
Kallak utanför Jokkmokk är naturområdet där det brittiska gruvföretaget Beowulf Mining getts tillstånd att spränga efter järnmalm. Enligt samebyn vars renbetesmarker sträcker sig över området kommer gruvan att betyda slutet för deras näring. Motståndet har varit hårt från samer, lokalbefolkning och miljöaktivister. Regeringen har tydligt visat sin ståndpunkt i frågan. Det ska vara gynnsamt för gruvföretag att etablera sig. Gruvskatt avvisas och istället finns en mineralavgift på endast 0,05 procent. Det finns heller inget krav på vinstutdelning till de ursprungsfolk vars marker gruvföretagen inkräktar på. Gruvnäring ses här som större riksintresse än rennäring. Sveriges mineraler är vårt svar på Norges olja, menar statsminister Fredrik Reinfeldt.
– Men allt är inte hopplöst. När jag var i Kallak och Jokkmokk uppträdde jag för ett stort antal människor som fått nog och säger ifrån. Den energin behövs när regeringen återigen nonchalerar samer och ställer en kortsiktig näring mot en traditionell.
Sveriges politik gentemot samer påverkar Sofia Jannoks vardag mer än någon annan inrikespolitisk fråga. Att flera av låtarna på albumet blivit politiska är därför ofrånkomligt, menar hon. Exploateringen hotar inte bara den natur som på olika sätt närvarar i hennes musik utan även hennes kulturella ursprung, familj och vänner. Gruvindustrins giftutsläpp ser hon som ett växande hot mot fjällvärdens liv och vatten. Redan nu försvårar gruvföretagens verksamhet för samebyar att förflytta sina renar över marker de traditionellt brukat.
– Alltid är det vi samer som måste kompromissa och hitta sätt att samsas på, med företag som kommer utifrån. Aldrig handlar det om att någon ska ge tillbaka till oss. Kampen handlar hela tiden om att vi ska ha samma rättighet att existera som alla andra.
Hon nämner att det kanske hade varit bättre om hon sjöng på ett språk makthavare förstår.
Samtidigt finns det en vits med att låta det samiska språket vara levande. Det finns också en ordrikedom som rör sig kring naturfenomen, vilket svenskan saknar.
När Sofia Jannok turnerar i Sverige får hon ofta frågor om samer och märker att det finns en kunskapstörst. Bristen på kunskap är en stor anledning till att diskrimineringen mot samer kan fortsätta, menar hon. Mycket handlar om ordval. Den orörda vildmark som Sverige så ofta lanserar har inte varit orörd sedan istiden. Ursprungsfolk har i urminnes tider levt och verkat där.
– Överallt finns spår av mänsklig närvaro, urfolk måste leva med naturen. Vi är beroende av den. Vi kan inte bara se 20 år framåt utan måste tänka på kommande generationer. Gruvorna angår hela landet.
Sofia Jannok är själv renägare. Hon försöker planera sin tid efter arbetet på rengärdet, men ofta krockar det med turnédatum. Hon säger att hennes liv består av kontraster, vilket gör henne påmind om vad som är värt att kämpa för – värden det inte borde gå att sätta en prislapp på.
– Att åka till en stad där rent vatten kostar eller där man inte kan andas luften väcker tankar. Det speciella för Sverige är inte mineralerna under markytan utan den natur som finns ovanför, att kunna dricka färskt vatten i bäckarna. Att man kan komma hit och visats på jordens egna premisser. Om Sverige vill marknadsföra sig så är det ju det som är unikt.
Fakta
Nyligen har regeringen, förutom gruvan i Kallak, även gett klartecken till den omstridda nickelgruvan i Tärnaby, trots protester och överklaganden från samebyar vars renbetesmarker hotas.
Svensk minerallag har kritiserats av FN:s rasdiskrimineringskommitté. Kommittén hävdar att den strider mot ILO-konvention 169, ursprungsfolks rätt till självbestämmande, land och vatten. Sverige har fått kritik av FN tidigare för att inte ratificera ILO 169 och att förhandlingarna om en alternativ samekonvention går allt för långsamt. Samerådet har precis anmält Sverige till FN:s rasdiskrimineringskommitté med anledning av gruvplaner i Rönnbäck i Storumans kommun.