Det oroas och oroas och oroas, i många och långa dagspressartiklar, för klimatkatastrofen. Många människor går med en förtärande ångest inför sådana hot som att den amerikanska mellanvästerns vetebälte torkar bort, att glaciärvattnet tar slut för Punjabs 100 miljoner bönder och naturligtvis också att vårt Stockholm, Nordens Venedig, dränks av havet. Jag anser att Vänsterpartiet gör ett stort misstag om vi bara tittar på det som sker. Partiet måste bli väldigt konkret i de politiska förslag som från och med nu läggs fram i de frågor som rör produktion och konsumtion.
Bilen sägs vara oumbärlig för alla som har bil idag, men det är inte sant! Det går bra att leva ett gott liv utan bil. Det gäller de flesta. Det är rena dumheter att påstå något annat. Jag syftar givetvis inte på de behov som hantverkare, rörelsehindrade och landsbygdsbor har, utan på den vanliga hyresgästen/bostadsägaren i den vanliga förorten och småstaden. De gånger dessa bilister är tvungna att använda bil kan de mycket väl hyra/låna, samåka eller ta taxi. Det är en ren vanesak faktiskt, jag vet av 12 års erfarenhet.
 
Orsaken till att så många vägrar släppa fixeringen vid den egna bilen ligger antagligen på ett helt annat plan. Vi vågar inte tänka tanken att detta fundament i vårt industriella samhällsbygge utsätts för någon som helst neddragning. Vi drar ner på snart sagt vad som helst – sjukvård, kultur, boyta, matportioner – bara inte bilen. Och det beror alltså inte på att vi behöver bilen, utan på att så ofantligt mycket annat står på spel för oss alla.
Bilen försörjer asfaltläggaren, bensinkassörskan, biltillverkaren, däckbytaren, försäljaren, gruvarbetaren, it-utvecklaren, lackeraren, lamptillverkaren, plåtslagaren, raffinaderiarbetaren, servicemekanikern, skaderegleraren, skylttillverkaren, stålverksarbetaren, trafiksäkerhetsforskaren, alla anställda hos alla underleverantörer och många fler. Tillsammans utgör de en ansenlig del av landets samlade arbetskraft. De står enigt upp för ”Förbifart” Stockholm, fast de alla mycket väl förstår att projektet inte har någon framtid. Situationen är milt sagt schizofren. Om klimatkatastrofen ska kunna stoppas måste vi halvera bilismen inom några få decennier. Det leder till enorma omställningar.
Ska Vänsterpartiet lyssna på IPCC och på Staffan Laestadius –en framträdande forskare inom industriell utveckling vid KTH som verkligen har funderat över hur vi konkret ska kunna lösa dessa frågor? Eller ska vi krypa inför en väljarkår som egentligen bara går och väntar på ett parti som vågar säga som det är? Ska Vänsterpartiet av alla ducka nu när kapitalet mer eller mindre kollapsar inför våra alls icke förvånade ögon?